Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Asynja – journalsystemet som genererar klick

Publicerad: 18 Maj 2016, 16:59

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Primärvården här i väster har bytt journalsystem från gammaldags Medidoc till nya Asynja, men det är en blandad upplevelse. Jag uppskattar möjligheten att kommunicera via internmeddelanden i stället för via lappar till kollegorna, det är fint att kunna dokumentera hur eksemet ser ut genom att lägga in bildfiler (även om det är lite krångligt) och äntligen har jag direkt tillgång till barnets tillväxtkurva på BVC.

Men samtidigt innehåller programmet mängder med knöligheter och designfel som gör mig arg och frustrerad varenda dag, hela tiden upptäcker vi nya brister och det är lika irriterande som att slå gräs med slö lie. Det är trist att arbeta med dåliga verktyg, man blir på sämre humör.

När patienten anmält sig i kassan ser jag det på min dagskalender på skärmen. Om den är uppdaterad vill säga. För journalprogrammet uppdaterar inte kalendern av sig själv; om jag glömmer att då och då trycka på tangent F5 för uppdatering kan jag missa att patienten redan har kommit. Det borde inte vara särskilt komplicerat att få datorn att själv uppdatera den öppna kalendern med täta intervall.

Trots att det vid upphandlingen av journalsystem var ett krav att data från Medidoc skulle följa med över till nya systemet sveks det löftet. För att ha tillgång till journaltext och labsvar från förra året måste jag hoppa fram och tillbaka mellan dagens Asynja och en läskopia av gamla Medidoc. Men man kan inte klippa och klistra mellan programmen, och även om printade dokument från Medidoc kan scannas in i Asynja finns ingen OCR-funktion som gör texten digital. Vill jag göra en sammanfattning av tidigare sjukhistoria, till exempel för ett nytt vårdbidragsintyg, kan jag inte spara tid genom att redigera existerande text från Medidoc, jag måste diktera från scratch. Och det sägs att om knappt två år stänger läskopian av Medidoc för gott.

För att kunna läsa i Asynja-journalen även om kontakten med centrala servern tillfälligt skulle falera genereras en lokal läskopia (om jag fattat rätt). Men programmet är inte smart nog att göra det åt mig, varje månad måste jag (utan att ha igång vanliga Asynja) på min dator logga in på programmet Asynja Läskopia för att uppdatering skall ske. Tusentals användare i hela regionen förväntas varje månad manuellt göra detta som rimligen borde kunna automatiseras.

Och alla dessa klick med musen, Asynja kräver många fler klick än Medidoc gjorde. För att skriva en kort anteckning i journalen måste jag först klicka sju gånger. ”Nytt” – klick – ”Journalmallar Läkare” – klick – ”Läk Notat om patient” – klick – ”Kontakttyp (obligatorisk)” – klick – rullista – klick – ”Notat om patient” [igen!] – klick – ställa markören i textfält – klick. Sedan kan jag börja skriva i journalen. Några klick kan bytas ut till tryck på tab, piltangent eller scrolla på mushjulet.

Och helt ny datorjournal till trots, vi blir inte av med pappershantering av remisser (som av oklar anledning kallas ”konsultationsärenden” på asynjiska). Sjukhusets Melior kan inte kommunicera med primärvårdens Asynja, varför i grunden digitala remisser printas ut på papper och sänds via snigelpost för att sedan scannas in som en bild. Inom primärvården och habiliteringen kan vi i varje fall sända digitala Asynja-remisser till varandra men, tro det eller ej, sedan tar den digitala kedjan slut. Då skall en remissbekräftelse på papper printas ut, fysiskt sändas till remittenten som sedan i sin Asynja-journal scannar in pappersbekräftelsen på att den digitala remissen tagits emot elektroniskt. Det finns en förbättringspotential här.

Vad är det som går fel med offentliga upphandlingar på västkusten? Hallandsåstunneln, Göteborgs gnisslande italienska rosthögar till spårvagnar, Melior och Asynja. Jag håller tummarna för att det inte går snett när halva centrala Göteborg förmodligen skall grävas upp för att Västlänkens järnvägsspår skall ned i leran under mark.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev