Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Barnfetma kontra Stygga Mamman

Publicerad: 12 maj 2013, 07:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Lilla Adele vill inte äta. Nähäpp, vill inte ha! I bästa fall äta småsmulor och sedan lämna resten. Orkar inget mer. Däremot är hon genast pigg på efterrätt, godis, kex och bullar. Saft också, helst både röd och gul och i två olika glas. Rosa skumlöständer och långa chokladormar är en fin kombination som hon känner kan passa precis. Ballerina-kexen i skåpet ska omedelbart fram!

Du behöver inte äta upp maten, lugnar mamman. Om du inte orkar äta upp behöver du inte. MEN, då orkar du heller inget annat!! Ät upp din mat, så får du efterrätt sedan!

Nu går brandlarmet!!! Hör ni de anmärkningsvärt kraftiga protestvrålen från ett ganska så litet pyre?  Pyret är djupt oense med mamman som nu blivit till Stygga Mamman! Mamman känner sig också ganska stygg, men försöker behålla förnuftet och stå emot de försåtliga dotterattackerna som alla når sitt mål med precision värdig en erfaren norrländsk älgjägare.

Mamman resonerar så här: Barnet bjuds lämplig mat vid matbordet. Familjen samlad i lugn ätvänlig miljö. Ät eller låt bli. Inget tvång alls för mamman litar på att barnet inte har för avsikt att att svälta sig till döds.

Då är man Stygga Mamman! berättar den stygga mamman uppgivet, men med vettet i behåll. Nog får man väl applådera den stygga mamman? Inget fjäskigt spring till frysen för att hitta något godare att snabbt servera från micron!

Som pizza, piroger, crepes, lasagne och ve och fasa, färdigportioner av fuskmat som kan heta något skumt som Stekbit, Farmarbiff eller Skosula med Pommes.  Att äta det som bjuds vid matbordet och få hjälp att lägga för sig lagom stora portioner – kan det vara fel? Kanske mina öron inte är riktigt tvättade, men det var länge sedan jag hörde den här förnuftigt hälsosamma inställningen till mat bland unga föräldrar.

Kan det rent av vara så att den stygga mamman är en god hjälp i kampen mot barnfetma? En förälder ska vara förälder i alla lägen och vid matbordet inget curlande mellanting av hovmästare-kompis-mutkolv utan chef och då menar jag inte Chef. Maten promenerar inte hem av sig själv till barnfamiljerna, eller hur? Någon köper och distribuerar livsmedel ner i barnamagarna.

Vad är det som finns nu och som inte fanns förr? Förfärande fetma hos barn vilket knappt  existerade på 1950-60-talen. Kanske fanns ett överviktigt barn i varje klass, men nu är det ett svällande problem. De allra flesta skoleleverna på mitt första jobb som vikarierande bibliotekarie i en mellan- och högstadieskola i mitten av 1980-talet hade normal kroppsbyggnad utan övervikt.

En bra bok om hur man säger nej till sitt barn skulle jag vilja rekommendera, men finns det någon? Boken kanske inte är skriven, men troligare är att det behöver skrivas nya fräscha böcker i
ämnet.

Med Stygga Mamman eller Stygga Pappan har man kanske större chans att växa upp till en normalviktig vuxen. Hovmästare eller Förälder, det är frågan.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev