Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag21.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Arton myter om borrelia

Publicerad: 7 maj 2014, 20:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


(Det här är en lite längre version av debattartikeln i Dagens Nyheter 3/5, med några fler myter och lite länkande referenser.)

Fästingarna har vaknat på allvar i vårvärmen. Milda vintrar är fästingarna är aktiva en större del av året, och även om borreliainfektion är vanligare under sommar och tidig höst så ser vi fall nästan alla månader på året. Borreliainfektion är en diagnos som ibland är svår att ställa, men sjukvårdens jobb blir inte lättare av den desinformation om sjukdomen som sker via sociala medier.

Det florerar många myter om borreliainfektion och med stöd av en expert på sjukdomen skall jag försöka avliva dem. En del myter eller missförstånd är vida spridda, kanske till och med hos kollegor, medan andra är begränsade till nätets konspirationsteoretiska undervegetation.

Myt 1: Borreliabakterien har skapats och spridits från forskningsanläggningen på Plum Island.

Detta är nog den galnaste myten av alla. Plum Island ägs av amerikanska regeringen och hyser ett Animal Disease Center där det under kalla kriget bedrevs forskning på biologiska vapen. Ön ligger inte så långt från Old Lyme där sjukdomen första gången beskrevs. Voilà! Mer indicier än så behövs inte för en del. Men borrelia har återfunnits i 100-åriga fästingar på museum, och när ismannen Ötzi smittades av borrelia för över 5000 år sedan kan inte det skyllas på en amerikansk komplott...

Myt 2: Fästingbett medför stor risk att borrelia överförs.

De flesta fästingar är inte infekterade. Runt 20-30% av fästingarna i södra Sverige bär på borrelia och efter bett tar det minst 12-24 timmar innan borrelia vandrar från fästingens tarm till dess spottkörtlar och smittan överförs. Risken för smitta vid ett enskilt fästingbett är bara 1-2% (dock med variation beroende på geografisk lokal). Därför är profylaktisk behandling vid bett inte rimligt.

Myt 3: Vid fästingbett sker ofta samtidigt infektion med flera andra agens.

Även om fästingar kan bära flera andra smittor samtidigt förutom borrelia (som TBE, babesia eller anaplasma) är det tack och lov sällsynt att en patient drabbas av två samtidiga fästingburna infektioner. Men det är förstås något att överväga vid avvikande sjukdomsbilder. Behandling med doxycyklin funkar både mot borrelia och anaplasma. Att en patient samtidigt skulle ha aktiv infektion med tre fästingburna agens är extremt osannolikt.

Myt 4: Borreliainfektion kan inte självläka.

Självläkning är vanligt. I en svensk studie där bitna personer samlade in sina fästingar ledde 4 bett (av nästan 400) till överförd smitta och det var det bara en av dessa personer som upplevde symtom, som försvann utan behandling. I endemiska områden har många friska människor antikroppar mot borrelia och de har oftast inte ens märkt att de haft en övergående infektion.

Myt 5: Borrelia kan smitta via blodtransfusion.

Teoretiskt är det möjligt att våra vanliga borreliabakterier (B.burgdorferi/afzelii/garinii) skulle kunna överföras med blod, men det har aldrig dokumenterats. Genomgången borreliainfektion är inget hinder för att bli blodgivare, varken i Sverige eller USA. (Det finns andra borreliaarter på Afrikas horn som via löss kan orsaka återfallsfeber, och de har mycket större mängd spiroketer i blod och kan liksom babesia överföras via blodtransfusion. Det finns också enstaka rapporter om blodöverförd anaplasma).

Myt sex: Borrelia kan smitta genom samlag.

Även om både borrelia och syfilis är spiroketer så har sexuell överföring av borrelia aldrig dokumenterats.

Myt 7: Borrelia kan smitta från en gravid kvinna till hennes foster.

Det finns en teoretisk möjlighet att borrelia skulle kunna passera över till fostret om den blivande modern blir infekterad under graviditet. Men svenska experter menar att ”Risken för att det ofödda barnet skall skadas av borreliainfektion under graviditeten förefaller ytterst liten. Flera kontrollerade studier har inte kunnat påvisa något säkerställt samband mellan borreliainfektion och kongenital skada och/eller skada hos det nyfödda barnet.”

Myt 8. Borreliainfektion är ofta svårbehandlad.

Borreliaspiroketer är mycket känsliga för flera antibiotika och det finns ingen känd resistens hos dessa bakterier mot penicillin eller doxycyklin. Det har inte gjorts tillräckligt stora studier för att slutgiltigt avgöra vad som är den mest lämpliga behandlingstiden. De studier som finns, och en gedigen klinisk erfarenhet, ligger bakom de aktuella behandlingsrekommendationerna. Långa behandlingar, eller samtidig behandling med flera olika antibiotika är onödig och ökar risken för biverkningar och resistensutveckling. Borreliainfektion i nervsystemet ger ibland kvarstående skador som kan ge upphov till betydande besvär, men de kan inte behandlas med ytterligare antibiotikakurer.

Myt 9: Borreliabehandling kan leda till långvarig eller upprepad herxheimer-reaktion.

De patienter som av oseriösa läkare fått en felaktig diagnos av ”kronisk borrelia” mår ofta sämre när de får kurer med flera olika antibiotika. Dessa biverkningar brukar gärna bortförklaras som ”herx”, ett inflammatoriskt svar på att spiroketerna lyserar. En sådan reaktion förekommer inte sällan vid första dosen antibiotika under behandling av syfilis och återfallsfeber, men är mindre vanlig vid borreliainfektion (B.burgdorferi/afzelii/garinii). När den förekommer debuterar den inom några timmar och är över senast inom ett par dagar.

Myt 10: Borreliainfektion är en klinisk diagnos baserad på symtom.

Enbart hudinfektionenen (erytema migrans) kan diagnostiseras direkt vid ett läkarbesök. I alla övriga fall behöver man bekräfta med laboratorieprover, i dagsläget mätning av antikroppar i blodet, och vid misstanke om infektion i nervsystemet görs lumbalpunktion.

Myt 11: Blodmikroskopi är en bra metod att upptäcka borreliainfektion.

Direktmikroskopi av blod och vävnader är en metod där risken för falskt positiva och falskt negativa resultat är stor. Därför rekommenderas den inte vid klinisk diagnostik.

Myt 12: Borrelia kan undslippa immunförsvaret genom att bilda cystor, som måste behandlas med ”cyst-brytande” läkemedel.

Borrelia kan bilda cystformer in vitro, men det är inte visat att det har någon relevans för infektion in vivo. Det är bedömningen som mer erkända borreliaforskare gör. ”... it is not currently possible to ascribe a pathogenic role to morphologic variants of B. burgdorferi in either typical manifestations of Lyme disease or in other chronic disease states that are often labeled chronic Lyme disease. There is no clinical literature to justify specific treatment of B. burgdorferi morphologic variants.”

Myt 13: Långvarig borreliainfektion syns inte i proverna.

Tvärtom är det tidiga borreliainfektioner som är svåra att upptäcka med serologi. Efter 8 veckor har i princip alla med borreliainfektion påvisbara antikroppar i blod.

Myt 14: Positiv borreliaserologi betyder pågående borreliainfektion som ska behandlas.

En relativt stor andel av frisk befolkning har sådana antikroppar utan att vara sjuka alls. En serologi måste därför bedömas i relation till patientens symtom. Och är symtomen inte typiska för borrelia vill man gärna se en stigande titer innan man tolkar det som aktuell infektion.

Myt 15: Kvarstående positiv borreliaserologi efter behandling betyder att infektionen inte är utläkt.

Efter utläkta infektioner har vi ofta kvar antikroppar i årtionden. Jag har med all sannolikhet specifika antikroppar kvar efter att jag hade mässlingen för nästan 50 år sedan.

Myt 16: Symtom på neuroborrelios är ofta kronisk trötthet och generell värk i hela kroppen.

Det är sällan som neuroborrelios enbart ger sådana ospecifika symtom. En positiv blodserologi i detta läge är sannolikt falskt positiv om den inte backas upp av en positiv LP.

Myt 17: Borrelia ligger bakom MS, Alzheimer och hudsjukdomen Morgellons.

En del ”alternativa borrelialäkare” påstår sig se samband mellan borrelia och kroniska neurologiska sjukdomar, medan infektionsläkare och neurologer inte tror på något sådant.

Hudläkare och psykiatriker är eniga om att de som anser sig ha den påhittade sjukdomen Morgellons , och hävdar att de får sår av fibrer som tränger sig ut genom huden, har en variant av vanföreställningen parasitofobi.

Myt 18: Borrelia leder ofta till döden.

Extremt få fall av obehandlad borreliainfektion leder till döden. Ett fåtal fall av dödlig borrelia-kardit har rapporterats, och ett tragiskt dödsfall i Sverige kanske orsakades av kronisk borreliameningit. Det svenska fallet har tyvärr aldrig redovisats närmare i vetenskaplig litteratur.

Ingen tycker om fästingar, men det finns ingen anledning till panik för den som blir biten. Vid virussjukdomen TBE finns ingen behandling, så de som vistas i områden med TBE får överväga om de skall vaccinera sig mot viruset. Den som får ett ökande rodnat utslag på platsen för fästingbett bör gå till allmänläkaren som vid misstanke om borrelia ordinerar penicillin. Vid infektion i nervsystem eller en led kan diagnosen vara svår att ställa, särskilt i början innan antikroppar bildats. Men har diagnosen väl klarnat är borrelia inte svårt att behandla.

DN-artikeln och bloggtexten har faktagranskats av infektionsspecialist Leif Dotevall.

En patient, Leif Lindau, har publicerat en kritisk replik på DN Debatt.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev