Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag27.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Vi riskerar att passiviseras och fördummas”

Publicerad: 8 Maj 2020, 05:00

Ytterligare standardiserade vårdförlopp, beslutsstöd och regionala riktlinjer har en negativ effekt på läkarkårens tankeverksamhet och personliga ansvar, skriver läkaren Eric Bertholds.


På Sveriges Kommuner och Regioners, SKR, hemsida kan man läsa att regeringen och SKR har träffat en överenskommelse om att ta fram ”personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp” (tidigare benämnda standardiserade vårdförlopp) för stora sjukdomsområden som ledgångsreumatism, schizofreni, stroke, hjärtsvikt, höftartros, kol, benskörhet och demenssjukdomar. Syftet sägs vara att öka jämlikheten, effektiviteten och kvaliteten i vården. Bakgrunden är den tidigare överenskommelsen med standardiserade vårdförlopp inom cancer där syftet att korta väntetider uppfylldes.

Det bakomliggande problemet är att befolkningens behov och sjukvårdens möjligheter växer snabbare än de ekonomiska resurserna. In kallas konsulter med ofta ringa kunskap om sjukvård, som övertalar politiker och tjänstemän att tillämpa metoder hämtade från industrin. Man vill efterlikna näringslivets sätt att styra och organisera och hävdar att marknadsstyrning kommer att lösa problemet. Trots det kapitalt misslyckade försöket med Nya Karolinska är man nu på väg att göra om samma misstag i nationell skala. Man har bara bytt benämningen värdebaserad mot personcentrerad vård. De komplexa behoven hos multisjuka vårdsökande reduceras, tvärtemot läkekonstens regel om helhetssyn i omhändertagandet, till så kallade diagnosflöden.

Mätandet av såväl resultat som personalens insatser ökar stadigt, liksom kontrollinstanserna för att försöka utvärdera vad det offentliga får för pengarna. Man förstår inte att hälso- och sjukvården är alldeles för komplex för att det skulle vara möjligt att mäta kvalitet på ett rättvisande sätt och att det är omöjligt att konkurrera med resultat, eftersom resultaten är avhängiga så mycket annat än den vård patienterna fått.

Det är oroande, som Svenska läkaresällskapet påpekar i Läkartidningen 2 december 2019, att standardiserade vårdförlopp införs brett utan att det gjorts en samlad värdering av undanträngnings-effekter, kostnader och behandlingsresultat, särskilt för de patienter som inte passar in i ett standardiserat vårdförlopp: de med flera samtidiga diagnoser, komplexa vårdbehov eller där diagnosen inte omfattas av ett högprioriterat flöde.

Dessutom kommer den positiva effekten på väntetiderna att upphöra. Att de kunde förkortas inom cancervården skedde på bekostnad av andra patientgrupper som prioriterades ner och vars väntetider därför ökade. När vårdförlopp nu introduceras brett till många andra stora sjukdomsgrupper kommer rimligen inte alla patienter att kunna prioriteras före varandra och vi kommer att falla tillbaka till ruta ett.

För stora sjukdomsgrupper finns redan Socialstyrelsens nationella riktlinjer (och lokalt anpassade sammanfattningar av dessa). För ovanligare sjukdomar har vi utmärkta kunskapsdatabaser att söka i. Det räcker.

Ytterligare standardiserade vårdförlopp, beslutsstöd och regionala riktlinjer har en negativ effekt på läkarkårens tankeverksamhet och personliga ansvar. De bidrar till ett algoritmbeteende som illustrerar lagen om hjälpsamhetens stjälpsamhet, väl beskrivet av Mats Alvesson i boken Extra Allt: Överdrivna försök att hjälpa slår över i motsatsen. Förmågan till självständighet undermineras. Följden blir lätt ångest och bräcklighet.

När jag under ett seminarium ifrågasätter ett PM från akutmottagningen på ett universitetssjukhus vari förordas ultraljuds-undersökning av kroppspulsådern på alla män över 65 års ålder som söker på grund av flanksmärtor svarar läkaren under specialistutbildning som presenterar patientfallet: ”Vi tycker om PM. Vi är rädda för att missa något”.

Många vilseleds också att tro att man har gjort rätt om man följt riktlinjer, trots att dessa utgår från grupp- och inte individnivå. Man ger till exempel profylaktisk medicinering till patienter där övrig sjuklighet bör överskugga all förebyggande behandling.

Standardiserade vårdförlopp kan fungera initialt, då de är konstruerade efter aktuell kunskap. Bekymmer kommer att uppstå på sikt när läkarkollektivet övergått till att okritiskt följa algoritmer och inte längre har incitament att problematisera och söka kunskap på egen hand. Vi riskerar att passiviseras och fördummas, att göra om läkekonsten till en algoritm.

SKR är en arbetsgivarorganisation, det vill säga en sammanslutning av arbetsgivare som företräder deras intressen gentemot arbetstagare. De bör förhandla löner, inte styra över hur medicinsk personal handlägger patienterna.

Den politiska styrningen av sjukvården bör handla om att fördela skattemedel baserat på transparent prioritering mellan olika verksamhetsområden, följa upp att prioriteringarna följts och att beslutad budget hållits.

Aspekter som avser den praktiska vårdverksamheten bör skötas av den medicinska professionen med minimalt inslag av politik, administration och byråkrati.

ERIC BERTHOLDS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev