Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Drabbad av synestesi

Publicerad: 14 februari 2011, 12:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Kommissarie Mark Lapslie är sjukskriven. Kanske litet mer än så för han har varit tjänstledig av medicinska skäl från Essexpolisen i ett halvår nu. Hans synestesi har blivit värre, frun och barnen har flytt huset eftersom deras oljud nästan drev honom till vansinne. Lapslie svävar i ett slags limbo för han har egentligen ingen tjänst. Litet småjobb har han utfört som att skriva rapporter och PM åt polisledningen, hålla sig à jour med de ständigt skiftande rutinerna i polisarbetet samt då och då titta in på stationen i Chelmsford.

Tills en morgon mobilen väcker honom. Signalen smakar ”Mörk choklad, bitter mot tungan och grynig mellan tänderna och insidan av kinderna.” slut citat. Inspektör Bradbury ringer – hennes röst drar åt citron och lime – på uppdrag av intendent Rouse. Det har inträffat en bilolycka under natten, men några exakta detaljer får Lapslie inte veta. Bara att han skyndsamt ska bege sig till platsen för nu behövs han. Det verkar finnas kopplingar till något av hans tidigare fall.

Lapslie sätter sig i bilen, men avstår från att slå på radion eller cd-spelaren. Sist han lyssnade på en Beatles-låt höll han på att köra av vägen för hans mun kändes plötsligt full av ruttet kött. Innan Lapslie fick diagnosen synestesi trodde han att alla människor kunde känna smaken av ljud. Istället är det bara han själv och kanske en handfull andra personer på hela jordklotet som får uppleva rena rama bergochdalbanan av de oväntade sinnesintryck som synestesin medför.

Kommissarien anländer till en olycksplats med två döda, men den ena kroppen har legat där en längre tid! Förutom bilföraren, som har förblött därför att en trädgren på förarsidan oturligt nog gick rakt genom halsen på mannen, kan man säga att det finns ett tredje offer nämligen en hög metallskrot som tidigare har varit en fin sportbil. Ja, inspektör Emma Bradbury har uppriktig sorg i rösten när hon tillkännager nyheten om den avlidna Porschen.

Vi får följa kommissarie Mark Lapslie och hans neurologiska tillstånd i den intrikata engelska deckaren ”Stilla vatten” av Nigel McCrery eller så kan vi träna vår engelska i  ”Still Waters” som utkom 2007.

Kan det möjligtvis finnas några fördelar med att vara drabbad av synestesi i polisyrket? När folk ljuger finns det en aning stress i rösten som gör att de låter annorlunda, noterar Mark Lapslie. Då känner vår kommissarie en egendomlig torr, kryddstark smak som påminner om muskotnöt. Det ni alla bovar och banditer!

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev