”Vi behöver ett nationellt primärvårdsregister”

Utan nödvändiga investeringar riskerar svensk registerforskning att hamna på efterkälken. Större investeringar i svenska kvalitetsregister är nödvändiga för att tillgängliggöra fler register med god kvalitet för forskning. 

Till skillnad från delar av övriga Norden saknar svenska forskare tillgång till data över rekvisitionsläkemedel. Inte heller har Sverige något nationellt register över kontakter inom primärvården. Vidare behöver svenska myndigheter bli snabbare på att leverera data till forskare. 

Läs mer: Jonas Ludvigsson får Läkaresällskapets jubileumspris 

För svensk medicinsk forskning utgör de nationella hälsoregistren en enorm tillgång, för forskare och indirekt även för patienter. Till exempel har svenska forskare publicerat flera viktiga fynd kring covid-19 under graviditeten och hur det går för det nyfödda barnet, baserat på data från graviditetsregistret. 

Tyvärr har inte alla kvalitetsregister möjlighet att hålla samma goda kvalitet som graviditetsregistret. En temporär storsatsning på kvalitetsregistren gjordes av regeringen 2012–2016. Men sedan dess har investeringarna varit få och otillräckliga jämfört med övriga Norden. 

Vi som arbetar med registerstudier har länge efterfrågat möjligheter att bättre kunna följa patienters hela sjukdomsförlopp och behandlingar. Som det ser ut i dag så kan forskare till exempel inte se i Socialstyrelsens register vilken kemoterapi/cytostatika (en typ av rekvisitionsläkemedel) en cancerpatient får på sjukhus. 

Uppföljning av nya läkemedel var förr en svensk paradgren, men utan möjligheter att studera rekvisitionsläkemedel (exempelvis de nya biologiska infusionsläkemedlen mot inflammatorisk tarmsjukdom och reumatoid artrit) kan vi inte göra motsvarande studier på nya läkemedel som ges på sjukhus, eftersom sådana läkemedel inte registreras i något nationellt register. Dessa läkemedel är många gånger oerhört kraftfulla men också associerade med allvarliga biverkningar. Bristen på data är på sikt katastrofal för patienterna, men också allvarlig för svenska skattebetalare, när miljarder kronor läggs på mediciner som vi inte kan utvärdera.

Vi forskare behöver omedelbar tillgång till data över rekvisitionsläkemedel för att kunna utvärdera effektivitet och biverkningar, samt för att få ett bättre grepp om tillgänglighet och kostnader för behandlingar inom vården. 

Sverige saknar ett nationellt primärvårdsregister. Många diagnoser sköts helt i primärvården. Många multisjuka har sin främsta vårdkontakt i primärvården. En stor majoritet av patienter med postcovid behandlas i primärvården. Vi behöver ett register för primärvården för att bättre kunna följa upp patienter. 

Bristen på registerdata och satsningar på svenska hälsoregister gör att svenska forskare avundsjukt ser på hur grannländerna springer om oss. I Norge registreras sedan 2007 rekvisitionsläkemedel i patientregistren, och landet har ett register för primärvård, KUHR. Norrmännens nästa steg är att skapa en gemensam plattform för nationella register och kvalitetsregister och lägga allt under samma myndighet. Det kommer att leda till snabbare handläggning och utlämnande av data. 

Svenska forskare tvingas i dag vänta i upp till ett år innan ansökningar som gäller forskningsdata behandlats på olika myndigheter, registerdata länkats samman och data lämnats ut. Myndigheternas långa väntetider för datautlämning är välkända sedan tidigare, men problemet blev tydligt för fler under pandemin, då förväntningarna på realtidsforskning om covid-19 krockade med verkligheten. 

De svenska hälsoregistren och registerforskningen har också betydelse ur ett arbetsmarknads- och folkhälsoperspektiv. Vi måste gemensamt återetablera Sverige som ett strategiskt viktigt land för kliniska prövningar. Den internationella konkurrensen om kliniska prövningar är stenhård. Där kan en stark attraktionskraft vara att patienterna efter avslutad läkemedelsprövning kan följas upp i verklig klinisk praxis via välordnade svenska register. 

När läkemedelsbolag investerar i kliniska prövningar i Sverige gynnar det svensk sjukvård. Det gagnar patienter genom tillgång till de senaste behandlingarna och personal som blir utbildad i behandlingsmetoderna. Såväl Socialstyrelsen som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har alldeles nyligen, i oktober 2022, publicerat varsin utredning om bristen på data över rekvisitionsläkemedel och frånvaron av ett primärvårdsregister. Under den aktuella politiska mandatperioden måste resurser tillföras och regeringen implementera de förslag som lyfts i de bägge utredningarna. 

Jonas F Ludvigsson, professor, Karolinska institutet, barnläkare, Örebro universitetssjukhus

Robert Szulkin, doktor i biostatistik, SDS Life Science och Karolinska institutet

Jesper Lagergren, professor och överläkare kirurgi, Karolinska institutet och King’s College London

Johan Askling, professor, Karolinska institutet

Olof Stephanson, professor och överläkare, Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset

Susanne Kihlblom, chef för Real World Evidence, SDS Life Science

Kristina Johnell, professor, Karolinska institutet

Cecilia Radkiewicz, cancerläkare och cancerforskare, Capio S:t Görans sjukhus och Karolinska institutet

Paul W Dickman, professor i biostatistik, Karolinska institutet

Ola Olén, överläkare och docent i klinisk epidemiologi, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och Karolinska institutet

Per Hall, professor i strålningsepidemiolog, Karolinska institutet och Södersjukhuset

Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi, Karolinska institutet

Thomas Frisell, docent i epidemiologi, Karolinska institutet