Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

”Den enstörige, ensamme forskaren är en myt”

Rodnande av flygskam kopplar jag upp mig på Zoom, skriver Annika Janson, barnläkare och gästkrönikör i Dagens Medicin.

Publicerad: 26 februari 2021, 09:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Annika Janson, barnläkare, Karolinska universitetssjukhuset.

Foto: Simon Hastegård


Ämnen i artikeln:

Annika Janson

För många år sedan stod jag bakom James M Tanner i garderobskön på en vetenskaplig kongress. Den långe professorn lämnade in sin rock, jag lämnade min jacka, och plötsligt såg jag hans namnskylt. Detta var innan ordet starstruck var uppfunnet, men jag minns att det klack till i mig. Såklart – det finns någon som heter så! 

Som barnläkare använde jag hans namn varje dag eftersom Tannerstadier är vårt sätt att gradera hur långt ett barn har kommit i puberteten. Längre hade jag inte tänkt, men där stod en livs levande upphovsman och hälsade artigt. 

För precis ett år sedan blev just en sådan vetenskaplig kongress för ett läkemedelsföretag i Boston en av de första superspridarhändelserna för covid-19 i USA. Efter ett år i pandemin har vi blivit vana vid att gå på kongress på nätet. Inga flygresor med en ömtålig papprulle med en hoprullad vetenskaplig poster. Ingen vilsenhet första dagen i mässhallarna i en stad som verkar spännande men som vi inte hinner utforska. Inga möjligheter att se de stora stjärnorna framträda, ibland med en aura som vore de rockstjärnor. Och inga legendarer i garderoben.

Nej, numera loggar vi in oss på webbkongresser och slipper välja mellan Hall A1 och Rum E27. Det är bara att se den ena presentationen efter den andra och hantera mejl vid sidan om ifall det blir långtråkigt. Kanske kan jag kolla det inspelade föredraget i kväll och göra något viktigare just nu, faktiskt?

Det är klimatsmart, familjevänligt, tidseffektivt – och dötråkigt. 

Och lite allvarligare: vad kommer alla inställda sammankomster betyda för det vetenskapliga utbytet? Fjolårets Nobelpristagare i kemi, Emanuelle Charpentier och Jennifer Doudna (visst är det roligt att hon heter do-you-DNA?) har berättat att de stötte ihop med varandra på en kongress i Puerto Rico. Kanske har vi där ett av vetenskapens sliding door moments. Ni som har sett filmen Sliding Doors vet att livet tar olika vägar för Gwyneth Paltrow beroende på om hon hinner med tåget eller inte.

Slumpen förtjänar vederbörlig respekt. ”Turen gynnar den förberedde”, konstaterade en annan fransk forskare, Louis Pasteur. Impulser, idéer, glädje, allt detta får vi människor av varandra. Den enstörige, ensamme forskaren är en myt. Forskning är möten, samarbete och utbyte. Lyckliga slumpar, ibland.

Somliga spår att tiden efter covid ska bli som förra seklets 20-tal, med glitter och glamour i sprakande kontrast till världskriget och spanska sjukan. Andra menar att detta är vår chans att ställa om till en klimatsmartare tillvaro, sluta att flyga och fara och i stället ta vara på teknikens alla möjligheter till umgänge. Kongresscenter får bli bostäder. Flyget blir oresonligt dyrt när flygbolagen vaknar upp efter covidsmällen och vi som ska vara passagerare vågar ändå inte boka några biljetter. Ordet cityweekend kommer att bli obegripligt. Modedesigners satsar på överkroppen och restauranger fortsätter att sälja hämtmat.

Kommer vi ens att minnas vad vi saknar från förr? Själv är jag faktiskt lite sugen på att åka på kongress. Så rodnande av flygskam kopplar jag upp mig på Zoom. 

Annika Janson, barnläkare, Karolinska universitetssjukhuset

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Annika Janson

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev