Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag29.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Vilken kostnad är rimlig för en enklare dosering?”

Publicerad: 2 Maj 2016, 05:00

Vad ska skattebetalarna betala för att nio patienter ska få en enklare dosering? frågar Bernd Kuntscher i en replik.


Riksdagsledamoten Penilla Gunther (KD) belyser i Dagens Medicin nr 14/16 att en del patienter med sällsynta sjuk­domar kan ha problem med att få det särläkemedel de behöver av ekonomiska skäl. Det är naturligtvis olyckligt för de patienter som inte har några andra alternativ och där läkemedlet är direkt av­görande för att de ska kunna leva ett gott liv.

Penilla Gunther skriver vidare att ett läkemedel för nio patienter med cystinos stoppats på grund av alltför hög kostnad. Det kan ge sken av att dessa patienter nu står utan behandling. Så är emellertid inte fallet. Cystinospatienter har haft tillgång till god behandling med cysteamin (Cystagon) sedan 1997. Det ”stopp” Gunther hänvisar till avser förmodligen ett nyligen registrerat läkemedel med samma substans som Cystagon, men med den skillnaden att det ska doseras två gånger i stället för fyra gånger per dag.

Enligt den dokumentation som finns publicerad medför denna galeniska förändring inga signifikanta skillnader vad gäller effekt och säkerhet. Så vad är då en rimlig merkostnad, hur mycket mer ska vi skattebetalare betala för den enklare doseringen?

Det är inte offentligt vilket pris företaget ifråga har ansökt om i Sverige, men i Norge har man valt att lägga sig på en prisnivå som är 22 gånger högre (per mg) än det pris som gäller för Cysta­gon. Om företaget ansökt om samma prisnivå i Sverige, skulle det innebära att maxkostnaden per patient och år ökar från 126 000 kronor till 2 772 000 kronor.

I Norge har man valt att lägga sig på en prisnivå som är 22 gånger högre.

Om Tandvårds- och läke­medels­verket, TLV, inte accepterat en sådan prisnivå, anser jag att det är högst berättigat. Cystinos­patienterna står ju inte utan behandling och den potentiella merkostnaden på drygt 2,6 miljoner kronor per patient (för att halvera antalet doseringar) skulle hellre kunna användas för att finansiera innovativa läkemedel där alternativ behandling saknas eller nuvarande behandling är bristfällig. Om Penilla Gunther anser att ett sådant beslut är felaktigt, vore det mycket intressant att få veta på vilka grunder hon anser det.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag delar Penilla Gunthers engagemang för patienter med sällsynta diagnoser, men jag anser att det är viktigt för patienterna, sjukvården, skatte­betalarna och läkemedelsföretagen att våra gemensamma resurser används så klokt som möjligt och då är enligt min mening Gunthers exempel med de nio cystinos­patienterna inte lyckat, snarare vilseledande och kanske till och med kontraproduktivt.

Relaterat material

”Ska ett barn dö på grund av landstingens olika regelverk?”

BERND KUNTSCHER

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev