Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Att sälja sin akupunkturforskning

Publicerad: 24 augusti 2009, 10:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det verkar som alla högskolor och universitet numera har mediapersoner vars uppgift det är att se till att massmedia låter nya rön eller publikationer få sina femton minuter i rampljuset (men allt går så fort nu att det kanske bara blir femton sekunder?). Den mest produktiva forskaren inom Göteborgs Universitets profilområde Kultur och Hälsa uppmärksammas i dessa dagar för sitt senaste arbete om akupunktur.

I en randomiserad studie av kvinnor med PCOS jämfördes elektroakupunktur med fysisk aktivitet respektive bara allmänna råd om att röra på sig och äta bra. Och akupunktur fungerade bra. I varje fall vill journalister tro det. I SR Göteborg fokuseras på att menstruationerna blivit mer normala för dem som fick akupunktur jämfört med träning. Dagens Medicin poängterar istället minskningen av testosteronhalten. Dagens Medicin berättade i alla fall hur liten studien var, bara 20 kvinnor totalt.

Nyheten nådde också ut till internationella medier. ScienceDaily rapporterar mer ingående om studiens upplägg. Man berättar dessutom att träning sänkte vikt och BMI, medan akupunktur inte gjorde det utan istället minskade midjemåttet (egentligen sagittalt bukmått). Men vad står egentligen i artikeln?

Som jag förstått det tror forskargruppen på en koppling mellan PCOS och sympatikustonus. I denna studie mätte man sympatikusaktivitet med mikroneurografi i peroneusnerven. Förmodligen är det ibland tekniskt svårt för man misslyckades med det på tre av försökspersonerna så det blev bara 20 kvar att skriva om, varav 9 fått akupunktur.

Från början hade man hela 504 frivilliga, men bara 100 uppfyllde inklusionskriterier. Man randomiserade dessa, men några hoppade av så att till slut hade 31 lottats till akupunktur, 30 till instruktion om intensivträning med pulsklocka och uppmuntrande telefonsamtal varje vecka och de 15 i kontrollgruppen fick samma enkla råd om motion och mat som alla andra.

På dessa 76 försökspersoner mätte man puls, blodtryck, BMI, bukhöjd liggande, kvoten midja/stuss och minst 14 olika biokemiska parametrar (om jag räknat rätt). Man noterar menstruationsanamnes och man mäter nervaktivitet på ett slumpmässigt urval, på 20 av 76.

Om vi antar att det var nervmätningen som var den verkliga poängen med studien så blev det en sänkning av fyringsfrekvens i nerven hos alla nio med akupunktur, hos alla fem med träning men hos bara tre av sex i kontrollgruppen. Så en pulsklocka och peppning att träna fungerar precis lika bra som fjorton akupunkturbehandlingar om det är minskad sympatikusaktivitet som är målet.

Vad gäller övriga rapporterade förbättringar så är de mycket marginella. Träningsgruppens BMI minskade i snitt 0,4 enheter, och eftersom kontrollerna ökade 0,5 så blev det signifikant. Bukhöjden hade mätts med 5 millimeters noggrannhet. Jag brukar inte mäta bukhöjd på mina patienter men det låter som om det skulle kunna vara ett rätt stort mätfel, och det framgår inte om den som mätte var blindad för vilken grupp patienten tillhörde. Det verkar konstigt att akupunktur kan minska bukfetma så att bukhöjden blir nästan en hel centimeter mindre utan att varken BMI eller kvoten midja/stuss påverkas det minsta.

Ingen av de andra parametrarna uppvisade statistiskt signifikanta ändringar. Inte heller testosteron som man pratade om i pressmeddelandet. I tabell 3 redovisas att fritt testosteron minskade 0,4 pmol/l i akupunkturgruppen och 0,7 i kontrollgruppen, och i abstract står att ”there were no differences between the groups in hemodynamic, endocrine and metabolic variables”. I brödtexten har man lagt till att ”interestingly within group analyses revealed that free testosterone was significantly decreased in the low-frequency EA [electroacupuncture] group”, fast man har inte visat vilka siffror man bygger det på. Möjligen har man tittat på opublicerade data från de övriga 56 kvinnor som jag antar deltog i studien (förutom att de inte gjorde neurografin), men artikeln berättar inte hur det gick för dem vilket jag finner märkligt. Kanske har man sparat så att det blir en artikel till på samma material?

Jo, så sant, det var detta med förbättrade menstruationer också. Inte lika hårda data, men ändå. I akupunkturgruppen hade sju av nio mensrubbning vid baseline och fem av dessa sju uppgav senare normaliserad mens. I kontrollgruppen hade bara tre av sex mensrubbning men ingen av de tre blev bättre, och talen är så små att man inte brytt sig om att räkna på signifikans.

När författarna i slutet av artikeln diskuterar behovet av vidare forskning tar man upp att den allmänna omvårdnad som 14 besök innebär kan spela roll, och att man behöver ge placebogruppen mer uppmärksamhet. Vidare vill man framöver jämföra olika varianter av akupunktur, men det som slår mig är att de inte alls överväger möjligheten att använda de placebonålar jag tagit upp i tidigare bloggar.

Jag får känslan av att akupunktur behandlas med silkesvantar av media. Det är svårt att tro att ett nytt läkemedel hade fått uppmärksamhet om det i en pyttestudie normaliserade mensen hos fem av sju kvinnor jämfört med en kontrollgrupp med ynka tre obehandlade kontroller.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev