Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi har en ojämlik hjälpmedelsförsörjning”

Det behövs en nationell hjälpmedelsstrategi och nationella riktlinjer för sortiment, kriterier och avgifter för hjälpmedel, anser Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter.

Publicerad: 17 januari 2022, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter.

Foto: Alexander Mahmoud


Ämnen i artikeln:

Sveriges arbetsterapeuterSocialstyrelsen

Över en miljon svenskar lever med någon form av funktionsnedsättning. För många av dessa personer är tillgången till olika former av hjälpmedel en förutsättning för att kunna leva ett meningsfullt och självständigt liv – den definitiva skillnaden mellan att bara överleva och att faktiskt kunna leva livet fullt ut. Tyvärr visar ny statistik från Socialstyrelsen att din bostadsort spelar en avgörande roll för individens möjlighet att få de hjälpmedel som hen är i behov av.

Det är ett betydande steg i rätt riktning att Socialstyrelsen nu för första gången samlat in och publicerat en helt ny nationell statistik på hjälpmedelsområdet. Dock visar statistiken bara det som vi i Sveriges Arbetsterapeuter, tillsammans med andra professionsförbund och förbund inom funktionsrättsrörelsen, många gånger och i olika sammanhang redan påpekat. Vi har en ojämlik hjälpmedelsförsörjning i Sverige, regionala och kommunala skillnader som slår hårt mot personer som inte sällan redan befinner sig i en socialt och ekonomiskt utsatt situation.

Läs mer: Rullator och tyngdtäcken populära hjälpmedel 

Enligt Socialstyrelsens nya rapport varierar tillgången till förskrivna hjälpmedel stort över landet. I Region Norrbotten förskrevs under år 2020 nästan 5000 rollatorer per 100 000 invånare. I Östergötland var motsvarande siffra bara lite drygt 1000. När det gäller tidshjälpmedel förskrevs i Västmanland 216 stycken per 100 000 invånare, medan Värmland och Uppsala endast rapporterade en motsvarande siffra på 40 förskrivningar.

Även skillnaderna när det gäller avgifter för hjälpmedel är stora. När en kostnad tas ut för exempelvis en elrullstol kan denna variera från 80 till 1500 kronor beroende på i vilken kommun användaren bor. Avgifterna för kognitiva hjälpmedel varierar på motsvarande sätt upp till 960 kronor. Vissa regioner tar i stället för ett engångsbelopp ut en abonnemangsavgift, vilket ökar den enskildes kostnader än mer.

Dessa omotiverade och oacceptabla skillnader är exempel på en hälso- och sjukvård som riskerar att skapa ojämlikhet i levnadsvillkor och hälsa, något vi vet ökar samhällets kostnader inom en rad områden.

Socialstyrelsen påpekar i sin rapport att det behövs ett fortsatt utvecklingsarbete för att statistiken ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt, men har Sverige verkligen råd att vänta? Har vi råd med ett system där en persons bostadsort eller plånbok ska avgöra om hen kan få ett visst hjälpmedel eller inte? Har vi råd med ett system som ökar behov av stöd från anhöriga, hemtjänst och personlig assistans och minskar personers möjlighet att klara skola och att arbeta? 

Vårt svar på dessa frågor är naturligtvis nej. Att i nuläget avstå från att agera är inte samhällsekonomiskt försvarbart. Det är heller inte förenligt med FN:s funktionsrättskonvention som Sverige åtagit sig att följa.

Vi uppmanar därför regeringen att agera nu. Det behövs en nationell styrning som motverkar den ojämlikhet som råder. Socialstyrelsens nationella statistikuppföljning är ett viktigt steg, men det krävs mer. Vi anser att det behövs en nationell hjälpmedelsstrategi och nationella riktlinjer för sortiment, kriterier och avgifter för hjälpmedel. I tillägg till detta behövs en generellt ökad kunskap och kompetens kring betydelsen av hjälpmedel. Ett betydande steg i rätt riktning vore att inrätta ett nationellt kunskapscenter. Det skulle skapa bättre förutsättningar att styra hjälpmedelsområdet med kunskap på samma sätt som andra områden inom hälso- och sjukvården. Det är dags för ett nationellt ansvarstagande.

Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev