Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Vårdval Stockholm är ingen bra förebild

Publicerad: 4 Juni 2008, 05:40

Modellen gynnar stadens välbärgade områden, skriver Ingela Nylund Watz och Dag Larsson.


Ämnen i artikeln:

Vårdval

Patienternas förväntningar på tillgänglighet, rimliga väntetider, service och kvalitet måste alltid vara utgångspunkt för den som är besluts­fattare inom hälso- och sjukvården. Vi menar därför att det är viktigt att investera i utvecklade patienträttigheter och att en metod kan vara så kallat vårdval i delar av sjukvården.

Men det är oerhört viktigt hur vårdvalet utformas. Ibland tycks en minst sagt förenklad bild sprida sig över landet om att vårdval innebär en och samma sak. Skillnaderna mellan olika vårdvalsmodeller är i själva verket betydande.

Medan Vårdval Halland och de planer på vårdval som diskuteras i Skåne utgör exempel på hyggligt genomtänkta modeller, så utgör Vårdval Stockholm närmast ett skolexempel på hur fel vårdvalet kan bli när det genomsyras av politiskt extrema och snävt ideologiska principer.

Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgade områden som Stureplan och Äppelviken. Orsaken är att de sociala hänsyn som tidigare inverkat på resurstilldelningen nu avskaffats av den styrande borgerliga landstingsledningen.

Ett fritt vårdval har förfuskats till en ren klasspolitik som ökar skillnaden mellan fattiga och rika, mellan relativt sjuka och relativt friska. Till skillnad från vad som blivit fallet i Vårdval Stockholm så borde vårdtyngd eller socio­ekonomiska faktorer vara naturliga utgångspunkter för konstruktionen av ersättningssystemet.

I vårdval stockholm styrs inte etableringen av vårdgivare, utan i stället ges de privata vårdbolagen en fri dragningsrätt på skattebetalarna. Konsekvensen blir en kraftig överetablering i Stockholms innerstad och de mer välbärgade för­orterna, medan direkta nedskärningar blir följden i de fattigaste och mest utsatta områdena.

Den nyligen presenterade utredningen Vårdval i Sverige (SOU 2008:37) har i för hög grad haft Vårdval Stockholm som förebild. Landstingen bör med kraft värna den kommunala självstyrelsen och i remissförfarandet avvisa utredningens förslag.

För att vårdval i första hand ska stärka patientmakten borde vård­utbudet styras utifrån vårdbehoven, men den helt fria etablering som Vårdval Stockholm och det nationella utredningsförslaget bygger på verkar ha som första prioritet att tillgodose vårdföretagens preferenser. Om utredningens förslag blir verklighet riskerar det att dränera delar av landet på läkare och koncentrera vårdföretagen till vissa orter. Till skillnad från Vårdval Stockholm och förslaget till tvångsmässigt vårdval i hela landet, borde fokus ligga på patienten och inte på producenten.

En annan svaghet i Vårdval Stockholm består av att vårdgivarna till övervägande del ersätts utifrån antalet patientbesök. Effekten har inte låtit vänta på sig. En patient som tidigare fått hjälp med flera åkommor vid ett och samma besök, får nu finna sig i att komma på besök flera gånger. För den enskilde patienten medför det försämrad service och olägenheter, till exempel med att ta ledigt från arbetet. För samhället innebär det ett dåligt resursutnyttjande. Men Vårdval Stockholm har upphöjt antalet besök till ett mål i sig – i stället för vårdkvalitet och en förbättrad folkhälsa.

Incitamenten i en vårdvalsmodell med hög grad av besöksersättning leder ofrånkomligen till att vård­insatsen delas upp i flera korta besök. Om man i stället, som i Vårdval Halland, ger ersättning huvudsakligen utifrån var en patient väljer att vara listad, stimulerar man till att se till patientens hela hälsa.

En utgångspunkt som vi menar borde vara självklar i utformningen av ett vårdval är att ingen enskild medborgare ska behöva riskera att välja en vårdgivare som inte lever upp till högt ställda krav. Men även här brister Vårdval Stockholm – det ställs inte ens krav på att vården ska bedrivas i ändamålsenliga lokaler. Skräckexempel finns redan med vård i svårtillgängliga vindsutrymmen och trånga källarlokaler. Några krav på handikappanpassning är det inte tal om.

Den valfrihet som följer av vårdval kan i långa stycken vara bra, det visas på sina håll runt om i landet. Förutsättningen är att vårdvalet kombineras med en rättvis för­delning av resurserna och demokratiskt beslutade krav på vårdgivarna. I Vårdval Stockholm görs varken det ena eller det andra.

Ingela Nylund Watz, Dag Larsson

Ingela Nylund Watz
är landstingsråd (s), Stockholm läns landsting.

Dag Larsson
är landstingsråd (s), Stockholms läns landsting.

Ämnen i artikeln:

Vårdval

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev