Debatten kring antroposofisk vård illustrerar problematiken med ”alternativmedicin”

Den senaste veckans debatt kring regeringens beslut gällande de antroposofiska preparatens vara eller inte vara har på många sätt illustrerat det kanske största problemet med ”alternativmedicin” och dess inneboende bedräglighet.

Frågan har varit relativt väldiskuterad i flera medier. Bland annat så har min bloggkollega Mats Reimer skrivit flera inlägg och också deltagit i SVT Debatt på ämnet. Aktuellt sände ett debattinslag mellan läkaren och tillika Vidarklinikens utbildningschef Ursula Flatters och Dan Larhammar, professor vid enheten för farmakologi vid Uppsala universitet. Anders Lindeberg på Aftonbladet och Carl Johan von Seth på Dagens Nyheter har båda skrivit kritiska ledare om de absurda idéer som ligger bakom den skattefinansierade antroposofmedicinen. (Jag har också  bloggat om Vidarkliniken och antroposofins vidriga syn på sjukdom vid ett par tidigare tillfällen.)

Tänkte inte bli alltför långrandig då det mesta redan sagts och skrivits, men vill komplettera med att kommentera delar av själva debatten och hur lurigt det kan vara att förhålla sig till begreppet ”alternativmedicin”.

När exempelvis ”Debatt ”ställer två legitimerade läkare mot varandra för att argumentera ”sin sak”, kan tittaren få intrycket att ”alternativmedicin”, i det här fallet antroposofi, faktiskt är ett diskutabelt alternativ/komplement till kunskapsbaserad vård. Ett intryck som är förrädiskt av flera anledningar, men främst för att alternativa metoder, undersökningar och produkter sällan har någonting med kunskap att göra över huvudtaget. Tyvärr är det lätt att gå i fällan och ställa dessa ojämförliga alternativ mot varandra, något som är en enorm favör gentemot alternativmedicinen. Jämför med en diskussion kring det bästa vårmodet där kejsarens nya kläder ställs mot ”kunskapsbaserade kläder”. Absurd liknelse? Nej, bara mer uppenbar.

Ett bättre diskussionsupplägg hade varit den aktuella lagstiftningen kontra det vetenskapliga perspektivet och vad detta kan innebära i förlängningen. Kan ett godkännande indirekt legitimera en bransch som till stora delar är totalt oreglerad, och där utövare kan påstå nästan vad som helst kring hälsa och ohälsa? Finns det några risker med att patienter erhåller ”andevetenskaplig” vård? Vad innebär mer konkret ”antroposofisk medicin”? Svaret på den sistnämnda frågan illustrerar Ursula Flatters förtjänstfullt hur man kan undvika:

”Regeringen måste ta ställning för ett samhälle med mångfald även inom det medicinska området, också för att den nya patientlagen på allvar ska ge patienterna valfrihet” – SVT Opinion

”Det finns faktiskt en hel del forskning och preparaten är populära. I Europa är det 15 000 läkare som ordinerar de här preparaten.” – Aktuellt

Flatters påtalar mångfald, valfrihet, forskning och popularitet och utelämnar vad som döljer sig bakom de vackra slagorden. Kanske på grund av att för mycket detaljer skulle kunna verka avskräckande? I en artikel från 1998 i antroposofernas egen tidning ”Balder” är Ursula inte lika tillbakahållen kring sin troshållning:

– Varför intresserar sig inte fler människor för antroposofin?

”..Ett annat skäl är kanske att vissa lagbundenheter gäller för offentliggörandet av ockulta forskningsresultat: för att inte väcka negativa drifter i människan, som annars förblir omedvetna, fordrar mottagandet av ockulta forskningsresultat en ansträngning i tänkandet. De är liksom »förseglade«. Tankeansträngningen »bryter sigillet« och väcker människan för den andliga dimensionen. Detta är nödvändigt men ansträngande på ett sätt som inte det vanliga intelligenta tänkandet är”

Det verkar som att Ursula följt sitt eget råd som hon ger lite längre ner i artikeln.

”Antroposofiska Sällskapet måste bli mycket mera offentligt och mycket mera esoteriskt – samtidigt!”

Vidarkliniken har till stor del lyckats med den offentliga bilden av sin vård, där man framhåller godtyckliga delar, uttryck och fraser och låter annat stå kvar i skuggorna. Kontentan är att den antroposofiska vården framstår som ett gemytligt alternativ till en överbelastad sjukvård. En framställning jag önskar att medier kunde vara mindre tillåtande med, oavsett alternativ metod. Varför inte försöka göra det lite svårare för alla påhitt kring ohälsa och sjukdom - hur fint de än paketeras och hur populära de än må vara.

Tack för ordet!

HANNA BRUS