Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi utesluter inte stridsåtgärder”

Publicerad: 9 juni 2015, 07:35

Alarm Ambulansförbundet anser att ambulansbolagen äventyrar människors hälsa och vill att staten snarast tar över ansvaret.


Likt en vingklippt papegoja utan flygförmåga, basunerar Stockholms läns landsting ogenerat ut att de förstärker ambulanssjukvården och beredskapen inför sommaren 2015. Det fabuleras om extra resurser och en gedigen produktionsplanering, som för tankarna till begrepp inom industrivärlden. Inte med en stavelse nämner landstinget att de helt sonika samtidigt ställer cirka elva akutambulanser och därmed minimerar en redan grovt eftersatt ambulansberedskap.

Den samvetsgranna medborgaren kan skilja påståenden från fakta. Det är både ohederligt och ansvarslöst att ge sken av något som i praktiken är en nedrustning är en förstärkning. De individer som får betala priset för dessa galenskaper är ingen högljudd grupp; det är framför allt de som är sjuka och svaga som behöver en ambulanssjukvård att lita på. Det är ambulanspersonal som fått nog av att vara alibi för en på sina håll devalverad ambulansverksamhet, där övning och beredskap ersatts av industrins terminologi och riskkapital som är hyperkänsligt för merkostnader som övningar och ändamålsenliga ambulanser innebär.

Fenomenet är inte nytt och har redan fått stora konsekvenser, dels för människor som inte får hjälp, dels genom att ambulanspersonal slutar i pluralis. När jag för några veckor sedan hållit ett tal på temat beredskap i centrala Stockholm, kom det fram en person som berättade att hon nått minus 273 grader, det vill säga den absoluta nollpunkten. Hon klarade inte längre av att underhandla med sitt samvete och beskrev händelser som till slut fått henne att lämna ambulanssjukvården. Det var inte för att möta en chanstagande verksamhet hon investerat tid och pengar i en fyraårig utbildning. Den tystnadens kultur och gåpåiga bolagsandan har fått effekten att många anställda inom den bolagiserade ambulanssjukvården känner rädsla att prata öppet om de konsekvenser nedmonteringen av ambulanssjukvården resulterat i.

SOS Alarm AB känner väl till konsekvenserna av landstingets av ambulansbolagen påhejade nedrustning och borde samvetsgrant fråga sig om de vill utföra uppdrag som redan på förhand är dömda att misslyckas. Med några få SOS-sjuksköterskor i hela riket och därtill hårt ansträngda larmoperatörer blir prioriteringen av inkommande larm summariska i den nedmonterade ambulansverksamheten. "Ambulansen var god dröj" är ett faktum där resor med förtur ofta blir liggande i flera timmar. Ambulansbesättningar som med 45 minuters framkörningstid får åka på hjärtstopp eller allvarliga trafikolyckor. Övning existerar inte. Orsaken stavas landstingets bantning av ambulanser.

Det är nu för mången gång i ordningen vi som arbetstagarorganisation vederlägger landstingens påståenden. Sjuka och olycksdrabbade människor måste garanteras en ambulanssjukvård som är förberedd och finns tillgänglig. Kamrerer och direktörer från ambulansbolagen ska inte krama ur en livsviktig sjukvårds- och räddningsresurs likt en disktrasa över ett hasardspel där människors hälsa är insatsen. Därför vill Alarm Ambulansförbundet att staten snarast tar över ansvaret för ambulanssjukvården och alarmeringen och förpassar kamrerer och direktörer till den sektor där vinst inte innebär människoliv och slutkörd ambulanspersonal.

Vi närmar oss en brytpunkt där vi inte utesluter stridsåtgärder.

Relaterat material

Ambulansfack hotar med strejk

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev