Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Vårdmiljön inom piva främjar proaktiv vård”

Publicerad: 11 Februari 2014, 05:30

Sjuksköterskan Martin Salzmann-Erikson invänder utifrån sin forskning mot att nedläggning av psykiatrisk iva, piva, skulle förbättra vården.


När hotet om nedläggningen av piva (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) i Danderyd kom, motiverades beslutet utifrån två skäl, att spara pengar samt att förbättra vårdmiljön för patienterna. De ekonomiska argumenten låter jag vara därhän men huruvida en nedläggning av piva i syfte att förbättra vården för patienterna skulle kunna vara rimlig har jag som vårdforskare invändningar emot och vill härmed föra in fler aspekter i debatten.

Ett grundläggande problem är att begreppet piva är luddigt och oklart för många, vilket medför att man inte förstår vidden av nedrustning eller av den befintliga specialistkompetens som finns på piva-enheter. En rimlig förklaring till denna oklarhet handlar delvis om att det saknas nationella riktlinjer som beskriver vad en piva är samt dess vårdinnehåll. Piva jämförs ibland med den medicinska/kroppsliga intensivvården (iva) och vi har troligen en hel del att dra lärdom från denna ”avlägsna kusin” som omfattar avancerad övervakning, diagnostik, behandling vid hotande och manifest svikt av vitala funktioner – inte helt olikt vårdinnehållet på piva.

De miljömässiga aspekterna skiljer sig på piva från andra slutenvårdsavdelningar i flera avseenden, framför allt är de mindre till ytan vilket bidrar till att man inte behöver samma typ av övervakning som på andra avdelningar. Övervakning som aktivitet har historiskt en central roll i psykiatrin men har också kritiserats då övervakning kan bidra till negativa känslor hos patienterna.

I min forskning framhäver jag piva som en stabilitetskultur, där de övergripande målen med vårdande är att skapa och bevara stabilitet. Genom ett flexibelt förhållningssätt kan personalen balansera patienternas fluktuationer i den psykiska ohälsan. I den speciella vårdmiljön på piva möjliggör det att personalen hela tiden finns tillgänglig för patienter då personalens närvaro blir mer självklar i termer av att finnas till i miljön. Tillgänglighet på patienternas villkor, det vill säga genom att se på tv, torka ett bord eller liknande, bidrar till att personalen kan observera patienterna på ett sätt som inte väcker negativa känslor av att vara övervakad och behovet av ”ständig tillsyn” minskar – den möjligheten saknar man på vanliga psykiatriska avdelningar.

Tillgänglighet och närvaro medför också att personalen snabbt kan identifiera små förändringar hos patienterna och agera direkt, exempelvis med ett samtal eller promenad i stället för agera först när det uppstår en hotfull situation. Vårdmiljön bidrar alltså till främjandet av proaktiv vård i stället för en operativ vård där man riskerar ökad användning av tvångsvårdsåtgärder. En reaktion som utomstående ofta uttrycker är att ”personalen på piva gör ingenting – de sitter bara där”. Detta strider emot den normativa uppfattningen om vårdpersonal, som upptagna och uppgiftscentrerade, men är i själva verket en manifestation för avancerad psykiatrisk omvårdnad.

Eftersom vårdmiljön på piva är en så betydelsefull del i själva vården är en rimlig frågeställning: Vad är det intensiva på piva? Jag argumenterar för att det intensiva utgörs av den strukturerade vårdmiljön och närheten i vården. Det är baserat på dessa två förutsättningar som vårdpersonalen använder sina fulla kompetenser för att konstruera ett professionellt vårdande med syfte att stabilisera turbulens när patienternas psykiska hälsa sviktar som mest.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev