Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Digitalisering – den femte friheten i EU

Publicerad: 15 Oktober 2018, 08:21

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Det måste erkännas denna bloggtext kändes svår att skriva, mestadels på grund av min skepticism mot fler och starkare överstatliga organisationer som skapar distans mellan beslutsfattare och medborgare, dels av den upplevda erfarenheten av inertia från Bryssel att kunna agera kraftfullt vid kriser men desto mer detaljstyra EU-medborgarnas liv och interferera i nationella angelägenheter. Kanske är det därför extra viktigt att skriva denna text, för dig att läsa den och tänka lite på vad som beslutas i Bryssel.

Vi som verkar inom svensk life science har ju haft glädjen att i februari 2018 se bildningen av ett Life Science -kontor på regeringskansliet med en samordningsfunktion (likt den före detta nationella life science koordinatorn Anders Lönnberg hade), men också ett bredare uppdrag att ta fram en Färdplan för life science och grunden för en nationell life science - strategi med målet att skapa ett funktionellt ekosystem och därmed bästa möjliga förutsättningar för life science i Sverige. I denna färdplan lyfts tre prioriterade områden, varav Nyttiggörande av digitala hälso- och vårddata är det första prioriterade området ( de övriga kommer behandlas vid senare tillfällen).

Detta har brutits ner till a)  Juridiska förutsättningar b) Nationell samordning för interoperabilitet och c) Ökad användning av register och biobanker vilket såklart rimmar väl med regeringens Vision Ehälsa2025 och där semantik, juridik och interoperabilitet är kärnområden och just hur ansvaret mellan aktörer ska förtydligas och fördelas. Nå väl, det är utmärkt att SKL och E-hälsomyndigheten fått uppdraget att bilda en samverkansorganisation och ett virtuellt samverkanskansli men frågan är om inte allmänheten, branschföreträdare och politiker missar den osynliga gorillan i Bryssel för att låna en term från psykologin. Så varför borde vi sluta navelskåda en stund och lyfta blicken?

Som EU-medborgare har vi väldigt snabbt vant os vid de fyra friheterna som innefattar fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och personer. Dessa delar anses numera i Bryssel vara kärnan och odelbara och naturgivna delar av den inre marknaden (som vem som helst som följt Brexit-förhandlingarna märkt). Syftet med dessa fyra friheter är att integrera medlemsländerna med varandra och därmed finns såklart fler områden i pipelinen från federalisterna såsom gemensam EU-armé, och gemensamma sociala reformer som lär stöta på patrull men det finns ett område som lär relativt smidigt bli den femte friheten; nämligen den digitala inre marknaden där juridiska barriärer ska rivas för att data ska kunna flöda fritt inom unionen med utmålade målet att skapa bättre förutsättningar för både medborgare och företagande. Om stödet för en digitala inre marknaden består lär detta genomföras och vi kommer i god ordning anpassa oss, till det extrema för att vara bäst i klassen. Kanske bör vi då släppa en del ambitioner och bara passivt invänta det oundvikliga?

Men hur rimmar det med att vara världsledande med implementering av digitaliseringens möjligheter, eller vara ett konkurrenskraftigt föregångsland, redan nu har Estland och Finland på eget initiativ startat arbetet med att läsa överföring av e-recept mellan nationsgränser så att EU-medborgare ska kunna även på semester, tjänsteresa eller arbete utomlands kunna hämta ut sin medicin från närmsta apotek. Vad kan vi göra för också vara i fronten av utvecklingen vilket jag tror vi kan och bör göra? Här kommer några förslag att utvärdera;

■ Stärkt nationell infrastruktur och ansvar för vårddata, där it-driften av patientjournaler flyttas över till E-hälsomyndigheten för ökad cybersäkerhet och koordinering med e-recept och som förberedelse för den kommande EU-harmonisering som möjliggör access av e-recept och patient data inom hela EU.
■ Införande av ett ”digitalt först” och interoperabilitet som krav vid upphandlingsmyndigheten, då publika aktörer inte ska bromsa utan gasa utvecklingen utav innovationsupptag vilket bör ligga i linje med Vision E-hälsa 2025. Detta borde även ge en välbehövd fördel för hemmaodlade innovationer som tender tänka på dylika aspekter.
■ Effektivare transferering av data mellan sjukvårdssystemets aktörer, försäkringskassan, a-kassan och arbetsgivare där bl.a. sjukintyg, VAB, rehabilitering automatiseras och säkra metoder såsom bank-ID och blockkedje-teknik används för att skydda data. I detta bör även digitala medborgarskap övervägas som kopplar ihop data även mot Skatteverket och Migrationsverket för de flyktingar som befinner sig i landet för att kunna effektivt fås in i systemet och därmed försnabba asylprocessen och effektiviteten i mottagandet. Detta skulle också kunna användas som grund vid en framtida Integrering av social- och hälsovårdsstjänster eller ett bredare användade av digitalt medborgarskap för arbetskraftsinvandrare samt kvotflyktingar för att snabbt integreras in i landet.

NIMA JOKILAAKSO

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev