Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Akupunktur mot kolik en punkterad studie

Publicerad: 7 November 2008, 07:41

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ännu en gång har barnmorskan Marianne Reinthal varit ute i media och berättat att akupunktur är en bra behandling mot spädbarnskolik; hon citerades nyligen här i Dagens Medicin. Och i många år har hon dykt upp i olika media och berättat  samma framgångshistoria.

Redan 2001 kunde hon i Aftonbladet berätta om succén med hennes nu snart tio år gamla randomiserade studie, och till sist finns nu studien i tryck. Visserligen bara i en pro-akupunkturtidskrift, men ändå, och med mer meriterade forskare som medförfattare.

Och visst är det fantastiskt att en så liten studie med bara 20 patienter i varje grupp kunde visa sådana solida resultat för nålarna jämfört med placebo, med fina låga p-värden och snygga grafer.

Men det är något som inte stämmer. Varför fick inte placebogruppen någon egentlig placeboeffekt, varför blev de inte bättre på allmänt omhändertagande?

Eftersom studien genomfördes på min arbetsplats i Mölnlycke (inte mitt beslut) så har jag lite insides info, som jag tycker förklarar hur det hänger ihop. Den springande punkten är om placebon är trovärdig, så att det inte blir en skillnad i förväntan mellan aktiv behandling och kontroll.

Nu tänker ni att spädbarnet inte påverkas av förväntanseffekter, och det kan ju vara sant. Men det fanns flera allvarliga brister i studiens genomförande. Föräldrarna var inte adekvat blindade. Även om de inte bevittnade själva sticken (eller icke-sticken) så var det bara en vanlig (inte särskilt ljudisolerad) dörr mellan det behandlade barnet och dess föräldrar.

I några fall borde väl nålarna ha hittat en smärtreceptor så att de behandlade barnen grät mer än de som bara fick ett plåster på handen utan stick? Och hos ett par kunde väl nålen ha träffat en kapillär så att föräldrarna kunde se ett rött märke under plåstret?

Även om dessa tänkbara svårigheter inte uppträdde så kvarstår det stora problemet med studien: Den person som tog emot föräldrarna före stick/placebo och sedan talade med dem efteråt var behandlaren själv, och hon var fullt klar över vilka barn som fick aktiv behandling.

Det är väl känt att behandlaren omedvetet (eller till och med medvetet) påverkar patientens förväntningar såvida inte även behandlaren är blindad. Det är inte mänskligt möjligt att vara lika positiv och uppmuntrande gentemot de föräldrar vars barn får icke-behandling, som mot de föräldrar vars barn får den behandling man själv har så stark tro på. Därför bör utvärderingar av behandlingar ske dubbelblint.

Den som sticker kan förstås inte vara blind, så i det här fallet skulle ett korrekt upplägg ha varit att den som mötte föräldrarna inte var medveten om vilka barn som fick aktiv behandling. Min bedömning är att blindningen varit så dålig så att föräldrarna anade vilka barn som var kontrollbarn, och det förklarar bristen på gynnsam placeboeffekt för dem. Den aktiva gruppen drog däremot till fullo nytta av placeboeffekten och vartenda barn (20 av 20!) upplevdes mycket förbättrat.

Man kallar studien för ”kvasi-randomiserad”, och jag vet inte riktigt hur det skall tolkas. Det framgår inte på vilket sätt man randomiserade, så kanske fanns det en möjlighet att mer suggestibla föräldrar (omedvetet) fördes till aktiv behandling. Ser man på de baseline-värden som presenteras ser det dessutom ut som om placebogruppens barn grät mer och starkare innan start.

Enligt uppgifterna till SVT bedömdes det preliminära resultatet i studien som så framgångsrikt att man avbröt försöken i förtid (efter bara 4 sessioner) för att man ansåg det oetiskt att fortsätta med placebobehandling. Det framgår dock inte i den vetenskapliga artikeln att man bröt det ursprungliga protokollet.

I artikelns jävsdeklaration nämner inte Reinthal att hon har kolikbehandling (à 1500-2500 kronor för en kur på 6-10 gånger) som sitt levebröd, och därför gynnas ekonomiskt av en studie som ger affärsverksamheten ett vetenskapligt stöd.

Ironiskt nog så berättar föräldrar att Reinthal i sin kommersiella praktik trots allt inte litar helt till sina nålars lindrande kraft. Hon sätter nämligen samtidigt de ammande mammorna på olika dieter. Det är det som gör att jag ifrågasätter om verksamheten är patientsäker. Vem ser till att den ammande modern inte får för litet intag av kalk och kalorier?

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev