Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi behöver underlätta en sammanhållen vård och omsorg”

Personer som har missbruksproblem, ofta med inslag av psykisk ohälsa, kan fortfarande inte garanteras en sammanhållen vård och omsorg skriver sex vårddebattörer.

Publicerad: 14 september 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Margareta Haag, Ebba Hallersjö Hult, Hans Hägglund, Fatane Salehi, Mats Tyrstrup och Hans Winberg.

Foto: Håkan Målbäck


Ämnen i artikeln:

BeroendeÅngestToppnyheter Kommunal Hälsa

En sökning på orden ”samverkan” och ”vården” i informationsföretaget Retrievers artikeldatabas gav 32 685 träffar i juli. Urvalet var tryckt svensk media, det vill säga dagstidningar, facktidskrifter, pressmeddelanden med mera.

En träff var en notis från nyhetsbyrån TT. Enligt denna ska regeringen ge medel till nio regionala projekt om samverkan mellan vård och socialtjänst i arbetet med missbrukare. Såväl huvudmän som medarbetare ska utveckla ”bättre samarbetsformer” på respektive nivåer. Medel finns även för ”kurser, konferenser och studiecirklar”.

Läs mer: Vården för barn och unga ska ses över i Norrbotten 

Publiceringsdatum förvånar – den 4 maj 1982. Över 40 år sedan! Och personer som har missbruksproblem, ofta med inslag av psykisk ohälsa, kan fortfarande inte garanteras en sammanhållen vård och omsorg. Det gäller för övrigt många andra också.

Hösten 2018 berättade SVT:s Uppdrag granskning om Sanne, då 29 år. Hon led av svår ångest och anorexi och hade missbruksproblem. Under många år slussades hon runt inom psykiatrin, beroendevården och socialtjänsten. Psykiatrin kunde inte behandla Sanne under missbruk. Beroendevården saknade kompetens att möta hennes psykiatriska behov. Socialtjänsten provade olika boenden. Periodvis levde Sanne på gatan och utnyttjades sexuellt.

Alla lagar, riktlinjer och regelverk följdes. Hur kunde det bli så fel trots att alla gjorde rätt? Svaret är irriterande enkelt. De sammantagna effekterna av beslut och åtgärder blir till notoriska samordningsmisslyckanden som ingen bär ansvaret för!

Vården, inklusive psykiatrin, beskrivs gärna i kristermer. Det inspirerar till idéer om att centralisera. En långt ifrån självklar strategi, möjligen pandemier undantagna. Annars, och bortsett från triviala exempel, handlar vård och omsorg om mänskliga möten, relationer och kontinuitet. Om patientnära detaljer och nyanser. Knappast centralstyrningens paradgren, för att uttrycka saken milt.

Centralism stärker snarare en snäv produktionslogik. Mjuka värden ges upp när fokus flyttar från sammanhang och bemötande till kronor, ören och antal. Beslut om besparingar tas utan kunskap om att de förvärrar samordningsproblemen.

Vård ska helst vara patientcentrerad. Mer ambitiösa säger personcentrerad. Oaktat vilket strider det mot en produktionslogik. Sannes historia visar att produktionslogiken gick före andra perspektiv. Onekligen hamnar patienter i centrum – men för de lynniga sammantagna effekter som formar deras liv. I värsta fall leder de till ett liv på gatan.

Den 6 juni stacks Ing-Marie Wieselgren ihjäl i vimlet i Visby. På väg från ett seminarium till nästa. En förgrundsgestalt i svensk psykiatri föll offer för en person som ihållande varit patient i densamma. Alla undertecknare kände och uppskattade Ing-Marie. Och vi hoppas att Sveriges Kommuner och Regioner fortsätter arbetet med initiativet Kraftsamling för psykisk hälsa. Så kan Ing-Maries ledarskap leva vidare.

Två av oss, Mats Tyrstrup och Fatane Salehi, publicerade nyligen rapporten Det rehabiliterande samhället tillsammans med Majid Asgari (Leading Health Care, Report Nr 2, 2022). I den utvecklas en delvis ny filosofi för cancerrehabilitering. Ett förslag rör navigatorer. De ska bistå patienter och närstående i att utveckla ett liv med goda rehabiliterande effekter och hög livskvalitet – ur ett holistiskt perspektiv och på salutogena grunder.

Visst sådant stöd erbjuds via fasta vårdkontakter. Vid cancer finns även kontaktsjuksköterskor och rehabkoordinatorer. Men mycket annat ska också hinnas med. Och vad man får göra begränsas i arbetsbeskrivningarna.

Misslyckad samordning är lika frekvent som flagranta exempel på undermålig vårdkvalitet och dubiös patientsäkerhet. Komplicerad vård och omsorg, som Sannes, ska följas – på professionella grunder och ur ett patientperspektiv – av personer som står organisatoriskt fria från vården och omsorgen. Kollegiala hänsyn får inte skymma lojaliteten. 

Uppdraget skulle vara att facilitera en sammanhållen vård och omsorg i de fall detta brister. Det kräver både mandat och verktyg att påverka – i såväl enskilda fall som förebyggande. I höst skulle några av oss ha pratat om saken med Ing-Marie. Nu blir det inte så.

Margareta Haag, ordförande, Nätverket mot cancer

Ebba Hallersjö Hult, verksamhetsledare, Nollvision cancer

Hans Hägglund, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset, adjungerad professor, Uppsala universitet

Fatane Salehi, tidigare verksamhetschef, Akademiska sjukhuset i Uppsala, grundare, FS Utveckling

Mats Tyrstrup, docent, forskningsstiftelsen Leading Health Care vid Handelshögskolan, grundare, konsultföretaget Stockholm Center of Governance

Hans Winberg, generalsekreterare, Leding Health Care vid Handelshögskolan i Stockholm

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev