Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vill regionerna utbilda fler är det bara att öka budgetarna”

Den verkliga orsaken till ”neurologbristen” är att neurologin är underfinansierad i relation till de enorma medicinska framstegen, anser Johan Zelano från Svenska neurologföreningen.

Publicerad: 16 september 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Johan Zelano, ordförande för Svenska neurologföreningen.

Foto: Josefin Bergenholtz


Ämnen i artikeln:

StrokeMigränMultipel sklerosParkinsons sjukdom

Det pågår en medicinsk revolution för hjärnans sjukdomar. Nya behandlingar har helt förändrat prognosen vid sjukdomar som stroke, multipel skleros, Parkinsons sjukdom och svår migrän. Allt fler kan leva längre och bättre med neurologisk sjukdom.

Detta till trots står svensk neurologi inför stora utmaningar. I augusti uppmärksammade TT och flera medier hur vården av migrän har oacceptabla brister i stora delar av landet, något som även Svenska huvudvärkssällskapet tar upp i en debattartikel i Dagens Medicin nr 35/21. Det är vidare väl dokumenterat att tillgång till avancerad neurologisk sjukvård varierar med utbildningsnivå och andra socioekonomiska faktorer. Rika i storstad får bättre vård.

Läs mer: ”Bättre migränvård handlar om att vilja” 

I migrändebatten framförde många vårdgivare neurologbrist. Det är en förklaring som måste nyanseras för att inte skymma större problem. En brist kan lösas med utbildning. Det placerar också ansvaret hos någon annan. Neurologins problem är fler och mer komplexa än så. Mer borde göras här och nu. 

En viss neurologbrist finns förstås. Svenska neurologföreningen har upprepat påtalat den. Vi uppskattar att det finns omkring 500 yrkesverksamma neurologer. Siffran placerar oss något under Västeuropas medianvärde per miljon invånare, men också en bit från botten. Det vore bra med fler neurologer. Men sådana saknas främst i förhållande till behovet av sjukvård, inte i relation till neurologins finansiering. Det är en viktig skillnad. Regionernas klagan över brist klingar därför delvis falskt. Det finns i skrivande stund inte en enda annons efter neurologspecialist på de vanligaste jobbhemsidorna.

Den verkliga orsaken till ”neurologbristen” är att neurologin är underfinansierad i relation till de enorma medicinska framstegen. Från att ha varit inriktad på att lindra under en kort återstående livstid har neurologi blivit en avancerad behandlande specialitet, med många dyra läkemedel. Budgetarna har inte hängt med. Akut behandlande neurologi kräver fler läkare, dygnet runt. Utan mer pengar har öppenvård av bland annat migrän fått betala priset. Neurologi är i dag en specialitet som lockar yngre läkare, av förståeliga skäl. Vem vill inte arbeta inom det mest spännande medicinska området? Vill regionerna utbilda fler är det bara att öka budgetarna.  

Men mycket kan göras utan pengar. Svenska neurologföreningen visade förra året i en medlemsundersökning att neurologer får ägna onödig arbetstid åt att skriva intyg. Att beskriva sjukdom för andra samhällsaktörer är en viktig läkaruppgift – men vår undersökning visade att många intyg gällde upprepningar av sådant som redan intygats en gång. Om kommunens parkeringskontor, skolor, Försäkringskassan, socialtjänst, Arbetsförmedlingen och en rad andra aktörer kunde tänka sig att inte kräva nya intyg för varje litet beslut skulle arbetstid motsvarande flera patientbesök per dag och neurolog i stället kunna ägnas åt diagnostik och behandling.

Slutligen behöver vårdgivarna implementera Socialstyrelsens nationella riktlinjer. För flera år sedan gjorde Socialstyrelsen stora insatser för att bena ut vad bra neurologisk vård innebär på område efter område. Uppföljningarna har hittills varit nedslående. Svensk neurologi har fortfarande stora problem – främst vad gäller uppföljning av kroniska sjukdomar och jämlik tillgång till vård. 

Sverige har fantastiska förutsättningar att erbjuda befolkningen bra neurologi. Vi har råd med nya behandlingar. Sjukvården är (på golvet) icke-hierarkisk, och teamomhändertagande, som är centralt i neurologi, är prioriterat. Nationella riktlinjer säger vad som ska göras. 

Det är bara att sätta i gång. Regionerna får gärna öka budgetarna och utbilda fler. Men de borde också ryta ifrån till alla som stjäl sjukvårdsresurser till onödiga intyg och ge de neurologiska verksamheternas ledningar något år på sig att uppfylla nationella riktlinjer. Så att det blir lite verkstad. 

Johan Zelano, ordförande för Svenska neurologföreningen

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev