Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vi i primärvården avgör bäst själva hur smitta ska stoppas

Publicerad: 6 februari 2008, 05:36

Slipsen lämnar jag från och med nu hemma. Jag börjar plötsligt uppleva att den betraktas med skepsis också av patienter, skriver Malte Brännström.


Som distriktsläkare sedan drygt 20 år måste jag med skam erkänna att jag konsekvent burit slips på mitt arbete den senaste 15-årsperioden. Till och med på BVC, där jag vinnlagt mig om att bära slipsar i roliga färger, gärna föreställande någon tecknad figur, i tron om att detta underlättat mitt arbete och befrämjat min kontakt med patienten Aningslöst har jag utsatt de stackars små för den smittorisk detta har inneburit.

Debatten om distriktsläkarnas klädsel där vi framställs som vårdens ”smutspellar” är, i mitt tycke, ännu ett exempel på det vi är vana vid att uppleva från distriktsläkarhåll – andra specialiteters åsikt om verksamheten inom en specialitet som de inte har särskilt mycket kännedom om – primärvården.

Det vetenskapliga kunnandet om smittspridning och vårdhy-gien är sannolikt otvetydigt – men till en del som synes obevisat – men hur denna kunskap ska appliceras inom primär­vården kan bara ut­värderas av de yrkeskategorier som de facto jobbar där. Naturligtvis kan en narkossjuksköterska inom thorax­kirurgi ha synpunkter på klädkoden i primärvården, men det är så att säga naturligt att hennes åsikter, på grund av hennes perspektiv, är av tämligen ringa intresse.

Jag frågar ofta specialistkollegor med, faktiskt, mer kompetens än jag själv inom ett område om råd i medicinska frågor, men sedan gäller det att anpassa det jag fått veta till min egen verksamhet, eftersom bara jag har kunskap om verksamheten och den patient det gäller.

Jag påtalar ofta för mina studenter att det är ”fullständigt naturligt att den som söker för akut yrsel på sjukhusets akutmottagning får genomgå en akut CT hjärna, men om jag tillämpade samma strategi i primärvården skulle systemet stanna”. Poängen är att vi båda gör rätt utifrån våra förutsättningar.

Kardiologernas åsikter om behandling av förhöjda blodfetter tar jag till mig, men det är inte säkert att jag slaviskt tillämpar dem inom min egen verksamhet, till nytta både för patienten – vågar jag påstå – och för läkemedelsbudgeten.

Råd från specialister på hygien använder jag naturligtvis på samma sätt. Att tillämpa rådet att ”byta kläder för tvätt flera gånger per dag”, det vill säga oavsett vad de varit utsatta för, finner jag däremot något tveksamt ur miljösynpunkt.

Naturligtvis vet jag att spolningen av det T-drän som ligger i gall­gången på min svårt cancersjuka patient kan ut­föras under betydligt mer sterila be­tingelser än de som råder i hennes vardagsrumssoffa, men i den situationen är andra värderingar av större betydelse än de rent ”hygieniska”.

Icke desto mindre, slipsen lämnar jag från och med nu hemma. Rätt eller fel så börjar jag plötsligt uppleva att den betraktas med skepsis inte bara av mina kollegor utan också av mina patienter, självsuggestion?

Eftersom jag är en snobb gäller det nu att hitta snygga, kort­ärmade klädesplagg som jag kan bära på arbetet. Skyddskläder kommer jag självklart att använda i den omfattning jag alltid gjort. Klockan har jag sedan länge lämnat hemma.

Ringen på vänster ringfinger är svårare, jag är rädd för att den inte åker av ”before they lay me down.”

Malte Brännström

Malte Brännström
är distriktsläkare vid Vårdcentralen Sanden i Boden.

Mer om vårdhygien:

Björn Olsson vet för lite om vårdhygien
Om vi klär ut oss till smurfar kan patientkontakten bli sämre
Smurfigheten kommer inifrån, Björn Olsson!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev