”Vården kan inte vänta på ännu en utredning”

I partiledardebatten den 7 maj i SVT lyste återigen hälso- och sjukvården med sin frånvaro. Kanske beror det på att regeringen har aviserat en kommande stor utredning om vårdens huvudmannaskap. Men många av problemen i hälso- och sjukvården kan inte vänta på ännu en ny utredning. Primärvården behöver stärkas och vårdplatsbristen lösas. Svenska läkaresällskapet, SLS, har förslag på åtgärder som regeringen kan genomföra redan nu.

SLS arbetar för bästa möjliga hälsa för alla. För detta krävs gemensamma krafttag. Vi från professionen behöver bidra, likaså regionerna och kommunerna som huvudmän för vården.

Läs mer: VGR: Undanta vårdpersonal från anmälningsplikt

Men det krävs även att staten bidrar. Även om vården främst styrs via regionerna och kommunerna finns det mycket som staten kan göra. Detta framgår av Tidöavtalet, som styr regeringens politik under mandatperioden. Det handlar om ökad styrning i form av ekonomiska resurser, lagar, förordningar och föreskrifter samt nationell samordning och utvärdering. Att det trots detta stora ansvar inte läggs större fokus på hälso- och sjukvårdsfrågor i rikspolitiken är ett svaghetstecken.

I Tidöavtalet står att det ”kommer att utarbetas och genomföras politiska reformer för att kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljö och kompetensförsörjning”. Detta är frågor som SLS arbetar med och vi har ett antal förslag till åtgärder. Flera av dessa kan staten agera på redan nu, i stället för att vänta in en gigantisk utredning om vårdens huvudmannaskap. Våra förslag löser inte alla problem i hälso- och sjukvården, men de utgör viktiga pusselbitar i en förbättrad hälso- och sjukvård.

Många av lösningarna kokar ner till att vi behöver ett bättre resursutnyttjande genom att ge vård på rätt vårdnivå, en bättre kompetensförsörjning och en ökad nationell samordning.

Vad gäller vårdnivån har vi sagt det förr: primärvården måste stärkas! Finansiering av fler ST-tjänster under en övergångsperiod krävs för att säkerställa ett tillräckligt antal specialister i allmänmedicin. De miljarder som staten årligen ger till regioner och kommuner för omställningen till en god och nära vård måste börja ge resultat. Utvärderingar (1,2) visar att satsningen inte når ut till vårdens medarbetare, eller till patienterna, i någon större utsträckning.

Det behövs en hållbar arbetsmiljö och ett avgränsat uppdrag med listade patienter samt bättre förutsättningar för fortbildning och forskning. En god kompetensförsörjning handlar även om läkares kompetens. För detta krävs tillräcklig fortbildning – något vi inte har i dag (3). Här har SLS förslag på hur detta kan regleras – utan statligt huvudmannaskap – genom förtydligande i gällande ledningsföreskrifter (4).

En förstärkt primärvård kan på sikt även lindra vårdplatsbristen. Hindret för förstärkningen är främst brist på personal. Därför bör kompetensförsörjningen prioriteras högre av regionerna, men även av regeringen.

Den sista frågan rör vårdens effektivitet och jämlikhet. Här har fokus legat på förslag som snarare motverkar en jämlik vård. Det rör förslagen om tolkrestriktioner samt angiveri, som inte hör hemma i hälso- och sjukvården.

I stället behöver fokus ligga på de reella problem som finns och här kan staten bidra inom ramen för dagens styrning och huvudmannaskap. En stärkt primärvård är en viktig insats även för en jämlik vård. SLS driver också två frågor som kan bidra. Den ena är professionsbaserad kollegial klinisk revision, se SLS Hippokratesrevision. Att externa granskningar genomförs av kollegor borgar för att den bästa tillgängliga kunskapen implementeras och kommer till nytta för patienterna. Här kan staten bidra genom att omfördela medel som i dag går till regionerna för kunskapsstyrning. Vi är beredda att bidra till implementering av kunskap samt utvärdering av hur den används.

SLS arbetar även med projektet Kloka kliniska val som handlar om att lista åtgärder i sjukvården med avsaknad av patientnytta, samt verka för en kulturförändring som underlättar för kliniker och patienter att i samråd välja bort sådana åtgärder. Om ett sådant arbete tillämpas nationellt får vi både en bättre resursanvändning och en mer jämlik vård. Även här kan regeringen stimulera införandet.

Som synes finns det ett antal områden som staten behöver ta ansvar för – och det nu. Vi kan inte acceptera att vården försvinner från den statliga politiska agendan i väntan på utredningar. Det är dags att redan nu agera för en bättre hälso- och sjukvård.

Tobias Alfvén, ordförande, Svenska läkaresällskapet