Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Alternativa fakta kring hälsa och ohälsa – hur medvetna är redaktionerna?

Publicerad: 2 april 2017, 21:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


”Alternative facts” är ett begrepp som brukats flitigt de senaste månaderna tack vare president Donald Trumps rådgivare Kellyanne Conway som använde frasen under en intervju där hon försökte förklara, eller snarare släta över, ett falskt påstående som uttalats av Vita husets pressekreterare.

Att fakta förvrängs, missförstås, ignoreras eller hottas upp med en lagom mängd sanning är dock långt ifrån något nytt och troligen något vi måste förhålla oss till så länge vi kommer att existera. När det gäller hälsa och ohälsa kräver det dessutom en hel del för att sätta sig in i vad som kan stämma eller inte. Frågan är hur mycket det är möjligt att kräva av exempelvis journalister och medier?

Har inga problem med att förstå incitamenten bakom att publicera inslag och texter med lättköpta, populistiska eller alarmerande hälsobudskap, och är väl medveten om att ren fakta (oftast) inte är kioskvältarmaterial. ”Du behöver en lever och minst en fungerande njure för att detoxa – inget annat” är långt ifrån lika klickvänligt som ”Läs om kändisens superultramegadetox”. Jag förstår också att journalister och redaktioner inte kan ta ansvar för hur den enskilde individen tolkar en text eller ett inslag. Problemet är när saker och ting som absolut inte är fakta presenteras som om det vore det, eller kunde vara det. Till exempel inslaget i Nyhetsmorgon, som avhandlades i min föregående text, där osanna, för att inte säga bisarra, uttalanden om egenträning levererades av en ortoped och flankerades av två av Sveriges mest väletablerade journalister/programledare. Tre auktoritetsfigurer, en hög med alternativa fakta, i ett medium med stort genomslag – inte den bästa kombinationen i min bok.

Funderar ofta på om redaktionerna bakom ett inslag av den här typen är medvetna om vilka negativa följder det kan få?  Syftet är säkert gott, men ansvaret borde sträcka sig längre än så. Eller? Är det lockande rubrikinslag, tittarsiffror och antalet klick som måste prioriteras? Är verkligheten kring hälsa och ohälsa för tråkig? Tidsbrist? Gammal hederlig okunskap? I vilket fall skulle jag önska att det fanns en medvetenhet kring, om den inte redan finns, var många av tittarnas och läsarnas frågor landar någonstans. Nämligen i sjukvården.

Och det är inte helt lätt för vårdpersonal att övertyga en patient om att Morgonsoffprogrammet, eller vad det nu må handla om, endast förmedlade ”alternativa fakta”.

Hur lugna patienten som är rädd för att blodet kan vara ”försurat”? Hur övertyga smärtpatienten som inte vågar röra sig, att träning inte alls är farligt såsom det framhållits på tv? Hur hantera en hoppfull patient som sett att det ”bara” är att knacka på kroppen för att få bort ångestsjukdom? Hur förklara för en arg patient som undrar varför inte det finns kinesiologer att tillgå i sjukvården, de är ju riktiga experter – till och med så kunniga att de får vara med i tv? (Samtliga exempel är tagna från Nyhetsmorgon).

Hur möta en patient som litar betydligt mer på journalistprofiler, kändisar och deras gäster än på vårdpersonal och bra forskning? En fråga som är sorglig av flera anledningar.

Svaret? Så gott det bara går. Men visst känns det missmodigt ibland, särskilt då det i morgon kommer att publiceras en uppsjö av nya program, nya rubriker och nya alternativa fakta att förhålla sig till.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev