Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Är gryningsfeber en hjärtstartare?

Publicerad: 10 Augusti 2016, 13:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Säg att du är 25 år, väger som ett barn, har fått tänderna snabbt och effektivt utslagna av s k medmänniskor, klarat dig igenom fläcktyfus, men har svår tbc med gryningsfeber varje morgon. Doktorn har gett dig sex månader kvar att leva. Din familj har troligen gått samma väg som tänderna. Blänkande material har de ersatts med, tänderna alltså, för att du ska kunna äta. Familjen får du troligen klara dig utan eftersom inga ersättningsmaterial förslår här. Ser du trevlig ut när du ler? Nej. Ditt Friskis & Svettis de senaste åren har varit Bergen-Belsen och du är i form därefter. Senaste anställning: Likbrännare i Belsen.

”Aha! En själens ingenjör. Vackert.” utbrister svenske doktor Lindholm när han hör att patienten har varit journalist och poet. I den ungerska staden Debrecen. Före kriget. I ett annat liv.

Dö nu? När livet precis har börjat? Patienten Miklós Gárdos har inte för avsikt att dö. Han har en fin handstil. I Sverige år 1945 fanns många flyktingar. Etthundrasjutton ungerska kvinnor försöker andas in livet i svenska sjukhussalar. En del klarar det, andra inte. Miklós lyckas få deras adresser från Sveriges Flyktingregistreringsverk varefter han skriver till samtliga. Arton stycken svarar. Till slut återstår Lili Reich, 18 år, uppsopad människospillra ur koncentrationsläger. En dag på sjukhuset får hon ett brev …

Hur blev du till? Många av oss vet hur vi blev påtänkta, men långt ifrån alla har insikt i denna rätt viktiga sak. Den ungerske filmaren och teaterdirektören Péter Gárdos fick veta den märkliga sanningen om sin uppkomst efter faderns död. Det tog tio år för Gárdos att färdigställa romanen om sin tillblivelse, ”Hajnali Láz” eller ”Gryningsfeber” i svensk översättning.

Vi har det bra. Vi hade det förhållandevis bra under ”det stora europeiska kriget” som andra världskriget benämns i en del länder. Miklós ligger på båten som gungar mot Sverige och räddningen. På piren i Malmö väntar en grupp svenska kvinnor som bakat godsaker till de nästan döda. Även i en tandlös mun kan man vispa runt mjuk degig kaka med vanilj och hallon. Tänka och skriva en dikt. En strof lika aktuell då som nu, ur ”Till En liten svensk gosse” av Miklós Gárdos, Utlänningslägret, Berga, 1945:

”Här fanns det klädkort, kött- och bröd- och smörkort,

men ingen störde, Lillebror, Din lek,

när dina svultna bröder brann i lågor

och Döden skrattade när nöden skrek.”

Kan gryningsfeber vara en hjärtstartare? I litteraturens värld definitivt i form av ”Hajnali Láz”. Kära vänner, det ryker galopperande skogsbrand om den, så brinnande aktuell är historien om Miklós och Agnes (bokens Lili), flickan som tycker om ”kvickheter och fylld paprika (naturligtvis med tjock tomatsås)”.

Vad skulle vi själva (orka) göra i Miklós situation? Läs boka! Eller ropa in nästa patient som kanske har en liknande bakgrund …

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev