Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

”Anti-diskriminering måste finnas i vårdens strukturer”

Det är svårt att vara ny på jobbet och anklaga sina handledare för latent rasism, skriver Adel Abu Hamdeh, psykiater och gästkrönikör. (2 kommentarer)

Publicerad: 16 april 2021, 08:40

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Adel Abu Hamdeh, psykiater, Psykiatri Sydväst, Region Stockholm.

Foto: Linnea Rheborg/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Adel Abu Hamdeh,

”Jag gillar inte invandrare.”

Jag är tolv år gammal och cyklar hem från fotbollsträningen tillsammans med min bästa vän när han fäller kommentaren.

”Men jag är ju invandrare”, säger jag.

”Va? Är du?”

Det är lätt att skratta åt händelsen. Den är dråplig och nästan lite gullig. Min bästa vän såg inte mig som invandrare eftersom jag inte hade de negativa egenskaper som han lärt sig kännetecknade invandrare. Han var inte rasist. Men han hade tagit till sig rasistiskt tankegods utan att riktigt förstå vad han snappat upp.

Nyligen publicerades ett läkarupprop mot rasism i vården, i kölvattnet av att en ambulanssjuksköterska skrev ”kulturell svimning” i journalen när en ung man med utländsk bakgrund i själva verket drabbats av en hjärnblödning.

Jag har förstås stött på rasism inom vården. Jag har själv utsatts men oftare har jag sett andra drabbas. Problemet är sällan rasister som identifierar sig som rasister och medvetet gör skillnad på folk och folk. Vi vet att de finns och gör sig gällande emellanåt. Men de är förhållandevis lätta att hantera. Det hör till idiotens natur att göra och säga idiotiska saker.

Det som gör ont att se är när annars kloka människor omedvetet hänfaller åt att använda rasistiskt tankegods.

För många år sedan berättade en duktig och trevlig senior läkare om en tolk hon och hennes kollegor uppskattade. Hon tyckte att han var skicklig i sitt yrke och hanterade patienter med respekt och vänlighet. Han fick besöken att flyta på bra och när de behövde en somalisk tolk var det honom de i första hand tog hjälp av.

Hon avslutade med att säga: ”Vi kallar honom päronet, för hans kropp är formad som ett päron”. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på hennes kommentar. Här hade vi alltså en man som hon tyckte var kompetent och som hon och hennes kollegor regelbundet tog hjälp av. Men trots detta bemödade de sig inte om att lära sig hans namn. De kunde väl åtminstone låta bli att ge honom ett nedsättande öknamn? Denna respektlöshet förtjänade han inte. Men han hade fel bakgrund och då kom den på köpet.

Så småningom visade det sig att rasism mot vissa delar av ortens befolkning satt i sjukhusets väggar. Det gjorde att hon och hennes kollegor var blinda för den rasism som hon utsatte tolken för. Den var institutionaliserad. Det var därför som hon berättade för mig om tolken utan att skämmas.

Feg som jag är protesterade jag inte. Jag sa ingenting och blev en del av problemet. Dumheterna som jag serverades åt jag med avsmak, men jag åt dem. Jag skäms fortfarande över min passivitet.

Men varför sa jag inget? Kanske är jag bara en liten lort. Men det är svårt att vara ny på jobbet och anklaga sina handledare för latent rasism.

Det kan inte bara ligga på enskilda modiga medarbetare att uppmärksamma rasism. Diskriminering är patientosäkert och precis som uppropet föreslår behöver anti-diskriminering byggas in i vårdens strukturer.

Adel Abu Hamdeh, psykiater, Psykiatri Sydväst, Region Stockholm

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-04-19
Hej. Din artikel började bra men sedan tyvärr spårade ur. Det exempel på ”rasism” vid användandet av öknamn på en tolk som kallades ”päron” av en överläkare, behöver inte vara rasism och är inte heller det. Diverse ”öknamn” på folk är mycket vanliga och har använts och används av medicine studerande, kollegor, etc... ofta och mot många, oavsett deras etnicitet, ursprung etc. Jag hade en svensk Professor som kallades av många på sjukhuset för ”Kulan” pga av sin stora abdomen, en annan kallades ”antennen”, en tredje kallades ”blixten” etc..  Det är ju mera som ett skämt, ett slags karikatyr. Det ”drabbar” vem som helst, etniskt svensk eller inte, ingen skillnad! Du borde ha gett bättre exempel för att belysa ett eventuellt ”rasism”-problem. Men att se ”rasism” överallt i synnerhet där det inte finns befrämjar inte avsikten att öka medvetenheten om eller kampen mot diskriminering (rasism, sexism etc), tvärtom. Det riskerar att förringa den verkliga diskriminering som de facto kan finnas och det kan slå tillbaka mot självaste avsikten att synliggöra den. Inte bra att ropa på vargen hela tiden...
Jäv: jag är själv ”invandrare”, utbildad i Sverige, professor och överläkare sedan 20 år
Marwan Hariz

2021-04-19
Välskriven artikel, instämmer på nästan alla punkter. Med risk för att framstå som gammaldags så skulle jag dock vilja slå ett slag för en beprövad klassanalys och påstå att ”Päronet” kallas just det på grund av den tydliga yrkeshierarkin som finns på sjukhus. När senast bekräftades en duktig medicinteknisk ingenjörs arbetsinsatser genom namnigenkännande av en grupp läkare? Hur är det med det respektfulla bemötandet mellan sjuksköterskor och BMA:er? Undersköterskor och städare? På min arbetsplats fick vi en sommar besök av en högt uppsatt regionpolitiker. Hon gjorde en klockren observation om att när hon gick runt i våra arbetskläder så hälsade inte hennes kollegor som hon träffar i rollen som politiker på henne, de mötte inte ens hennes blick när de passerade varandra i kulverten. Är denna linjemakt ett problem? Mitt svar är att det snarare ett exempel på igelkottens dilemma, driven till sin spets. Gemene man eller kvinna kan inte lära känna alla människor som jobbar på ett större sjukhus, det blir bara jobbigt. Om det ger någon tröst så kan jag tillägga att jag efter 5 år som transportör på akuten så har jag fortfarande inte lärt mig ett enda namn på någon läkare.
Tommy

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Adel Abu Hamdeh,

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev