Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi borde ha lärt oss mer på de 30 år som gått”

Publicerad: 28 november 2013, 13:35

Det behövs en satsning på forskning om patient­säkerhet som motsvarar problemets storlek, skriver Lars Harms-Ringdahl och Helene Öberg (MP) som vill att införande av ett nationellt centrum för patientsäkerhet utreds.


Under de tre decennier som har gått sedan den så kallade dialys­olyckan kan 90 000 människor ha dött av undvikbara skador i vården. Det är bråttom att öka säkerheten genom systematiska åtgärder och satsning på patientsäkerhetsforskning.

Den 28 november 1983 inträffade en olycka på dialysavdelningen vid regionsjukhuset i Linköping. Tre patienter dog. Tolv andra som var anslutna till samma apparat svävade i livsfara. En sjuksköterska dömdes som ensam ansvarig för händelsen, trots att många tekniska och organisatoriska brister bidrog till olyckan.

Det är 30 år sedan olyckan inträffade och man kan tro att mycket har blivit bättre. Det är delvis sant, men nya risker har tillkommit genom teknisk utveckling och stora organisatoriska förändringar. Att säkerheten brister framgår bland annat av en utredning 2008 från Socialstyrelsen. Där fann man att ett mycket stort antal patienter drabbas av undvikbara vårdskador i Sverige. Under ett år kan vårdskador bidra till cirka 3 000 dödsfall. Dessutom tillför de cirka 10 procent av samtliga vårddygn under ett år. Många internationella studier visar liknande resultat.

Vår uppfattning är att det görs alldeles för lite i förhållande till problemets storlek. Sjukvården ses av många som det mest komplexa system vi har i Sverige. Det är en svår utmaning, som kräver ett mer systeminriktat förhållningssätt för att förbättra säkerheten i vården. För detta behövs kunskap som är baserad på vetenskap och forskning.

Det behövs en satsning på forskning om patientsäkerhet som motsvarar problemets storlek. Det saknas en myndighet eller forskningsråd som har till uppgift att se till att det bedrivs forskning inom området patientsäkerhet. Det är svårt att få en helhetsbild av forskningen, men omfattningen verkar vara några miljoner årligen. Man kan jämföra med trafiksäker­heten, där det finns forskning på cirka 150 miljoner kronor från offentliga medel, och mångdubbelt mer från den privata sektorn, till exempel bilindustrin. Det är troligt att denna forskning har gett goda resultat i ökad säkerhet. Man kan jämföra dessa två sektorer; för trafiken ser vi 300 döda årligen och forskningsmedel på över hundra miljoner; för patientsäkerheten tio gånger fler dödsfall och några miljoner.

Forskningsbehovet tas upp i flera utredningar, och även i Social­styrelsens förslag till nationell strategi för ökad patientsäkerhet. Förslaget har många förtjänster men det behöver utvecklas. Framför allt är det viktigt med ett tydligare systemperspektiv, där ledningsfrågor, ekonomistyrning och vårdpersonalens förutsättningar är viktiga delar. Vi skulle gärna se att strategin utvecklades så att den gick att tillämpa både politiskt och praktiskt.

En satsning på forskning behöver komma i gång snarast och successivt trappas upp. För några år sedan föreslog en grupp riskforskare ett nationellt centrum för patientsäkerhet. Ett sådant bör utredas snarast och i princip vara fristående från föreskrivande och inspekterande myndigheter.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev