Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Dags att ge fysioterapeuter, naprapater och kiropraktorer incitament för kunskapsbaserade arbetssätt

Publicerad: 28 Oktober 2019, 11:08

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


För drygt två år sedan skrev jag en text med titeln ”Framtidens fysioterapi – färre placebointerventioner och mer självkritik?” I den texten finns också länkar till det mesta jag skrivit som berör nämnda yrkeskategorier. (Jag är själv legitimerad kiropraktor).

Sammantaget har jag skrivit tjugotalet texter om förlegade idéer, föreställningar, påhitt och överdrifter som är mer eller mindre förhärskande bland en del legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster, naprapater och kiropraktorer. Gensvaret från ”de egna” har genomgående varit svalt, för att uttrycka det milt. Jag ser fortsatt heller inget övertygande från utbildare, frontfigurer, kårer/förbund och makthavare som antyder att man på ett konkret sätt vill främja, eller kräva, ett mer evidensbaserat synsätt. (Eftersom sjukvårdslagen inte verkar räcka till). Därav har min motivation för att dryfta dessa frågor successivt minskat avsevärt.  Men desto gladare blir jag när andra gör det.

I branschtidningen ”Fysioterapi” har Fredrik Nordin, legitimerad fysioterapeut, på ett förtjänstfullt sätt redogjort vad det finns för vinster i att lägga krut på mer kunskapsbaserade teorier och metoder. I ett debattinlägg med överskriften ”Hög tid att sluta med pseudovetenskap” skriver han bland annat:

På grundutbildningen lär man ut behandlingar, undersökningar och resonemang med tveksamt evidensunderlag eller avsaknad av evidens. Även sektionerna anordnar kurser med icke evidensbaserade metoder. Nu måste professionens utbildningsaktörer ta sitt ansvar och uppdatera sig”

”..//.. Sluta med akupunktur och dry needling. .. //..  Sluta palpera hyper/hypomobila segment. ..//.. Sluta lära ut att det finns en optimal hållning eller korrekt sätt att röra på sig.”

Inlägget har renderat flera repliker, som jag tycker ni ska läsa, som Fredrik i sitt avslutande inlägg också bemöter på ett stringent sätt.

Men, vilka är då incitamenten för förändring, både på bred front och för den enskilde? Och vad kostar det? Jag har bland annat deltagit i diskussioner via sociala medier där man berättar om hur kunskapsprogression systematiskt motarbetas och att det till och med kan vara svårt att få anställning om man exempelvis valt bort en utbildning i akupunktur. Med andra ord straffas man för sitt intresse att utvecklas mot bättre kunskap.

Att förändra ett arbetssätt, en försörjning, ett tänk, som upplevs fungera väl – kräver styrning, uppmuntran och stöd. Varför ge upp enkla, passiva och efterfrågade quick-fix-metoder såsom akupunktur och manuella behandlingar när det är skattefinansierade åtgärder? Som man dessutom lagt en ansedlig mängd tid på att lära sig och som många kollegor tror på. Varför överge behandlingar som patienter upplever effekter av, om än ospecifika? Varför läsa krånglig diagnostik, fysiologi, beteendemedicin, etcetera, när man kan ”rörelseanalysera”?

Jo, för att det finns bättre vägar att gå. För att det är vårt jobb, vårt ansvar. Även om det svider. Och man behöver inte ge upp behandlingar med ospecifika effekter helt, men dessa kan då användas för att ge additiva effekter till övriga åtgärder med bättre evidens – och då med kunskapsbaserad information om verkningsmekanismer.

Det är dock inte konstigt att atlantångaren blir svår att rikta om när den är ankrad i en kontext som lika gärna kunde vara en swimmingpool.  Det lönar sig helt enkelt inte. Det kanske rentav inte är möjligt. Jag tror att vi måste lämna både poolen och ångaren åt sitt öde och bygga nytt. Vilket kräver att makthavare, arbetsgivare och utbildare faktiskt är överens om detta. Något jag är rädd inte kommer ske inom den närmaste framtiden.

Men jag hoppas.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev