”Vårdprofessionens roll som demokratins väktare i sjukvården”

Frågan om hur hälso- och sjuk­vården ska styras för att uppnå mål om god vård har intensifierats den senaste tiden, bland annat genom seminarieserien Ny styrning av välfärden – bortom NPM som arrangerats av civilminister Ardalan Shekarabi (S).

Debatten fångar en kritik om detaljstyrning, minskat handlingsutrymme för vårdprofessionerna (såsom läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut med flera), för stor administrativ börda, försämrad arbets- och vårdmiljö, etiska värden som satts på undantag, patienter som hamnar i kläm, men också att granskning behövs för att förbättra vårdens kvalitet.

Ett tillägg behövs i debatten: Det finns andra värden att beakta än de som uppkommer i det direkta mötet mellan patient och vårdprofession liksom ekonomiska värden. Här behövs också demokratiska värden med grund i vad samhället har som mål och kan ge samtycke till!

Den offentliga vården är en politisk organisation. Gemensamma resurser ska fördelas efter behov och bör därför omfattas av legitimitet och förtroende från medborgarna.

I detta demokratiska sammanhang har vårdprofessionerna förutom sin centrala roll i att som ”demokratins tjänare” utöva sin profession en annan roll: De har också en roll som ”demokratins väktare”! Det innebär att de ska vara garanter för demo­kratiska värden.

Vårdprofessionerna utgör länken mellan politiker och medborgare.

Välfärds­medarbetaren har, enligt stats­vetaren Lennart Lundquist, uppgift att försvara ”vårt offentliga etos” som består av demokrati- och ekonomivärden. Demokrativärden innebär krav på demokratiska processer, jämlikhet och rättvisa, förutsägbarhet, lika behandling med mera. Medborgarna ska kunna lita på att de får ta del av den goda vård som politiker har beslutat om, till exempel kvalitet i behandling – resultatet – och att beslutet har tagits fram på ett trovärdigt sätt – proce­duren. Vårdprofessionerna har därför ett moraliskt och politiskt ansvar. De bör slå larm om beslut etc som inte tar hänsyn till demokrati­värden.

Om vårdprofessionerna signalerar att beslut – resultat och procedur – görs trovärdigt kan detta i förlängningen stärka medborgarnas förståelse och legitimitet för vården. Och i motsatt fall kan det leda till minskat förtroende. Förtroende och legitimitet är viktiga förutsättningar för stabilitet i organisationen och minskar risk för onödiga konflikter. Vårdprofessionerna utgör länken mellan politiker och medborgare.

Det har betydelse hur hälso- och sjukvården organiseras – både för vårdens medarbete och för allmänheten. Kärnan för god vård är givetvis mötet mellan patient och vårdprofession – vilket inte är entydigt med en ”professionsstyrd vård” då andra värden också måste beaktas!

En hållbar styrning och organisering av vården bör omfatta öppenhet i form av dialoger där olika värden lyfts fram och där vårdens många intressenter deltar och skapar riktning för hur resursfördelningens dilemman konkret ska hanteras. Här finns ett gemensamt ansvar. Vårdprofessionerna har en viktig funktion och ett betydelsefullt ansvar för den framtida vårdens livskraft.

ANN-CHARLOTTE NEDLUND