Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Alternativprofessorn diagnostiserar elallergi som en psykisk sjukdom

Publicerad: 27 november 2011, 18:09

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I Sverige förväntas läkare använda WHO:s internationella klassifikation av sjukdomar, ICD-10, när vi väljer vilken den diagnos som bäst beskriver patientens sjukdom, besvär eller symtom. Man kan lätt göra sig lustig över ICD och hitta märkliga eller onödiga diagnoser, men det handlar nog mer om att det mesta är föga kontroversiellt och därför står missarna ut så tydligt.

En av mina käpphästar är att ICD har fel när nattenures kodas som F98.0 eftersom F utgör gruppen psykiska sjukdomar och symtom. De barn som bara sover tungt och kissar ned sig nattetid har inte mer primära psykiska problem än andra barn, förutom att de kan skämmas och deppa över att de mognar sent i detta avseende. (Enkopres däremot, F98.1, tycker jag hamnat rätt, för barn som regelbundet bajsar på sig i skolåldern brukar ha bakomliggande svårigheter, kanske oftare psykiatriska funktionshinder än rent psykologiska orsaker.)

Som ni kunnat läsa i media skall miljönämnden i Mora strax ta ställning till om man lokalt skall sänka gränsvärden för elektromagnetisk strålning till förmån för en man som anser sig överkänslig för sådana fält. Med tanke på att elallergi inte har kunnat visas existera i verkligheten, undrar man vilken dokumentation som miljönämnden bygger sina överväganden på.

En privatperson som begärt ut de offentliga handlingarna i målet har vänligen försett mig med kopior av en del av dem, och jag tänkte ägna ett par bloggar åt de mycket märkliga turerna i Mora. Vi börjar med själva grundfrågan: hur vet man att mannen alls är elallergisk?

Enligt egen utsago har han arbetat med datorer ända från 1975, och mot slutet av 1980-talet började han uppleva olika kroppsliga obehag, som han först inte kopplade till bildskärm eller elektriska fält. När han i en anmälan om arbetsskada beskriver sin arbetssituation så fanns det även buller och dålig ventilation med i bilden, och först när han 1996 läste en skrift från TCO om elallergi förstod han vad som orsakade hans många symtom.

Mannens allmänläkare kunde inte finna någon förklaring till huvudvärk, stel nacke, ögonproblem, minnesförlust och stickningar i ansikte och i hjärttrakten. Men 1999 besöktes en läkare som kunde verifiera den diagnos mannen redan själv ställt. Per-Arne Öckerman har varit professor i medicinsk kemi i Lund, men som emeritus jobbar han med alternativ biomedicin. Jag har tidigare skrivit en blogg om hans mottagning.

I läkarutlåtande till Försäkringskassan intygade Öckerman att han varit patientens läkare sedan 1999 och att han vid undersökning 2001 inte kunde hitta något enda undersökningsfynd talade för att patienten var fysiskt sjuk. Detta menade Öckerman styrkte hans diagnos, som enbart grundades på de symtom patienten uppgav sig få när han vistas i ”elexponerade miljöer”.

Men det intressanta är att när Öckerman skall välja i ICD-10 så fastnar han för samma diagnos som kanske även jag hade valt, ”somatoform autonom dysfunktion F45.3” (även om han klämmer till med elöverkänslighet på slutet). Öckerman ställer alltså en psykiatrisk diagnos samtidigt som han ordinerar elsanering på arbetsplatsen.

Somatoform autonom dysfunktion betyder att patienten har stressutlösta symtom (som är nog så verkliga, och förstås kan bero på en dålig arbetsmiljö) men fastnat för en felaktig somatisk orsaksförklaring till symtomen. Det tragiska är att TCO, Öckerman och nu även miljönämnden i Mora understött en vanföreställning om elallergi som orsak till besvären. Det är säkert i all välmening, men hjälper knappast elallergiska patienter på sikt.

Den vetenskap som finns har visat att de akuta symtom som elallergiker upplever vid exponering för elektriska fält handlar om förväntanseffekter. Man reagerar på om man tror att fältet är på, men om exponeringen sker blindat kan inte längre personen skilja på en verklig och simulerad exponering. En kraftfull nocebo med andra ord. Jag är glad att Expressens ledare talar med förnuftets röst i detta fall. 

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News