Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

De flesta forskningsartiklar har fel

Publicerad: 18 Februari 2019, 07:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


En ofta citerad medicinsk vetenskaplig artikel påstår att de flesta publicerade forskningsartiklar inte är korrekta. John Ioannidis artikel Why Most Published Research Findings Are False från år 2005 innehåller matematiska resonemang jag inte helt förstår, men jag tvivlar inte på att konklusionen är rätt.

Publish or perish. Den akademiker som inte publicerar artiklar och bygger på sitt CV har svårt att försvara sin plats på den vetenskapliga parnassen. Detta leder ibland till att enstaka forskare fabricerar resultat, men oftare till att forskningen får en kanske omedveten slagsida, att man på olika sätt försöker ”massera” sina data, eller ”tråla” data för att hitta intressanta samband.

Men ett positivt resultat på den lägsta signifikansnivån 5 % betyder att även om man gjort allt ärligt och korrekt är risken att det ändå bara är ett slumpfynd faktiskt en på tjugo. Och då skall man i förväg ställt upp en enda hypotes som skall testas; det gills inte om man hittar på multipla hypoteser i efterhand och kör samma data om och om igen i statistikprogrammet. Det är svårt att lyckas publicera ett hederligt negativt resultat, få tidskrifter vill låta dig berätta att din hypotes inte kunde bekräftas. Vilket leder till publication bias.

Säg att en forskare gjort en tämligen ointressant men ”positiv” studie, med taskig metodik och felaktig statistisk metod. Var kan man få den publicerad? Rimligen kommer den refuseras av seriösa vetenskapliga tidskrifter. (Men även de mest prestigefyllda publikationerna ibland gör bottennapp, vilket skett både i Lancet och Science.) Förtvivla icke, det finns en uppsjö av tvivelaktiga vetenskapsliknande tidskrifter som gärna låter dig publicera mot betalning, utan att syna din artikel särskilt noga i sömmarna. Predatory journals brukar de kallas.

Jag är läkare och inte forskare; jag har blott deltagit i en del läkemedelsstudier och det jag publicerat själv är inget att skryta om, my claim to fame är att ha etablerat det svenska nyordet stjärtfluss. Bara för att jag en gång publicerat en artikel om infektioner ramlar det varje år in flera mejl som uppmuntrar mig att publicera mer. Nyss kom det ett mail från Indien, med grammatiskt haltande engelska och stavfel, som bad mig lägga en smula av min tid på att ”stärka” deras infektionsmedicinska tidskrift genom att låta dem publicera mina värdefulla forskningsfynd.

Lite googlande visade att detta indiska förlag inte verkar nogräknat ens när det gäller att tillsätta vetenskapliga redaktörer. En av deras tidskrifter hade under en tid en hund som redaktör. Hunden Ollies forskande husse tröttnade på spam från fusktidskrifter och testade om hans Staffordshire terrier kunde accepteras om vetenskaplig medarbetare vid några pseudotidskrifter.

Dr Olivia Doll skyltade med grundutbildning från Staffordshire College of Territorial Science, hade gjort sin masteruppsats Early Canine Studies vid Shenton Park Institute for Canine Refuge Studies, och doktorerade med en avhandling om hur hundar beter sig i närheten av fåglar, Canine Responses to Avian Proximity. En enkel googling hade enkelt avslöjat bluffen, men skräptidskrifterna kollade aldrig hundens CV.

Vi behöver inte här peka ut någon enskild kollega, men många svenska forskare har valt att publicera sig i dessa tvivelaktiga tidskrifter, och en del har accepterat att sitta i deras låtsasredaktioner. Den som vill fördjupa sig i ifrågasatt forskning som nått mer normala tidskrifter kan kolla in Retraction Watch och PubPeer.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev