Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag24.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Delad makt är dubbel makt

Publicerad: 28 Februari 2018, 08:28

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


En av de viktigaste vinsterna med e-hälsa är att rätt införd så ger den patienten mer kunskap: Kunskap om min sjukdom, om min behandling, om mina alternativ inom vården, om hur vården hanterar mig som patient. Men patienters erfarenheter är att ökad kunskap inte alltid ses som positivt i vården. I en krönika i British Medical Journal 28/2 skriver Sara Riggare att ”patienter som visar att de har klinisk kunskap möter ibland misstro eller tlll och med aktivt motstånd från personal i vården.”

Läkare lever i en bubbla. Vi vet att patienter inte gör som vi i bästa fall kommit överens om – eller kanske oftare som vi sagt – under alla de timmar och dagar då patienten själv tillsammans med närstående ska hantera sin sjukdom och sin behandling. Men vi utgår ändå från tron att vår roll är att ge patienten information och förståelse för sin sjukdom och behandling så att de följer de ordinationer vi givit. Därför reagerar vi med osäkerhet, och ibland negativt, när patienten bildat sig en egen uppfattning om sjukdomen och behandlingen. Reflexmässigt försöker vi alltför ofta förstärka vårt budskap i stället för att lyssna och stödja mer. Vi kan uppleva att vår makt att hjälpa patienten försvagas när patienten tar tag i makten över sig själv och sin sjukdom. Det här innebär också att vi kan se e-hälsa som stärker patienten som ett möjligt problem.

Läkare lever i en bubbla – för det går inte att förlora makt som man aldrig har haft. Vi vet ju att följsamheten är låg, vi vet att vi inte når fram som vi borde med vår information, vi vet att vad patienten gör i hemmet alltför ofta är något annat än det vi sade eller kom överens om vid besöket. Vi vet också att orsakerna till detta skiftar från patient till patient, från situation till situation.

Att patienten får eller tar sig mer makt genom mer kunskap är alltså inte något hot i sig. Det är tvärtom. En patient med mer kunskap och med mer inflytande över sin behandling är en patient som lättare tar till sig information även från läkaren. Det är en patient som kan återkoppla bättre till vården kring vad som fungerar bra och vad som fungerar sämre. Det är helt enkelt mer av en partner än en tålmodig och passiv mottagare av vård.

Vi som arbetar i vården blir alltså inte av med makt när vi delar med oss av den. Tvärtom kan vi faktiskt – om vi vill – få större makt om patienten blir mer benägen att lyssna på och ta del av information från vården. Jag tror att både patienter och personal i vården inser att det bara är tillsammans som vi kan komma fram till vad som är bäst för den enskilde patienten. Vi i vården saknar insikter om den enskilde patientens förutsättningar, förståelse och önskemål. Och patienten förstår i de allra flesta fall att det är viktigt få hjälp i att hitta rätt bland all information och kunskap kring sjukdomar och behandling.

För oss i vården återstår då att bevaka att vi också hjälper de patienter som inte har lika stor nytta, eller kanske ingen nytta alls, av e-hälsa – de med bristande sjukdomsinsikt, de socialt utsatta, de med kognitiva störningar, de med teknikrädsla, de utan tillgång till nödvändig teknik. Vi får inte låta oss uppslukas av den fascination som väl insatta och kunniga patienter kan utgöra utan måste förmå oss att se och möta alla patienter och deras närstående på ett sätt som ger jämlik vård oavsett deras förmåga att själva kunna ta del av e-hälsotjänster.

Samtidigt är det så att de patienter som går före – de som Sara Riggare kallar spetspatienter – skapar möjligheter som alla patienter på sikt kan få ta del av om vi i vården tar till vara på spetspatienternas erfarenheter och kraft. Precis som titeln på Saras krönika säger: “e-patients hold key to the future of healthcare”.

Nästa blogg: När läkaren själv blir patient

MIKAEL HOFFMANN

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev