Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi måste tillsammans arbeta proaktivt för cancervården!”

Publicerad: 1 april 2014, 07:00

REPLIK Onkologen Marie Nordström svarar SKL:s Mats Eriksson, Hans Karlsson och Gunilla Gunnarsson om cancervården efter deras inlägg ”Vi är inte nöjda med all cancervård!”


Vi är helt eniga om att det finns en hel del i svensk cancervård som  fungerar bra! Det verkar dock finnas en gemensam bild av att det stora  problemet inom svensk cancervård utgör brist på kontinuitet och  samordning mellan olika vårdinstanser. Detta kan delvis tillskrivas de  stuprörsorganisationer och ersättningssystem som har blivit  förhärskande, och som det nu verkar finnas enighet om att förändra.

Ett problem har också varit att lokalt i vården har engagerade  medarbetares arbete med att föreslå förbättringar i samordning och  rutiner hittills inte uppmuntrats och haft lågt meritvärde av  överordnade chefer i organisationen och av sjukhusledningar. Med  nuvarande ersättningssystem har det kortsiktigt inte heller varit  möjligt ekonomiskt att personalen ägnat sig åt detta, då det inte har  gett något betalt. Framför allt vad gäller kliniker med lång akademisk  tradition har också sådant arbete helt fallit i skuggan av forskning.

Traditionen har ofta varit att problem i omhändertagandet av  patienterna när det gäller cancervården har lösts när de uppstår ad hoc i  stället för att man arbetat proaktivt och tänker efter före. Vill man  till exempel minska belastningen på akutmottagningarna måste man göra  det möjligt med inskrivning direkt på vårdavdelning när inte  akutmottagningens specifika resurser behövs. Ofta kan olika typer av  insatser med lite eftertanke förberedas för att fungera smidigare.  Handläggandet av tänkbara scenarier kan skisseras och preliminära  förslag på lösningar göras i förhand. Möjlighet till snabb kontakt för  patienten vid problem förebygger att dessa förvärras och kräver mer  komplicerad och dyrbar handläggning.

Arbetet med att förbättra läkarkontinuiteten måste få hög prioritet,  vilket kräver förändrade arbets- och tankesätt framför allt vid  universitetskliniker.

Inom ramen för nuvarande organisation med självständiga landsting som  i grunden finns kvar från 1863 har det visat sig svårt att få till en  jämlik cancersjukvård oberoende av var man är bosatt. Avtal för priser  på vissa nya dyra cancerläkemedel är delvis hemliga, och ingen vet om  dessa varierar mellan olika landsting. Det finns inga klara gemensamma  riktlinjer för hur de resurser i form av personal och pengar som finns  ska användas eller hur olika vårdbehov ska prioriteras i förhållande  till varandra. Bör man inte på allvar diskutera alternativ till den  nuvarande landstingsorganisationen som har stor påverkan på  cancersjukvården? Måste man inte som politiker våga göra prioriteringar  och sedan stå för dessa?

Det behövs såväl resurstillskott i form av fler vårdplatser och stora  satsningar på ett betydligt bättre IT-stöd som mer administrativ  personal. Ett intensivt arbete lokalt för att förbättra samverkan mellan  olika instanser är nödvändigt. Eriksson, Karlsson och Gunnarsson  skriver i sitt senaste inlägg i Dagens Medicin inget om det konkreta arbete som kommuner och  landsting måste göra för att hitta nya former för intensifierat  samarbete. Engagerade medarbetare finns. Engagerade politiker med  kunskaper om hur vården fungerar finns också. Vad som däremot verkligen  saknas är arenor där vi får mötas för att få en gemensam världsbild och  verktyg att förändra verksamheten konkret på golvet närmast patienten.  Mycket kring framtidens cancersjukvård diskuteras inom forum som helt  saknar deltagande från personal på golvet inom vården. Ansvar måste  klargöras och fördelas. Arbetssätt behöver förnyas. Tid för detta arbete  måste anslås. Det krävs nytänkande från de flesta håll. Risken är  annars stor att det blir mycket svårt i framtiden att behålla personal  med goda kunskaper och engagemang men som saknar verktyg för att kunna  utnyttja detta för att ge den goda vård de så gärna vill kunna ge.

Låt oss inte upprepa misstaget från situationen i skolan, där lärarna  inte varit delaktiga i förändringsarbetet och där man nu står inför  akuta problem med missnöje, frustration, avhopp och stora  rekryteringssvårigheter. Vi måste tillsammans arbeta proaktivt nu!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News