Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

De överlevande skriver historien

Publicerad: 16 Juni 2008, 13:41

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Den kristna tidningen Dagen hade en glad nyhet om två piloter som när de var på väg att störta ber till gud och blir bönhörda. Lustigt nog hade jag precis läst om en motsvarande historisk episod i boken jag är halvvägs igenom: The Black Swan.

Cicero har berättat en historia  om ateisten Diagoras som förevisades religiösa målningar föreställande troende människor som under skeppsbrottet ber till gudarna och därför blir räddade. Föga imponerad frågade Diagoras var bilderna fanns som föreställde dem som bett sina böner men ändå drunknat.

Survivorship bias finns överallt. En betydande andel av störtande piloter (kanske alla?) ber sannolikt till någon gud, men bara den lilla överlevande minoriteten kan efteråt berätta att de räddats genom gudomlig intervention. Men det står ingenting om de döda piloterna i tidningen Dagen (som dessutom lyckats stava den ene lycklige pilotens namn fel när de översatte trivialnyheten från engelska).

När hundra riskbenägna entreprenörer startar företag med bara 1 procents chans att lyckas, så kommer den (slumpmässigt) lycklige som vinner storkovan inte att tacka slumpen utan bre ut texten om vilka unika framgångsfaktorer som fick honom att segra. De andra nittionio tiger, och vi glömmer att de ens funnits.

Ska man försöka värdera sannolikheten av ett observerat utfall, för att bedöma om det bara är slumpmässigt eller ej, så måste man ju veta vilken ursprunglig kohort, vilka ofta okända tävlande, man ska ta med när oddsen beräknas.

Om jag tar fram ett mynt och kastar krona och klave så tror du (med all rätt) att det är något fel på myntet om jag får upp kungens nuna tjugo gånger i rad. Men om vi alla nio miljoner svenskar gjorde detta samtidigt så är oddsen goda för att någon av oss klarar tjugo eller fler klave på raken. Och för den som lyckas med detta är det nog svårt att inte känna det som något annat än slumpen varit i görningen.

På samma sätt kan det bli när det i stället är oturen som slår till, en slags omvänd surviorship bias. (Vad skall man döpa den till, Lightning struck twice bias?) Barnfamiljen som drabbas av den tionde luftvägsinfektionen samma vinter. Eller det femte återfallet i streptokocktonsillit. Patienterna som drabbas har ofta svårt att tro på mitt förslag att det nog kan vara så enkelt som vanlig otur snarare än immundefekt.

Personalen på dagiset där flera anställda i rad drabbas av missfall börjar nog leta efter förklaringar i någon miljöfaktor (Ett sjukt hus? Mobilmasten i närheten?). Men dagis bukar bemannas av många fertila kvinnor, många (hälften?) av alla graviditeter slutar med spontanabort, det finns väldigt många dagis i Sverige, och det finns väldigt många år när detta skulle kunna hända av slumpen. Det vore snarast konstigt om det inte något år, på något dagis blir ett kluster av missfall.

Det är visst så att om folk får i uppgift att skriva ned något som ska likna en slumpmässig krona-klave serie, så brukar de flesta människor skriva ned alldeles för få serier med krona-krona-krona osv. Vi underskattar slumpens tendens att ganska ofta skapa små kluster, och då och då rejält stora kluster.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev