Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Varken rimlig vård eller forskning som kan försvaras”

Publicerad: 4 februari 2016, 06:00

Händelserna på Karolinska är inte en följd av brister i det etiska regelverket utan förefaller ha orsakats av brister i etisk kompass och organisation, skriver Mikael Hoffmann.


Ämnen i artikeln:

Paolo MacchiariniKarolinska universitetssjukhusetKarolinska institutetEvidensbaserad vård

Det finns många orsaker till att diskutera förbättrade riktlinjer för sådan vård som kan sägas innehålla delar av både vård och forskning så som Smer:s ordförande Kjell Asplund gör i en debattartikel i Dagens Medicin nr 5/16. Men diskussionen bör inte utgå från det som Kjell Asplund kallar ”Macchiarini-saken”. Den är nämligen uppenbarligen ett exempel på något som varken är etiskt godtagbar vård eller forskning. Den är inte heller en följd av brister i det etiska regelverket utan förefaller i stället ha orsakats av brister i etisk kompass och organisation.

De etiska riktlinjer och förhållningssätt som redan finns för såväl vård som forskning hade, om de bara tillämpats, förhindrat den situation som nu uppstått på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Problemet på Karolinska var snarare avsaknad av förståelse för grunden till bland annat Helsingforsdeklarationen. Det märks om inte annat genom närmast desperata försök från Karolinska institutets ledning att uppfinna någon slags fiktiv gräns när det gäller etik mellan vård och forskning. Det handlar till slut om en och samma patient behandlad av personer samtidigt anställda i, eller med koppling till, båda organisationerna.

Det borde stå klart för alla att den etiska grundval som är självklar i vård och forskning handlar om patienten och inte om de organisatoriska gränsdragningarna. Det vi ser från Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset i fallet med inoperation av plastluftstrupar på patienter utan föregående relevanta kliniska djurförsök är en konsekvens av brister i det etiska förhållningssättet hos de inblandade beslutsfattarna, tillsammans med bristande ledning i de två berörda organisationerna. Här handlade det inte om gråzon mellan vård och forskning. Det var ingetdera – vare sig rimlig vård eller etiskt försvarbar forskning.

Ja, plastluftstrupar och inget annat. Har forskarna inte kunnat visa i relevanta djurförsök att ett benmärgsbad har inneburit att stamceller från denna cellösning kunnat tillväxa och differentieras till nödvändiga celltyper organiserade på ett funktionellt organliknande sätt – då är det inte fråga om regenerativ medicin utan om plastluftstrupar. Som specialist i infektionssjukdomar har jag inte svårt att hålla med professor Bo Risberg när han i Läkartidningen nr 5/16 skriver: ”Trakea … är fullt ut exponerad för den yttre miljön och bakterier har fri access. Att sätta in konstgjort material i en sådan omgivning bryter mot alla kända, och okända, medicinska regler. En infektion kommer som ett brev på posten.”

Jag välkomnar Smer:s initiativ av ett helt annat skäl än 'Macchiarini-saken'.

Att verksamhetsansvariga vid Karolinska universitetssjukhuset tillät inte en, utan två och till och med tre sådana operationer utan krav på djurförsök innan är lika förvånande som att Karolinska institutet hävdar att de saknar ansvar för att det inte var forskning i en snäv formell definition.

När Louis Washkansky 1967 var direkt döende i allvarlig hjärtsjukdom genomfördes den första hjärttransplantationen i Kapstaden. Inte ens ett sådant direkt livräddande försök på en döende person fick genomföras utan många och långa djurförsök framför allt av Norman Shumway i USA, men även av Christiaan Barnard som var ansvarig för den allra första transplantationen och drog nytta av Shumways mångåriga metodiska utveckling. Ändå kan kritik riktas mot att problemet med avstötningsreaktioner underskattades innan de kliniska försöken på människor inleddes.

Hade forskarvärlden på 1950- och 60-talet använt samma etiska kompass som Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset förefaller ha gjort nu så hade den första hjärttransplantationen utförts upp till tio år tidigare. Det fanns nämligen gott om personer döende av hjärtsjukdom utan annat hopp än ny kirurgisk teknik och gott om kirurger som ville nå världsrykte genom dramatiska ingrepp. Det fanns på den tiden också gott om universitet och sjukhus som gärna ville sola sig i massmedias glans.

Jag välkomnar däremot Smer:s initiativ av ett helt annat skäl än ”Macchiarini-saken”. Vård och forskning hör ihop och många nya behandlingar – innovativa och mindre innovativa, evidensbaserade och mindre evidensbaserade, massmedialt mer eller mindre intressanta – prövas och införs i den gråzon som samtidigt måste innebära vård och forskning. Men aldrig så som det verkar ha varit i fallet med plastluftstruparna på Karolinska där det verkar ha handlat om varken eller – vare sig rimlig vård eller forskning som kan försvaras.

Relaterat material

”Efter Macchiarini – dags för etisk uppstramning”

MIKAEL HOFFMANN

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev