”Vi har inte tid att inte lägga tid på levnadsvanor”

Jag frågade en gång en patient som hade ett nyupptäckt högt sockervärde om han var orolig för att få diabetes. Nej, svarade han, det finns ju mediciner för allt!

Nästan 6,8 miljoner personer hämtade ut minst ett läkemedel år 2021. Detta motsvarar cirka 65 procent av befolkningen.

Läs mer: Ris, ros och självkritik i panelsamtal om nära vård

Patienterna tittar frågande på mig när jag berättar om deras Hba1C på 115. Men jag känner ingenting, säger de ofta. Men jag tränar dagligen, säger de sällan.

Enligt världshälsoorganisationen WHO kan majoriteten av all kardiovaskulär sjukdom och en tredjedel av all cancer i världen förebyggas genom hälsosamma levnadsvanor, om vi rör oss regelbundet, äter hälsosamt, inte röker och håller en hälsosam vikt.

Varje år får cirka 25 000 personer i Sverige stroke. Enligt WHO hade alltså en stor del av dessa kunnat förhindras. 450 000 svenskar har diabetes typ 2. Det gör den till en av våra vanligaste folksjukdomar. Men mörkertalet är stort. Så många som 150 000 till 200 000 svenskar har oupptäckt diabetes typ 2, enligt Diabetesförbundet. Diabetesförbundet förespråkar därför screening av personer i hög risk, till exempel vid fetma, ärftlighet, högt blodtryck och höga blodfetter. Diabetesförbundet nämner också att tyvärr missas detta i en överbelastad primärvård.

1177 kommer med upplyftande besked: ”Det finns flera saker du kan göra för att minska risken för högt blodtryck, höga halter av blodfetter, övervikt och diabetes. Du kan till exempel äta hälsosamt, sova tillräckligt och vara fysiskt aktiv regelbundet. Det är också viktigt att sluta röka om du gör det eftersom rökning ger skador i blodkärlen. Alkohol kan också öka risken för sjukdom.”

Det intressanta är att trots allt detta hör jag fortfarande oss i vården säga att vi inte har tid för det förebyggande arbetet. Vi har inte tid att INTE arbeta förebyggande, skulle jag vilja påstå.

Det är här ett vårdprogram kommer in. Men också utbildning och samverkan, och att vi alla – oavsett om vi är politiker, läkare på en öronmottagning eller barnmorskor – vågar fråga och orka prata om levnadsvanor.

Vi tar det i punktform, allt som borde göras:

• Utbildning! Patienterna behöver utökad tillgång till vårdgivare med kompetens inom evidensbaserade metoder för levnadsvaneförändring. Dessutom behöver tid avsättas för detta arbete i verksamheterna.

• Strukturerade arbetssätt med levnadsvanor, till exempel de riktade hälsosamtalen.

• Motiverande samtal (MI) är en metod för att uppnå personcentrering och en hälsofrämjande dialog i mötet med patienten. Med MI ges patienten möjlighet att på ett öppet och respektfullt sätt reflektera över sin egen situation och därifrån fatta beslut om vilka eventuella förändringar hen vill göra och på vilket sätt de ska göras. Sannolikheten att levnadsvaneförändringarna lyckas och blir hållbara är betydligt större när en förändring genomförs utifrån egen övertygelse och på ett sätt som passar in i det egna livet. Arbetet för att tillgängliggöra MI-utbildningar bör prioriteras.

• För ett kvalificerat rådgivande samtal om matvanor krävs adekvat tillgång till dietistkompetens som kan möta upp behovet från patienter med ohälsosamma matvanor, inklusive dem som samtidigt har en diagnos som kräver individanpassad kost.

• Åtgärden kvalificerat rådgivande samtal vid daglig rökning kräver att vårdgivaren är diplomerad tobaksavvänjare. Vårdgivare bör uppmuntras att säkerställa denna kompetens i sitt vårdutbud.

• Kompetens kring rådgivande samtal om alkohol samt åtgärder för ökad fysisk aktivitet, exempelvis förskrivning av fysisk aktivitet på recept, bör upprätthållas och utvecklas inom verksamheterna.

Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling (NVPL) har som mål att ge patienten vård enligt bästa tillgängliga kunskap. Alltså evidensbaserad vård. Det kan vara ett av de viktigaste dokument den svenska befolkningen kommer att beröras av i vår tid. Det handlar om det de flesta dör och blir sjuka av.

Det som skapar så mycket lidande. Det som kostar mest pengar. Det som tar tid. Vi har inte tid att inte lägga tid på levnadsvanor. Vi har prövat mediciner och snabba åtgärder. Det har inte fungerat.

Vi behöver tänka längre. Och vi behöver gå tillbaka till det vi kan bäst: evidensbaserad god och nära vård. Vem är med mig?

Linda Hunter, sjuksköterska på vårdcentralen Svalöv