Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vart tog fortbildningen vägen?”

Publicerad: 24 maj 2013, 07:00

Hälften av allmänläkarna saknar helt möjlighet till intern fortbildning, skriver Gösta Eliasson och Karin Träff Nordström, från Svensk förening för allmänmedicin.


Enligt Läkarförbundets enkäter, den senaste från 2010, har läkarnas fortbildningstid minskat kraftigt. Det kan bero på att arbetssituationen inte tillåter frånvaro eller att ekonomin inte räcker till, men också på bristande drivkraft hos läkarna själva. Antalet fortbildningsdagar och tiden för intern fortbildning varierar kraftigt mellan enskilda läkare och mellan olika specialiteter. Allmänläkare avsätter minst tid av alla specialister – hälften saknar helt möjlighet till intern fortbildning på den egna arbetsplatsen.

I samband med övergången till vårdvalssystem hade huvudmännen ett gyllene tillfälle att i kravböcker markera att vårdcentraler förväntas ha strukturer för personalens kompetensutveckling. I vår genomgång av landstingens kravspecifikationer 2011 kunde vi dock konstatera att sådana krav på verksamheterna med få undantag saknas. (Se vår artikel från 2011, Landstingen måste ställa tydliga krav på läkarnas fortbildning, på dagensmedicin.se.)

Sjukvård bygger på medicinska kunskaper, färdigheter och erfarenheter, men också på etik, värderingar och humanfilosofi. Allmänmedicinens komplexitet har liknats vid en träskmark av förvirrande problem där sjukdomar sällan uppträder så entydigt som i läroböcker, vårdprogram eller riktlinjer, och där diffusa symptom och individuell särart komplicerar bilden.

Vad innebär det att arbeta professionellt i en sådan miljö? Enkelt uttryckt handlar det om förmåga att med hjälp av kunskap och tidigare erfarenheter hantera rutinfall, men även om att kunna ta sig an nya och oväntade problem. Att vara professionell innebär inte bara att kunna bemästra det på förhand givna, utan också att vara beredd att ifrågasätta det. Dessa förmågor utvecklas genom reflektion, enskilt eller i grupp. Sociologen Donald Schön menar att det är reflektionen i nuet (reflection-in-action) eller retrospektivt (reflection-on-action) som leder till professionell kompetens.

Vi vill med stöd av våra egna erfarenheter som allmänläkare hävda betydelsen av ett professionellt arbetssätt för vårdens kvalitet. För att den professionalitet som grundläggs under utbildningstiden ska bibehållas och utvecklas krävs, förutom uppdatering av faktakunskaper, även möjligheter till erfarenhetsbaserat lärande i vardagen parade med kontinuerlig, inomprofessionell dialog. Med andra ord: fortbildning.

Planering, styrning och uppföljning är viktiga för att skapa en effektiv offentlig sektor. Men hur mycket man än administrerar, registrerar och följer upp kan det inte ersätta ett professionellt omhändertagande. Om kompetensutvecklingen marginaliseras utarmas professionerna och sjukvården är inne på en farlig väg.

Vi tror dock inte annat än att politiker och beslutsfattare vill behålla en hög professionell kompetens i vården. Vi föreslår därför att fortbildningen i fortsättningen tas med i kravspecifikationerna. Ställ krav på att varje medarbetare tillsammans med sin verksamhetschef gör upp en årlig fortbildningsplan. Följ upp den arbetstid de anställda använder för sin kompetensutveckling. Svensk förening för allmänmedicin har nyligen tagit fram dokumentet ”Golden standard för fortbildning”, avsett att fungera som stöd vid uppdatering av landstingens kravböcker.

Samtidigt bör vi inom professionen ställa krav på oss själva, oavsett yrkeskategori, att vi för patienternas skull tar kompetensutveckling på allvar och verkligen utnyttjar de möjligheter som arbetsgivare trots allt ställer till förfogande.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev