Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Dags att delegitimera alla naprapater?

Publicerad: 21 mars 2016, 07:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I dag tänkte jag adressera en debattartikel i UNT med rubriken ”Skattebetalt kvacksalveri” där skribenterna agiterar för att stoppa upphandlingen av legitimerade naprapater i Uppsala län, detta för att i stället ”prioritera evidensbaserad vård”.

Att prioritera kunskapsbaserad vård är som ljuv musik i mina öron, jag tycker dock själva förslaget är både patientosäkert och korttänkt.

Min bias i frågan är solklar då jag själv arbetar som legitimerad kiropraktor, ett snarlikt yrke. Anser därtill att det borde vara en självklarhet att all legitimerad vårdpersonal ska bedömas utefter kompetens och utfört arbete, och inget annat. Något min arbetsgivare lyckligtvis håller med om.

Kanske har jag några tappra läsare som följt med under alla år jag skrivit här på Dagens Medicin och som således också läst mina texter om pseudovetenskaplig ”kiropraktik” kontra arbetet som legitimerad kiropraktor. Till er andra kan jag endast säga att jag är plågsamt väl medveten om att det finns alltför många kunskapsfrånvända idéer bland naprapater, kiropraktorer och fysioterapeuter, (länkar till några texter här, här, här, här, här och här), och ingen skulle bli gladare än jag om det gick att råda bot på detta. Men, jag tror inte lösningen är att slänga ut kompetenta bäbisar med det pseudovetenskapliga badvattnet och låta patienter söka vård på vinst och förlust. Låt mig förklara:

Precis som många andra blandar skribenterna i artikeln ihop pseudovetenskapliga behandlingsmetoder med att arbeta som legitimerad naprapat. Debattörerna verkar tro att arbetet som legitimerad naprapat är skrivet i sten och framför allt verkar man tro att naprapaters kunskap består av en endaste sak. Som om naprapater (och kiropraktorer) inte läser anatomi, fysiologi, histologi, cellbiologi, neurologi, ortopedi, idrottsmedicin, rehabiliteringsmedicin, biomekanik, differentialdiagnostik, patologi etcetera utan endast diverse ovetenskapliga manuella metoder i 8-10 terminer.

Eller menar författarna på fullaste allvar att alla naprapater arbetar på exakt samma sätt? Att ingen bedömer, diagnostiserar, behandlar, hänvisar, ger träningsråd och rehabiliteringsplaner, råd kring ergonomi, kost eller förskriver hjälpmedel på ett adekvat sätt? Att samtliga legitimerade vårdgivare endast pysslar med lurendrejeri? I så fall finns väl inget annat alternativ än att anmäla och försöka deslegitimera hela yrkesgruppen? Allt annat vore en regelrätt skandal.

Dock ser inte verkligheten riktigt ut så. Jag, och många vårdgivare med mig, sliter hårt med att hålla vår kunskap evidensbaserad och jag törs påstå att de flesta av oss är extremt trötta på att ligga som andra bäddat. Vi älskar vårt arbete och brinner för våra patienter. Vår kompetens är dessutom inriktad på en gigantisk patientgrupp som blir större för varje år. Patienter med besvär och smärtor från rörelseapparaten står för 20-30 procent av alla primärvårdsbesök och cirka 10 procent av befolkningen lider av långvarig smärta. Med rätt diagnos och rätt insatser snabbare kan både lidande och pengar sparas. Med andra ord behövs all kompetens inom området och det är inte säkert att landets fysioterapeuter räcker till.

I artikeln jämförs just naprapater med fysioterapeuter, där fysioterapeuterna får representera det vetenskapliga alternativet, det bättre alternativet. Ett ställningstagande som understödjs med följande tre argument: det finns fler fysioterapeuter än naprapater som har doktorerat, naprapatutbildningen fick kritik för 12 år sedan och det bedrivs mer forskning inom sjukgymnastiken/fysioterapin. Vilket absolut stämmer, men det säger ingenting om varje enskild naprapats eller fysioterapeuts arbete. Jag tror däremot det säger en hel del om hur många naprapater som fått chansen att doktorera och hur ekonomin är fördelad.

Ingen skulle heller komma på tanken att kräva att all ”fysioterapi” bör slopas för att akupunktur (en metod som används av många sjukgymnaster/fysioterapeuter) baseras på rent pseudovetenskapliga teser eller för att en viss ”fysioterapeutisk åtgärd” inte var så effektiv som man trodde från början.

Att kollektivt straffa en hel legitimerad kår för att komma tillrätta med aktuella problem är att göra det lite väl lätt för sig och det är definitivt inte patientsäkert. Tvärtom borde naprapater och kiropraktorer erbjudas fler landstingsfinansierade jobb, dels för att det är orättvist att inte ge alla legitimerade yrken samma chans till arbete, dels för att all kompetens behövs och inte minst för att möjligheten till kontroll ökar. För det är genom kontroll och återkoppling som alla typer av fusk, ovetenskapligheter och felbehandlingar kan stävjas, inte genom att sopa tråkigheterna under mattan.

Alternativt får man som sagt delegitimera oss alla, det här mellantinget förvirrar och stressar inte bara oss som arbetar, utan även patienterna.

Tack för ordet!

(Ps: Visst finns skillnader mellan kiropraktorer och naprapater. Likheterna mellan yrkena är dock långt fler än skillnaderna och skillnaderna terapeuter emellan ligger snarare på individnivå än i titel.)

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev