Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vården måste bli bättre på att förebygga hjärt-kärlsjukdomar

Publicerad: 17 oktober 2007, 04:48

Effektiva läkemedel mot högt blodtryck borde sättas in tidigare, skriver Ronnie Willenheimer.


Det förvånar mig att reaktionerna över hur illa vi sköter hypertonipatienter i Sverige är så återhållsamma. Det rör sig om en stor grupp människor och evidensen för att effektiv blodtryckssänkande behandling ytterst påtagligt förebygger hjärt-kärlsjukdom är oomtvistlig. Vi kan göra mycket mer för att minska lidandet för den enskilde patienten samtidigt som det skulle spara resurser för samhället.

Vi har inom hälso- och sjukvården traditionellt varit mycket duktiga på att ta hand om akut hjärt-kärlsjukdom. Det är nu hög tid att börja tänka och arbeta mer förebyggande så att människor slipper drabbas av klinisk hjärt-kärlsjukdom. Det gäller att bryta hjärt-kärlsjukdomens utförsbacke, där bland annat högt blodtryck, förhöjda blodfetter, störd sockeromsättning, bukfetma, rökning och fysisk inaktivitet leder till njursjukdom, stroke, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt och död.

I Europa får detta viktiga förebyggande arbete en allt mer framträdande plats. EU, WHO, the European Heart network och ESC (European Society of Cardiology) har nyligen tagit initiativ till dokumentet ”European heart health charter”. Där betonar man just vikten av att förebygga hjärt-kärlsjukdom. Man skriver till exempel att varje individ som föds efter år 2000 ”har rätt att leva åtminstone till 65 års ålder utan att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar som går att förebygga”.

Denna målsättning kräver ett mycket brett samhällsarbete där yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården har en viktig roll. Vi måste komma till rätta med riskfaktorer som tobaksbruk, för lite fysisk aktivitet, dåliga matvanor, överdrivet saltintag, övervikt och stress. Och naturligtvis är det viktigt att hålla blodsocker, kolesterol och blodtryck under kontroll. Uppvaktningar av hälsopolitiker runt om i Europa pågår och många är beredda att göra mer. Jag hoppas innerligt att denna deklaration får stor betydelse och genomslagskraft. Inte minst synen på högt blodtryck måste förändras ordentligt.

I Sverige beräknas omkring 1,8 miljoner människor lida av högt blodtryck. Siffran är sannolikt högre. SBU uppger att endast 20 till 30 procent av dem som behandlas når sitt målvärde. I en större studie gjord i Malmö hade 60 procent i åldrarna 45–73 år högt blodtryck, men bara 2,7 procent av dessa behandlades så väl att de nådde under 140/90. Man kan med denna och flera andra studier som bas räkna ut att lågt räknat cirka hälften av alla stroke inträffar hos otillräckligt behandlade hypertoniker. Årskostnaden för hälften av alla stroke i Sverige är cirka 7 miljarder kronor. Detta innebär grovt räknat en behandlingskostnad av cirka 16 kronor per dag för 1,2 miljoner behandlingskrävande hypertoniker i Sverige kan sparas in enbart i minskade omkostnader för stroke, så länge behandlingen leder till att målblodtrycket nås.

I en annan stor studie av individer i arbetsför ålder i Västerbotten hade 99 av 129 som drabbades av en första stroke sedan tidigare hypertoni. Av dessa 99 hade endast en person adekvat blodtrycksbehandling. Således skyddar god hypertoni­behandling effektivt mot stroke, liksom mot annan hjärt-kärlsjukdom, och har förutsättningar att vara kostnadsbesparande. Det är därför dags att hyfsa till hypertonidebatten; Vi måste diskutera hur hypertonibehandlingen ska bli effektivare och inse att en behandling med god effekt sparar både lidande för den enskilde och resurser för samhället. Denna insikt måste också få konsekvenser i handling.

I första hand är det viktigt att effektivt sänka blodtrycket, men det har också betydelse hur detta sker. Läkemedel som tolereras bättre ger bättre följsamhet och därmed bättre effekt i klinisk praxis. Vi talar ju om en behandling som kommer att behövas under decennier, för ett tillstånd som initialt inte ger några tydliga symptom. Biverkningar innebär stor risk att patienterna slutar med behandlingen, eller kanske inte ens hämtar ut sitt recept. Därutöver tycks bland annat ACE-hämmare och angiotensinreceptor-blockerare (ARB) ge skydd mot komplikationer utöver själva blodtryckssänkningen. Detta är bäst dokumenterat för ARB, inte minst genom Life-studien.

Kostnaderna för dessa preparat är högre än för äldre läkemedel, vilket naturligtvis är en viktig invändning. Dock visar hälsoekonomiska beräkningar från Life-studien god kostnadseffektivitet för losartan + tiazid jämfört med traditionell behandling med betablockerare + tiazid.

Det är naturligtvis också viktigt att verka för icke-farmakologiska insatser. I första hand gäller detta dock en långsiktig förändring av samhället vi lever i, sannolikt över flera generationer. För behandling av tidig hjärt-kärlsjukdom som hypertoni anser jag att värdet av dessa insatser ofta är överskattat, undan­taget rökstopp. Det är oerhört svårt att åstadkomma bestående förändringar i vuxna människors levnadsvanor. Detta kräver ofta stora personella insatser som kostar mycket pengar. Evidensen för att dessa insatser ger bestående effekt är dessutom ytterst begränsad.

Under slutet av 1980-talet var inställningen till behandling av höga kolesterolnivåer efter hjärtinfarkt ytterst avvaktande. Tyvärr såg vi ytterst sällan några bra resultat enbart med icke-farmakologiska åtgärder. I dag är det självklart att så fort som möjligt efter hjärtinfarkt sätta in kolesterolsänkande läkemedelsbehandling – för att rädda liv. Tiden är mogen att göra ett liknande skifte för behandling av hypertoni och annan tidig hjärt-kärlsjukdom. Vi måste tidigare sätta in effektiva läkemedel för att få ner de höga blodtryck som alltför många går omkring med. Vi vet att detta har god effekt och att det är hälsoekonomiskt riktigt.

Ronnie Willenheimer

Ronnie Willenheimer
är docent i kardiologi vid Lunds universitet och medicinsk chef, Heart Health Group, Malmö.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev