”Vi anser att hjälpmedelsavgifter bryter mot lagen”

Ett hjälpmedel kan vara en rollator för den som har svårt att gå, eller ett tyngdtäcke för den som har ångest. Det finns många fler. Hundratals hjälpmedel, för stort och smått, underlättar vardagen för människor med alla möjliga typer av funktionsnedsättningar och ohälsa. Stödstrumpor för den med dålig blodcirkulation och en lång tång för den som har svårt att böja sig eller sträcka sig uppåt. En förlängning till vattenkranens handtag eller en specialsits till toaletten. En avancerad, kostsam och 150 kilo tung elrullstol för den som varken kan gå eller rulla en manuell rullstol. En talplatta till den som annars vore stum.

De flesta behöver inte sådana hjälpmedel för vardagen, men de allra flesta kommer en dag att bli äldre. Med åldern kommer ofta nedsatt rörelseförmåga och sämre balans. Då behövs kanske en rollator eller rullstol. Det är rimligt att anta att en majoritet av Sveriges befolkning kommer att behöva hjälpmedel åtminstone under ålderdomen. Du som läser detta är troligen en av dem. Alla folkvalda på politiska positioner runtom i landet också. Samt handläggare och administratörer i stat, kommuner och regioner.

Läs mer: Capio S:t Göran flyttar ”slutenvård” hem till patienterna 

Hjälpmedel förskrivs oftast av regionen. Under många år har också hjälpmedel varit kostnadsfria i de allra flesta regioner. Men nu har allt fler regioner börjat införa olika typer av avgifter på hjälpmedel. Det finns utprovningsavgifter, engångsavgifter och månatlig hyra. Regionernas avsikt är tydligen att dessa avgifter ska vara så pass låga var för sig, och införas så pass omärkligt, att vi har överseende med dem.

Men dessa avgifter går fullkomligt på tvärs med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Sveriges åtagande i Agenda 2030 om jämlikhet och avskaffad fattigdom. Vi anser också att hjälpmedelsavgifterna bryter mot hälso- och sjukvårdslagen. 

Dessutom är det ganska ofta så att en människa behöver fler än ett hjälpmedel. Kostnad för rullstol, duschpall och specialtoasits med mera blir till slut ganska rejäla summor. En människa med nedsatt rörelseförmåga, annan funktionsnedsättning eller ohälsa, har dessutom ganska ofta betydligt lägre inkomst än andra. Många människor som behöver hjälpmedel har samtidigt svårt att få ett arbete och försörja sig som andra.

Varför är det just vi som ska drabbas av avgifter när regionerna vill spara på kostnaderna? Varför betraktas våra rättigheter som förhandlingsbara? Ett människovärdigt liv är inte förhandlingsbart. Och snart är det kanske du som behöver ett hjälpmedel.

Åsa Strahlemo, förbundsordförande för DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet