Gästkrönika

Vi försöker kompensera och packa insatser runt en liten, fattig familj som denna, där barnet är annorlunda, mamman har två jobb och pappan checkat ut för länge sedan, skriver barnläkaren Annika Janson.

Jag tyckte under mina första år som sjuksköterska att underläkarna kunde svara på allt. Jag såg upp till dem som ett litet barn ser upp till sina föräldrar, minns Sofie Naredi.

Gimme a vårdplats after midnight, Guld och gröna skogar samt Tolken hallå heter några av bidragen i Sveriges sjukvårdsmusiktävling, Gnällo, berättar Henrik Widegren.

I manualernas tidevarv tror vi att om vi skrivit ner något så gäller det. Så är det inte. Vi är flockdjur som behöver lära av andra, märker Annika Janson.

Att scanna oroliga människor – eller bara dem som har råd – bidrar inte till jämlik vård, tycker Anna Spencer som har problem med det nya företaget Neko Healths marknadsföring.

Att ta av sig ett visir görs i nio steg. Tanken är god, men Linus Källgård ser svårigheter i att följa denna rutin ihop med övriga rutiner vid ett 15-minuters besök på vårdcentralen.

Det är nästan alltid hustrun som upptäcker melanomen hos män. Män som Leif lever i förhållanden där omsorgen är så självklar att de inte ens säger tack, märker Susanna Sandberg.

Adel Abu Hamdehs paranoia slår till när en patient som har ett beroendeframkallande läkemedel förskrivet ringer till mottagningen och berättar att medicinen tagit slut i förtid. (1 kommentar)

Det är svårt att vara främlingsfientlig när man jobbar inom sjukvården, för vi möter alla sorters människor och vet att under huden är vi väldigt lika, noterar Henrik Widegren.

När sjukhusledningen rövar mottagningarnas sjuksköterskor till snabbinsatta återbesöksmottagningar för sjuka bebisar knorrar jag inte, skriver Annika Janson som klurar på nyårslöften.

Tänk om remisser fanns till för att ta sig an patienter i stället för att bli av med dem. Tänk om vi ”remitterade in” i stället för ut, funderar Linda Hunter.

I vården finns en del undantag från skolmatematiken. Ett välkänt exempel är möjligheten till obegränsad överbeläggning utan att patientsäkerheten hotas, skriver Linus Källgård. (1 kommentar)

Man ägnar sig åt patienterna, slipper alla möten, deadlines, jobbiga uppdrag, obekväma mejlfrågor och dito svar – julen är som en enda lång härlig jour, tycker Anna Spencer.

”Du har pluggat omvårdnad i fyra år, varför tar du inte hand om mig när jag är sjuk? Du säger bara att jag gnäller”, tycker Sofie Naredis man. Och han är inte ensam om detta klagomål. (1 kommentar)

Adel Abu Hamdeh räknar med att frysa på jobbet i vinter. Men kanske får han lära sig åka skridskor på en isbana nere i kulverten? Skridskobeprydd personal tar sig snabbare fram!

När Ernst lagar mat säger han: ”Bred på i ett jämnt lager. Tänk på killen som får biten på kanten.” Patientsäkerhet handlar om att det ska bli bra för alla, skriver Annika Janson.

Att som sjuksköterska ge sig in i ett rum fullt av läkare kan vara en prövande uppgift, tycker Linda Hunter. Men mötet med de medicinska rådgivarna blev inte som hon föreställt sig.

Alla räknade med henne men ingen förstod hur bra hon var. Det ligger i soffans natur att inte göra väsen av sig, skriver Susanna Sandberg om en läkarvän som sökt sig vidare i karriären.

Henrik Widegren källsorterar på operationsavdelningen. Vad som läggs i plast är enkelt: Handskar, förkläden, silikonbröst och den färdigskivade osten från fredagsfrukosten. (1 kommentar)

Exspektansen förtjänar en hyllning, tycker Linus Källgård. Avvaktandet, även när det gagnar patienten bäst, hamnar lätt i skymundan när man förväntas fixa, åtgärda och behandla.

Meningslösa arbetsuppgifter påminner om Desiréebullar, fyllda av pösigaste vaniljkrämsgrädde, tycker Anna Spencer. Fluff som tystar munnen och dövar hjärnans motståndskraft. (1 kommentar)

En av Sofie Naredis kollegor pratar ofta om det med skam i rösten: att hon inför föräldrarna fick bedyra att deras barns plågade skrik på intensivvårdsavdelningen bara var reflexer.

En pappa berättar förläget för Annika Janson att han inte ens hållit i ett spädbarn tidigare. ”Och nu detta! Hur i all världen ska jag få i henne medicin?”

Erik är på avdelningen så lite som möjligt. Det är en konstig ordning, tvångsvård under frihet. Men det är det bästa val vi har, berättar Adel Abu Hamdeh.

Ibland testar Susanna Sandbergs patienter henne, för att se om hon går i fällan och säger att de ser gamla ut. ”Jaså, är det en åldersvårta?” Det är som en sorts utmaning.

Under pandemin vimlade det plötsligt av hjältar i vården, och nog känns det som att det utnämndes flest hjältar på de minst välfungerande arbetsplatserna, tycker Linus Källgård.

Henrik Widegren glädjer sig över politikernas vilja att lösa vårdens problem när det nalkas val. I år har de kommit fram till att digitaliseringen och AI kommer att lösa allt. (2 kommentarer)

Nära vård beskrevs som när pappa ska förklara vägen, tycker Linda Hunter. ”Ja, lite åt höger men sedan rakt på, fast det svänger vänster, du ser det.” Men nu har begreppet klarnat.

”Det är brist på material och läkemedel varje vecka och plötsligt får jag reda på att våra venportskanyler tillverkas i Malaysia och där är ett stort covidutbrott så de levererar inte på sex månader”, skriver Anna Spencer.

Om vi alla anstränger oss lite kan vi säkert komma på fler förslag som sparar in pengar åt det offentliga, tror Sofie Naredi. (2 kommentarer)