Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vi måste stoppa undersökningar som görs i onödan

Publicerad: 20 januari 2011, 09:06

Vi gick inte läkarutbildning för att på slentrian använda allt det inlärda på alla patienter som söker vård. Det vi gör nu är lika med att sätta en apa som pilot på ett flygplan, skriver smärtläkaren Hector Lerner som menar att svenska läkare gör alldeles för många undersökningar.


Om patienterna visste att joniserande strålning från röntgen och datortomografier orsakar cancer och död, skulle de vara mindre roade av den diagnostiserande läkare som driver utredningar eller den  snälle doktorn  som går med på allt för att göra en patient nöjd.

Om patienterna visste att över 80 procent av användningen av joniserande strålning görs utan egentliga medicinska indikationer, dels på begäran av oroliga patienter, dels på grund av läkarens oerfarenhet, osäkerhet, ren okunskap eller oförmåga att förklara ett nej skulle kravet på  jag vill bli röntgad  minska avsevärt.

Om hälsocentralernas och klinikernas chefer gjorde systematiska och kontinuerliga cost-benefit-analyser av hur läkaren jobbar genom kontroll av vilka prover som tas, vilka utredningar som görs,
 på vilka frågeställningar och med vilka resultat, skulle de flesta tappa både hakan, andan och tåla­modet.

Svarta listor av vansinnigt dyra och poten­tiellt farliga uppsagda doktorer skulle växa i sådana proportioner att inte ens Stockholms telefonkataloger skulle räcka för att rymma deras namn.

Om läkaren själv konfronterades med sin produktion, kostnader, allt onödigt slit med vansinnigt dyrt och för patienten till och med skadligt arbete, skulle han/hon naturligtvis ändra sig radikalt.

Och om politikerna analyserade de faktiska följderna av dyr och ineffektiv sjukvård skulle katastrofen uppenbara sig i en grotesk sanning. Riktlinjerna till landstingsdirektörerna skulle då omvandlas från allmänna rekommendationer till strikta order med omedelbar verkan.

Ordern skulle lyda: Stoppa pågående arbete och börja i stället omedelbart med:

■ Systematiska cost-benefit analyser.
     ■ Feedback till läkarna om produktion/kostnader/nytta av deras arbete.
     ■ Strikt kontroll av kostnader i lab, röntgen, vansinniga utredningar, onödigt dyra behandlingar och läkemedel.
     ■ Vidareutbildning av läkare så att de slutar  leka vård  på bekostnad av skattebetalarnas pengar.
     ■ Ge patienterna makt, men inte genom att låta dem söka överallt efter bästa vård utan genom att öka deras kunskap om hur man bevarar hälsan och hanterar sjukdom utan att bli skadad inom vården.

Vi läkare går en 13 år lång utbildning innan vi kan kalla oss  specialister . Hela 13 år för att lära in konsten att förklara, diagnostisera, bota, lindra och trösta.

Vi lärde oss massa saker för att komma till rätt slutsats snabbt och enkelt och kunna ge säker, billig och snabb vård. Vi lärde oss läkarkonsten för att med klinisk intelligens, empati och eftertanke hjälpa den sjuke att bli frisk eller den friske att förstå kroppens signaler. Vi gick inte läkarutbildning för att på slentrian använda allt det inlärda på alla patienter som söker vård.

Det vi gör nu är lika med att sätta en apa som pilot på ett flygplan. Apan trycker frenetiskt på alla synliga och nåbara knappar. Men det är knappast troligt att han kan flyga planet. Ingen passagerare vill vara med på en sådan resa.

Snart kan det kvitta om patienten träffar en läkare, sjuksköterska, undersköterska eller en städare. Slentrian och ogenomtänkt beställning av blodprover, röntgen och MRT kan vem som helst göra, inklusive min mormor. För sådan handläggning behövs inte 13 års utbildning.

Finessen är den kliniska undersökningen, den smarta konsultationen, den rätta förklaringen, den bästa behandlingen för just den patienten med just det problemet.

Min referensram som inspirerar denna artikel, men även mitt jobb och mitt liv, är hämtad från 20 års arbete som allmänläkare, tolv år som smärtläkare, sex år som försäkringsläkare, specialiserad i arbetsskador och 54 år som vanlig människa.

Jag träffar upp till 40 smärtpatienter dagligen och det har jag gjort i flera år. Det mesta är uppenbart enkelt och lätt handlagt, ibland behövs inte ens behandling utan det räcker med tips, råd och smärtförklaringar.

Vid återbesöken brukar många patienter gråta. Men inte av glädje,  min smärta försvann efter fem års helvete . De gråter för de förlorade åren, misslyckade besöken, onödiga operationerna, vansinniga förklaringarna och den krångliga och kränkande hanteringen inom vården.

Hector Lerner
 specialist i allmän­medicin och smärtläkare med examen i ortopedisk me­­di­cin, Carema Bomhus hälsocentral i Gävle.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News