”Vi är inte nöjda med all cancervård!”

Vår debattartikel om bilden av den svenska cancervården har rönt stor uppmärksamhet och debattlust. Det är bra. Liksom de som svarat och kommenterat tycker vi öppenhet, dialog och samverkan är en förutsättning för fortsatt förbättring och utveckling.

Några kommentarer tyder dock på att man kunde uppfatta det som att vi inom landsting och regioner är oreserverat nöjda med hur vården fungerar i dag. Och att vi misstycker när patienter, närstående och vårdpersonal kommer till tals i medierna om sådant som inte fungerar bra. Så är inte fallet.

Vi är inte nöjda och slår oss inte till ro. Vi lyssnar, ser och vet att det finns svagheter och brister i cancervården och vi arbetar tillsammans med patienter, närstående, patientföreträdare och vårdens anställda för att rätta till dem.

Vi som andra blir arga när patienter och deras familjer inte blir väl omhändertagna. Vi upprörs när vi möter patienter som råkat ut för lång, oviss och onödig väntan, bristande samordning och kontinuitet och undvikbart lidande – oavsett om vi möter dem i medierna eller i de organiserade sammanhang vi nu har infört i cancervården för att öka patienternas inflytande över vårdens utformning.

Och vi tycker det är bra att patienter, närstående och vårdpersonal uppmärksammar svagheterna, det hjälper oss att fokusera och att ha patientens perspektiv i förbättringsarbetet.

Men vi ser också att det finns en hel del som ÄR bra (vilket till exempel Britt-Marie Ahrnell framför) parallellt med sådant vi alla ser och vill ändra. Och för att människors förtroende för vården inte ska raseras – en risk som även chefredaktören uppmärksammat på ledarplats i denna tidning - ville vi nyansera den inte helt korrekta bilden av oändliga köer i cancervården, som en tid tonade fram i medierna.

Vi tar uppguften att förverkliga nationella cancerstrategin på stort allvar. Det finns mycket som måste bli bättre. Vi håller till exempel med Britt-Marie Ahrnell, då hon lyfter fram att omhändertagandet av patienten på "tvärsen" ibland går förfärligt långsamt.

SKL och RCC arbetar för att öka antalet kontaktsjuksköterskor i cancervården. De är mycket viktiga för att samordning, kontinuitet, information och delaktighet ska förbättras. Men de kan inte kompensera allt då det organisatoriska eller personliga ansvaret för patienten fallerar. Alla cancerpatienter har ännu inte tillgång till en kontaktsjuksköterska men i dag finns många hundra sådana runt om i Sverige.

Ett problem hittills inte har uppmärksammats tillräckligt inom vården är läkarkontinuitet. Här välkomnar vi en fortsatt debatt om hur den ska kunna förbättras!

Patientorganisationerna efterlyser större resurser till cancervården. Att allt fler insjuknar och lever länge med sin cancer talar för att ytterligare resurser kommer att behövas, även om vi satsar mer på och lyckas med det förebyggande arbetet, till exempel som vi nu gör inom tarmcancerområdet.

Cancerstrategin har satt fart på förbättringsarbetet. Med fortsatt dialog och gemensamma ansträngningar kan vi tillsammans göra vårdens alla dimensioner ännu bättre!