Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vårdval riskerar tillgodose friskas banala vårdbehov

Publicerad: 23 januari 2008, 06:18

Första linjens vård koncentreras på de invånare som har information och styrka att rösta med fötterna, skriver Lars Edgren och Göran Stenberg.


Stanna upp ett tag! Vårdvalsidén kan, om man har för bråttom, bli ett koncept som är utmärkt för friska patienters banala vårdbehov men som inte uppmärksammar de mest vårdbehövande – de multisjuka – tillräckligt. Bristen på konsekvensanalys och ordentlig uppföljning är påtaglig. Men vad gör det när politikerna vill att saker ska hända snabbt.

Vårdval Halland, Stockholm, Skåne etcetera sveper fram som en stormvind genom landet. X-3000 har det kallats. Landstinget Halland har kommit längst i sitt genomförande och får vara något av försökskanin för övriga landsting/regioner.

Konceptet i halland lanseras som en ny närsjukvård, en närsjukvård som ska ge invånarna i Halland möjlighet att välja den vårdenhet de vill ha som sitt naturliga förstahandsval. En hälso- och sjukvårdspeng följer varje invånare och man röstar med sina fötter. Är man inte nöjd kan man byta vårdenhet. Taxan är åldersrelaterad och högsta ersättningen går till de yngsta respektive äldsta listade invånarna. Någon vårdtyngdsrelaterad ersättning förekommer inte i Halland. Inte heller ges någon extra ersättning till vårdcentraler i socioekonomiskt belastade områden.

På Riksstämman i Stockholm diskuterades konceptet och dess tillämpning i Halland. Landstinget har god ekonomi, sex kommuner och en fungerande primärvård. Halland inför vårdval för att ”rusta för framtiden”, sägs det. Någon konsekvensanalys har inte gjorts. Med konceptet följer också att det geografiska områdesansvaret som primärvården haft bryts upp. De flesta paneldeltagarna på Riksstämman var överens om att tillgängligheten ökar och vårdkvaliteten förbättras.

Halland har inte utvecklat något sofistikerat uppföljningssystem utan vill försöka skapa en tillitsrelation till de vårdaktörer som ackrediteras – offentliga som privata.

De läkare från Halland som trivs med vårdvalsmodellen framhåller att de inom ramen för avtalet nu kan arbeta mer självständigt och att det gjort arbetet mer trivsamt. Samtidigt ser man att kroniskt sjuka kan få svårare att få vård på grund av tidsbrist när till exempel vaccinationer och läkarintyg tar värdefull läkartid.

Det går en trend över landet där man går ifrån den geografiska indelningen för att i stället fokusera landstingsperspektivet respektive regionperspektivet. Det må vara bra om man ser till sjukhusens verksamhet. Däremot följer den nära vården en annan logik, en logik som innebär att kunskap om den kontext som patienten befinner sig i är viktig för vård och behandling.

När man lyssnar till ”vårdvalskonstruktörerna” handlar det ofta om övningar i ersättningssystem. De behöver vara kopplade till en helhet, annars blir de enbart något som professionen hakar upp sig på.

Vi ser risker som behöver uppmärksammas:

■ Om en vårdaktör får stor tillströmning av patienter kan vårdkvaliteten gå ned.

■ I landsting/regioner med storstadsområden kan ojämlik vård förstärkas om inte vårdenheter i utsatta områden kompenseras. Ett problem i sammanhanget är att till exempel socioekonomisk statistik endast är tillgänglig om man utgår från en geografiskt avgränsad befolkning.

■  Det geografiska områdesansvaret är en viktig grundbult i närsjukvård – patienten rycks här ur sitt hälsosammanhang – det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet riskerar att gå förlorat.

■ Modellen öppnar för alternativa driftsformer. Vårdens komplexitet gynnar stora vårdbolag som kan utnyttja stordriftsfördelar och storskaliga lösningar för att tillmötesgå uppdragsgivarens många krav.

■ Det sker en fokusförskjutning som gör att första linjens vård koncentreras på de invånare som har information och styrka att rösta med sina fötter. Detta gäller med några få undantag inte multisjuka äldre, psykiskt sjuka eller dem som drabbats av kroniska sjukdomar.

■ Det som från början var tänkt som ett ersättningssystem för att styra vården kan visa sig bli något annat – ett sätt att tillgodose de friskas banala sjukvårdsbehov.

■ Vidare kan man fundera över om det inte borde finnas ett nationellt intresse av att styra upp ackrediteringen med ett antal gemensamma kriterier som parterna inte kan frångå som anknyter till hälso- och sjukvårdslagen.

■ Hur vet kunderna vad de har att välja mellan? När får vi se kvalitetsindikatorer som med jämna mellanrum presenteras öppet på landstingets webbplats?

När vårdvalståget drar genom landet och tiden för reflektion tycks vara knapp finns det anledning att hålla huvudet kallt och inte kasta sig in i en ersättningsmodell som kullkastar det fina samarbete som på många håll har kommit till stånd mellan kommuner och landsting inom ramen för närsjukvårdskonceptet.

Lars Edgren, Göran Stenberg

Lars Edgren
är professor i tjänsteforskning och författare till forskningsrapporten ”Närsjukvårdens ansikten".

 Göran Stenberg
är senior partner vid Procyon Management Consulting och författare till ”Närsjukvårdens ansikten”.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev