Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Beware of the Spinal Trap

Publicerad: 1 oktober 2009, 06:14

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Jag har ett par gånger tagit upp konflikten mellan vetenskapsjournalisten Simon Singh och BCA, British Chiropractic Association. Singh skrev en kritisk artikel i The Guardian varpå BCA stämde Singh för förtal. BCA vann första ronden, men Singh har begärt resning i målet (eller vad det nu heter på juridiska). En senare version av artikeln där man omformulerat det stycke som ansågs som förtal har fått stor spridning på nätet, och den har även översatts till svenska. I kommentarerna till min blogg har flera kiropraktorer klagat på denna svenska översättning och därför skall jag nu göra dem till lags genom att själv översätta (och kommentera) originalet. Professionella översättare får förlåta mig.

Akta dig för ryggfällan, av Simon Singh.

[Jag klarar inte att översätta skämtet. Beware of the spinal trap anspelar på spinal tap, alltså det onödigt fruktade diagnostiska ingreppet lumbalpunktion.]

Nu är vi inne i den kiropraktiska upplysningsveckan, så låt oss bli upplysta. [Chiropractic Awareness Week, kampanjvecka för positiv publicitet kring kiropraktik]. Vad sägs om lite upplysningar som kanske kan skydda och hjälpa dig att fatta ett verkligt informerat beslut. Du kanske blir förvånad över att grundaren av kiropraktiken, Daniel David Palmer, skrev att ”95 % av alla sjukdomar orsakas av felställda kotor”. [Här hade Singh felaktigt skrivit 99 %, men siffran Palmer angav var 95 %, och de resterande 5 % skulle bero på felställningar i andra leder!] På 1890-talet utvecklade Palmer sin teori om att ryggraden var involverad i nästan alla sjukdomar eftersom ryggmärgen förbinder hjärnan med resten av kroppen. Därför skulle en felställd kota kunna orsaka problem i resten av kroppen. [Här hade Singh skrivit 1860 men verkar ha vänt på den tredje siffran. Palmer föddes 1845 och jobbade runt 1885 som magnetterapeut. Hans kiropraktorskola öppnade 1897.]

Palmers första kiropraktiska behandling påstås ha botat en man som varit stendöv i 17 år. Hans nästa behandling var lika märklig då han menar sig ha botat en patients hjärtsjukdom genom att reponera en felställd kota. Du kanske tror att moderna kiropraktorer nöjer sig med att behandla ryggproblem, men de har fortfarande en del ganska knasiga idéer. Fundamentalisterna menar att de kan bota vad som helst, och även mer moderata kiropraktorer har för höga tankar om sin förmåga. BCA hävdar att deras medlemmar framgångsrikt kan behandla barn som har kolik, problem med sömn och ätande, återkommande öroninflammationer, astma eller skrikighet, men det finns inte minsta bevis för detta.    Den här organisationen är kiropraktikens respektabla fasad och ändå propagerar de gladeligen för bluffbehandlingar. [Juridiken i förtalsprocessen hänger tydligen på hur uttrycket   bogus treatments  , bluffbehandlingar, skall tolkas.]   Han studerade kiropraktiska behandlingsmetoder, och praktiserade dem även som läkare. Det var då han såg behovet av en kritisk utvärdering. Bland annat undersökte han evidensen hos 70 studier som beskrev kiropraktisk behandling av tillstånd som inte sitter i ryggen. Han kunde inte finna några bevis för att kiropraktorer kan bota sådana sjukdomar.

Jag kan tryggt klassa detta som bluffbehandlingar eftersom jag har skrivit en bok om alternativmedicin tillsammans med världens första professor i komplementärmedicin, Edzard Ernst.

Men vad med kiropraktisk behandling av ryggproblem? Spinal manipulation kan hjälpa mot en del problem, men resultaten är blandade. I rättvisans namn är rutinbehandlingar som sjukgymnastik inte heller entydigt framgångsrika vid ryggproblem. Ändå är mer konventionell behandling att föredra på grund av de faror som är förknippade med kiropraktik.

I en systematisk litteraturgenomgång av fem studier fann man att ungefär hälften av kiropraktiska patienter upplever övergående biverkningar som smärta, känselbortfall, stelhet, yrsel och huvudvärk. Detta är inga allvarliga bieffekter, men de är vanliga, vilket får vägas mot den begränsade nyttan av kiropraktik.

Mer bekymmersamt är att den grundläggande kiropraktiska tekniken med en justering med hög hastighet och låg amplitud är riskabel. Den innebär att tvinga en led utanför dess normala rörelseomfång genom en snabb kortvarig stöt. Även om detta är en ofarlig procedur på de flesta patienter kan andra drabbas av luxationer eller frakturer.

Ännu värre är att manipulation av halsryggen kan skada vertebralartärerna som går till hjärnan. En så kallad vertebralisdissektion kan strypa blodflödet och leda till stroke och till och med dödsfall. Eftersom det ofta är en fördröjning mellan vertebralisdissektionen och blockeringen av hjärnans blodförsörjning tog det många år innan sambandet mellan kiropraktik och stroke uppmärksammades. Nyligen har det dock i flera fall visats att spinal manipulation varit orsaken till vertebralisdissektionen.

Laurie Mathiason var en 20-årig servitris i Kanada som på grund av ländryggssmärta besökte en kiropraktor vid 21 tillfällen mellan 1997 och 1998. Vid hennes näst sista besök klagade hon på stelhet i nacken. Samma kväll började hon tappa tallrikar på restauranten så hon återvände till kiropraktorn. Under den sista manipulationen skriker hon till, ögonen vänds uppåt, hon tuggar fradga och börjar krampa. Hon förs till sjukhus och ligger i koma tre dagar innan hon avlider. Efter utredning fastslogs att ”Laurie dog till följd av att en vertebralartär brustit under kiropraktisk manipulation av halsryggen”.

Detta fall är inte unikt. Bara i Kanada har flera andra kvinnor dött efter kiropraktik, och professor Ernst har funnit kring 700 fall av allvarliga biverkningar beskrivna i litteraturen. Detta borde vara en allvarlig problemställning för hälsomyndigheterna, inte minst för att underrapportering torde betyda att det verkliga antalet biverkningar är betydligt högre.

Med denna bakgrund kommer jag med detta budskap under den kiropraktiska upplysningsveckan: om spinal manipulation hade varit ett läkemedel med så allvarliga biverkningar och så lite nytta hade det dragits in.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev