Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Sofie Naredi: ”Efter första praktiken var jag en aning besviken”

Det verkade coolt att rädda liv hela dagarna, tyckte Sofie Naredi innan hon upptäckte att sjuksköterskans vardag sällan innebär att HLR och intuberingar avlöser varandra. (2 kommentarer)

Publicerad: 26 november 2021, 09:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Sofie Naredi, sjuksköterska på SOS Alarm, Stockholm.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Sofie Naredi

Jag minns varför jag ville bli sjuksköterska. Det verkade coolt att rädda liv hela dagarna. Jag såg framför mig en framtid i ambulansen där HLR och intuberingar avlöste varandra, eller kanske som i tv-serien Cityakuten med privatliv och arbetsliv som blandades hejvilt. Där kollegorna alltid sågs på puben efter avslutat arbetspass, och där det var sexigt att jobba övertid eftersom det var den enda möjligheten att få patienten att överleva natten. Efter första praktiken på sjukhus var jag en aning besviken.

Under pandemin har ansökningarna till sjuksköterskeutbildningen på vissa håll dubblerats. Jag misstänker att reportagen från intensivvårdsavdelningarna kan ha spelat en betydande roll. Högteknologiska rum med människor i rymddräkter. Konstiga siffror på skärmarna och svettiga ansikten inuti maskerna. 

Läs mer: Annika Janson: ”Patientsäkerhetsarbete är en lagsport” 

Jag kan dock lova er att sjuksköterskeyrket är mycket bredare än så. Det är tyvärr oftare en kall och regnig tisdagsmorgon i november och väckarklockan visar 04:50. På avdelningen är du tilldelad nio patienter varav två har fått sova i korridoren. Det ringer konstant från patienter som behöver hjälp. En vill till toaletten, en har ont, en vill ringa sin make, en vill ha mer juice och en undrar när läkaren kommer. 

Du står i läkemedelsrummet och trycker ut den 7438:e kapseln Omeprazol i en medicinkopp och en undersköterska meddelar att trean-ett har 800 ml i blåsan efter urinskanning. Ronden är klockan 10 med den där lite stränga läkaren och du vet inte hur du ska hinna till dess. En patient kräks upp frukosten och medicinerna som stänker över dina skor. 

Samtidigt som du står och sprutar ett intravenöst läkemedel i en patients infart så ringer en sjuksköterska från akuten och vill lägga in två nya patienter. När du lagt på upptäcker du att du har gett två läkemedel samtidigt som inte får blandas och dessutom infunderat det ena för snabbt. Den där isande känslan i magen infinner sig, som de flesta i sjukvården nog har känt när vi har gjort, eller varit på väg att göra, ett misstag. Tankarna avbryts av en duns och ett skrik när patienten som ville ha hjälp till toaletten inte kunde vänta längre utan försökte ta sig dit på egen hand.

När kvällspersonalen dyker upp ger du din rapport. Stämplar ut och byter om i källaren. Inga kollegor eller kall öl väntar på dig på någon pub, bara ett försenat tåg och ett horisontellt regn. I morgon klockan 04:50 är det dags igen.

Mina första år i yrket bestod av alldeles för många sådana dagar. Numera är de färre, men jag befarar att det kommer att vara många studenter som på sin första praktik känner sig lite besvikna. 

Men alla kanske inte letar efter City-akuten, som jag gjorde. Många kanske i stället ”vill bli en bättre människa”, som en precis antagen sjuksköterskestudent sa i en artikel. Hur det blev med den saken kanske jag inte är rätt person att svara på, men jag hoppas att det finns några av mina tidigare patienter därute som jag har varit betydelsefull för. Även om jag så bara har suttit vid någons sängkant och hållit en hand.

Sofie Naredi, sjuksköterska på SOS Alarm, Stockholm

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-11-26

Istället kan man jobba på SOS och bidra till att långvariga besvär får ambulans när vårdcentral är mer befogat pga STEP och andra indexmodeller. Ingen ska ha action sådeså

Eric, Leg. Sjuksköterska

 

2021-11-27

Hej Eric. De få sjuksköterskor som är anställda på SOS jobbar hårt för att försöka få patienter att söka rätt vårdnivå. Systemet jobbar dock ofta emot oss, som när t ex VC är uppbokade. Du är välkommen till centralen för medlyssning med mig, tror du kommer att bli förvånad över 1. Hur många inringare som inte får åka ambulans 2. Hur svårt det ofta är med telefonbedömningar.

Sofie Naredi

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Sofie Naredi

redaktionen@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

Sofie Naredi

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev