Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vart är Socialstyrelsen på väg?

Publicerad: 16 december 2008, 14:58

Den nye generaldirektören har infört envälde på Socialstyrelsen. Demokratin såväl som arbetsvillkoren på myndigheten är starkt hotade, skriver Nils Blom.


Socialstyrelsen är en av de viktigaste aktörerna inom socialsektorn. Myndighetens kunskapsspridning, normering och tillsyn är väsentliga inslag i arbetet för att i slutändan bland annat tillförsäkra befolkningen en god vård och socialtjänst på lika villkor för alla.

Humanism och mjuka värden är grundläggande byggstenar i regleringen av detta område, men måste också få påverka myndighetens interna arbete. För de drygt 700 medarbetarna, som utökas med över 200 personer om ett år, är kreativitet, öppenhet och högt i tak nödvändiga inslag i arbetsmiljön för att kunna göra ett bra jobb. Om en myndighet kan sägas ha en själ så har den för Socialstyrelsens del bestått just av möjliggörandet av sådana värden i det dagliga arbetet.

Dessa arbetsvillkor är i dag hotade genom den ledarstil som den nye generaldirektören Lars-Erik Holm har infört. Den består av rädslans och otrygghetens kultur, en teknifiering av myndighetsstyrningen där takhöjden är låg och där makten har koncentrerats till en person.

Det kan vara svårt att ta över en pågående verksamhet. En balans måste skapas mellan kontinuitet och förnyelse. En ny myndighetschef måste kunna skilja mellan de etablerade arbetssätt som baserar sig på mödosamt upparbetad erfarenhet och de som enbart kan förklaras med oreflekterad gammal vana.

Denna distinktion har inte Holm förmått göra varför han ibland underskattat eller nedvärderat olika pågående verksamheter. Därmed har han lyckats med konststycket att redan från början stöta sig med flera grupper av medarbetare. Övergripande uttalanden av typen  vi måste höja ribban  och  vi måste bli mer kaxiga  framförs ibland utan att detta konkretiseras närmare eller ställs mot de villkor som föreligger.

Det enda som har sagts tydligt är att ett ledningssystem med senare certifiering ska införas på myndigheten. Någon behovsanalys eller lämplighetsbedömning har inte gjorts för vad dessa administrativa förändringar kan innebära för just den typ av verksamhet som bedrivs på Socialstyrelsen. Socialdepartementet har i flera år framhållit att myndigheten lever upp till ställda krav. Den ordning och reda som man vill koppla till införandet av ett ledningssystem kan därför komma att uppfattas som ett självändamål.

En bra ledare måste vara trygg i sig själv och våga lita på andra och deras kunskap. Inlevelseförmåga och empati är också bra att ha. Holm är uppenbarligen otrygg och strävar därför efter att enbart omge sig med medarbetare som förmodas dela hans värderingar i alla frågor eller som i vart fall inte vågar säga emot. I det syftet har han bland annat rekryterat tre personer som han känner väl från sin tidigare myndighet Statens strålskyddsinstitut. Två av dessa personer ingår i ledningsgruppen, den ena dessutom som stabschef i generaldirektörens nyinrättade stab.

Signalen är tydlig. Den som funderar på att avvika från Holms förmodade inställning gör klokt i att låta det stanna vid en outtalad tanke. Att ledningsgruppen som helhet därmed tappat sin grundläggande funktion att ge ett allsidigt stöd till generaldirektören blir då ointressant. Till denna maktkoncentration bidrar den numera obefintliga överordnade kontrollen av myndighetens ledning. Tidigare hade Socialstyrelsen en styrelse med i vart fall en viss insyn och beslutanderätt. Sedan den 1 januari 2008 finns formellt ett så kallat insynsråd med enbart en rådgivande funktion, det första sammanträdet hölls dock först i slutet av november 2008. Det är oroväckande och odemokratiskt att en så omfattande och viktig verksamhet som den Socialstyrelsen bedriver i praktiken kan få styras av en enda person.

Lars-Erik Holm säger ibland en sak men menar något annat. Ett exempel är juridiken som inledningsvis framhölls som viktig. I praktiken följdes chefsjuristens råd sällan och så småningom petades jag från ledningsgruppen och senare från min tjänst. Juridiken framstår för Holm som en administrativ aspekt av verksamheten, vilken som helst, som ett rundningsmärke på vägen mot det hägrande målet. En sådan inställning till juridiken och dess villkor i en juridikintensiv verksamhet är ansvarslös och farlig.

Den ledarstil som Holm utövar medför minskad energi och arbetsglädje för medarbetarna. Osäkerheten, den krympande öppenheten, en nyckfull detaljstyrning i enskilda ärenden och ovisshet om nästa drag leder lätt till interna diskussioner och spekulationer bland medarbetarna om vad som kommer att hända och hur man ska agera för att få generaldirektören att acceptera förslag och utkast i de fall en sådan underställning inte går att undvika. En effekt kan då också bli att det inte alltid känns meningsfullt att lägga ner sin själ i olika arbetsuppgifter eftersom resultatet ändå riskerar att ändras på ett oberäkneligt sätt.

Den bristande öppenheten i Socialstyrelsen är oacceptabel eftersom den hämmar utvecklingen och kan växa till ett reellt arbetsmiljöproblem. Lars-Erik Holms trygghetsbehov blir medarbetarnas otrygghet och han skjuter sig själv i foten. Myndigheten är inte omodern men Holms ledarstil är det. Denna viktiga fråga måste kunna diskuteras.

Nils Blom

Nils Blom
 är före detta chefsjurist på Socialstyrelsen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev