Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

En fläskbit och en handfull dadlar

Publicerad: 18 augusti 2009, 10:49

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vad tror du att ett barn behöver för att växa upp och bli vuxen samt bevara sin kärlek till världen? Det här fick en svårt handikappad pojke i Ryssland:

”En fläskbit, en korvmacka, en handfull dadlar, blå himmel, ett par böcker och ett värmande ord från en medmänniska. Det räcker, det räcker mer än väl.”

Orden kommer från en expert, men inte på barnuppfostran. Huvudpersonen och tillika författaren till boken om sitt liv, Ruben Gallego, visar oss i ”Vitt på svart” livets villkor i en skuggvärld av handikappade barn, diverse uppfostrare, lärare och sköterskor.

Här talar vi knappast omvårdnad utan mera troligt, vi sätter ordet i halsen.

Nu till Kreml i Moskva år 1968. På den sovjetiska maktelitens sjukhus föds barnbarnet till det spanska kommunistpartiets generalsekreterare Ignacio Gallego.

Något går fel vid förlossningen och en tvillingbror avlider. Ruben överlever och föds svårt handikappad med en CP-skada. Ett och ett halvt år senare får modern både felaktigt och lögnaktigt beskedet att pojken har dött. Ruben placeras på barnhem utan vetskap om sin bakgrund. Vi får följa Ruben på hans odyssé genom sovjetiska institutioner för handikappade barn. Som 15-åring skickas han till ett ålderdomshem. En fängelseliknande tillvaro, men efter sju år yppar sig ett tillfälle att fly ...

Redan i första stycket av denna självbiografiska roman, hittills översatt till mer än 20 språk och vinnare av ryska Bookerpriset 2003, får vi verkligen veta vad en hjälte är.

Inga alternativ finns för Ruben, dvs om man inte tycker att döden är en utväg.

Smärta inifrån, sådan smärta som varken låter sig fångas i medicinsk litteratur eller beskrivas i några omvårdnadsböcker. Vi måste själva ha upplevt utsattheten för att förstå. Detta är så nära man kan komma utan att vara Ruben Gallego. Läs boken i vanvårdens och vårdens namn! Är du rädd för att det ska bli too much – var inte det för här får du lika mycket hopp som förtvivlan och inte minst, svart humor. Det är helt enkelt en livsbejakande helvetesskildring av en smärtexpert.

Blir man en bättre människa av att läsa böcker? Det kan bli både ja och nej på den frågan, men troligen blir man litet mera människa.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev