Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Varning för falska kommentarer i media

Publicerad: 9 februari 2010, 15:32

Någon eller några använder gamla citat för att misskreditera mig och andra, skriver professor Niels Lynöe.


Några dagar före jul 2009 kom en förfrågan från Dagens Medicin om jag hade skrivit ett inlägg på deras webb. Inlägget var undertecknat av mig, men inte skrivet av mig. En granskning visade att avsändarens ip-adress var en server i USA som troligen har en anonymiseringsfunktion. En person som utgav sig för att vara legitimerad läkare, Mats Bergman, har dessutom den 18 oktober 2009 citerat mig för att ha sagt samma sak. Någon läkare med det namnet finns inte i Socialstyrelsens register.

Inlägget som jag påstås ha skrivit knyter bland annat an till diskussionen om fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus där en läkare åtalats för att påskyndat dödsprocessen hos ett döende barn:

”Om hon frias och fortsätter arbeta måste hon informera sina patienter om sin bakgrund. Man kan på goda grunder anta att en patient inte vill ha en läkare som varit misstänkt för mord.”

Men varför gör någon sig så stora ansträngningar för att lägga dessa ord i min mun?

Under våren 2009 fanns det läkare som öppet uttalade att de skulle bli bestörta om inte den aktuella läkaren blev dömd för mord – underförstått var att ett frikännande skulle uppfattas som legitimering av dödshjälp. Detta i kombination med att vi under hösten fick indikationer på att åklagaren sannolikt inte får det helt enkelt att leda något i bevis kan vara en förklaring. För om nu inte juridiken kan användas för att döma läkaren så kanske man kan använda etiken? Och det är alltså här undertecknad kommer in i bilden.

Under senhösten 2007 yttrade jag mig om huruvida en morddömd student skulle kunna studera på läkarprogrammet vid KI. Jag argumenterade för att en sådan student skulle få svårigheter eftersom det i dag ingår tidig patientkontakt i läkarutbildningen, och det är svårt att föreställa sig att patienter skulle ge sitt informerade samtycke till att medverka i undervisningen. Poängen var att patienter bör informeras om sådant som kan tänkas påverka deras benägenhet att delta eller ej.

Den eller de personer som skriver i mitt namn föreställer sig antagligen att jag på liknande sätt skulle argumentera för att den aktuella läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus borde informera sina patienter om att hon varit misstänkt för mord. Tillsynes finns en analogi, men bara tillsynes. Studenten var de fakto dömd för mord. Den aktuella läkaren är misstänkt för någonting, men är inte dömd för något. I fall läkaren frikänns så finns ingen analogi med den morddömda studenten. Att ha varit misstänkt för något och sedan frikänts kan inte jämföras med att ha blivit dömd.

Eftersom det finns stora olikheter i de faktiska omständigheterna i de två fallen är det rimligt att göra skillnad och kräva informerat samtycke i det ena, men inte i det andra fallet. Jag skulle därför aldrig kunna ha yttrat det som jag påstås ha sagt, med mindre än att jag då skulle ha uppvisat dålig skolning i etisk argumentation.

Det är ett känt fenomen att ett emotionellt starkt engagemang kan ge sig uttryck i kraftfullt språkbruk och ett högt tonläge. Men det är väl ovanligt att ta till sådana medel som spökskriverier och skumma anonymiseringsservrar för att främja egna mål. Att misskreditera andra och hindra en saklig diskussion av frågor om vård i livets slutskede?

Frågan är om målet verkligen helgar medlen?

Niels Lynöe
är professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev