”Vi forskare efterlyser samhällets stöd i kampen mot demens”

Runt om i världen pågår just nu en diskussion om hur man bäst kan möta det som Världshälso­organisationen kallar vår tids snabbast växande hot mot folkhälsan. Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.  G8-uppropet  vill skapa global samling och samarbete.

Sakta men säkert verkar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Hur kan det komma sig? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?

Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresundsinstitutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen. Sedan år 2000 har de anställda på området minskat med 43 procent. Egentligen är situationen än värre eftersom stängningen av Astra Zeneca i Södertälje ännu inte tagits med i statistiken. Ingen har råd med läkemedelsutveckling i dag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.

Historiskt sett är demens en  ny  sjukdom. Vi har inte kommit längre än till andra generationens läkemedel. Det är bara tre decennier sedan alzheimer betraktades som en mycket diffus och svår­diagnostiserad sjukdom. Sedan dess har forskningen gjort stora framsteg och vår kunskap om bakomliggande biologiska och genetiska faktorer ger oss forskare gott hopp om att kunna ta fram preventiva åtgärder, effektiva behandlingar och i slutänden ett botemedel.

Vi är naturligtvis positiva till att många stora satsningar nu görs på både omvårdnad och riskfaktorer, men ser att det finns en stor risk att satsning på forskning kring orsaksmekanismer till sjukdomen hamnar i bakvattnet.

För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år. Det är redan den överlägset dyraste sjukdomen som dessutom förväntas öka i snabb takt.

För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. De satsningar som nu görs på forskning om förebyggande och vårdande åtgärder är nödvändiga, men ger oss inte svaret på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demenssjukdom. För det krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen.

Vi forskare inom nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen på demensgåtan. Vi har definitivt inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?