Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Dansk och brittisk media varnar för nackmanipulation

Publicerad: 19 juli 2012, 17:24

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I min senaste blogg uppmärksammade jag de artiklar i British Medical Journal där höghastighetsmanipulation (HVLA) av nacken diskuterades och då med avseende på riskerna för kärlskador, " Should we abandon cervical spine manipulation for mechanical neck pain?" Jag citerade också det stycket som i min mening är det mest centrala.

"We would suggest that comparisons with NSAIDs or surgical procedures are less useful. Beyond the issue of inadequate data for drawing fair comparisons and the likely underestimation of the true risks for manipulation, manual therapists might more simply ask how their own practice may be made safer."

I veckan uppmärksammades artiklarna i brittisk och dansk media med hårda rubriker: " Forskere slår alarm: Kiropraktoren kan give dig en hjerneskade & Spine manipulation for neck pain inadvisable " Inte läst någon svensk artikel men hittar ni någon så får ni mer än gärna posta den i kommentatorsfältet.

Sammanfattat kan man säga att kiropraktorerna inte är så pigga på att plocka bort HVLA-manipulationen från sin behandlingsarsenal då man anser sig ha goda belägg för att HVLA är alltför effektivt vid vissa nackbesvär för att plockas bort samt att det inte finns någon övertygande korrelation mellan kärlskada (VAD) och manipulation. Men då är min fråga: Finns det forskning som indikerar att vissa nackbesvär hos vissa patienter endast kan behandlas framgångsrikt med specifikt HVLA-manipulation? Inte så vitt jag vet, rätta mig om jag har fel. Är det plausibelt att blodkärl skulle kunna skadas vid HVLA-manipulation? Ja. Är det plausibelt att andra tekniker inte utsätter kärlen för samma stress? Ja.

Så för mig är det enkelt. Det finns ingen överväldigande forskning som antyder att HVLA-manipulation är överlägsen andra metoder vid mekanisk nacksmärta. Risken att förvärra/skada predisponerade patienter är reell och att kliniskt utesluta riskpatienter är alltför osäkert.

Däremot måste man förstå att skador kan uppstå trots att förfarandet är så korrekt som det bara är möjligt, kärlskador kan i värsta fall uppstå vid en enkel undersökning av rörelseomfånget. Men skillnaden är att en undersökning av rörelseomfånget kan vara väl motiverat emedan det är svårt att motivera varför man prompt måste höghastighetsmanipulera nacken.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev