Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Evidensbaserad pedagogik?

Publicerad: 4 December 2013, 21:20

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Borde inte pedagogiska metoder testas på samma sätt som medicinska behandlingar - med RCT? På väg hem från jobbet hör jag Björklund och Baylan diskutera vilka politiska grepp som skall vända våra tonåringars dalande skolresultat i PISAs benchmarking. Jag delar Björklunds åsikt att de svagare eleverna lämnats i sticket när katederledd undervisning ersatts av självständigt kunskapsletande.

Mina egna barn, i en kommunal "Montessori-insipirerad" skola, gavs från unga år uppgiften att "forska" fram fakta. Ett pinsamt devalverande av ett ord från betydelsen att mödosamt vaska fram ny kunskap till att klippa och klistra från internet. Självständigt informationssökande infördes prematurt, som att ge nybörjare i uppgift att improvisera fram musik innan de alls lärt sig hantera instrumentet.

Vi kräver allt mindre enkelt (och säkert ibland tråkigt) fysiskt arbete av våra barn. Och samtidigt förväntar vi alltför tidigt att de skall kunna organisera, planera, prioritera sin inlärning. Den gamla skolan var kanske lite tristare för de riktigt duktiga eleverna, men funkade nog bättre för de flesta. Vår äldste son fick inte förrän på gymnasiet den trygga bas jag hade mina första sex år i grundskolan: ett hemklassrum med en egen bänk där man kunde förvara sina papper och böcker under locket.

När nu undervisningen skall reformeras på olika sätt är jag rädd att man åter kommer göra storskaliga experiment som inte låter sig utvärderas på ett vettigt sätt. Om man inte säkert vet vilken behandling som är den bästa bör man göra en randomiserad kontrollerad studie. Samma borde gälla för alla andra policyändringar, för kriminalvård såväl som matematikundervisning.

 Knut Sundell på Socialstyrelsen har tänkt och skrivit om detta, med utgångspunkten att olika pedagogiska program inom vård och socialtjänst måste utvärderas systematiskt. Och i Storbritannien har min idol Ben Goldacre hjälpt den brittiska administrationen att författa en text om värdet av att använda randomiserade kontrollerade studier för att avgöra om planerade samhällsförändringar leder till önskade resultat.

P.S. Är det bara jag som undrar vilket resultatet skulle blivit om de olika ländernas lärare fick svara på samma PISA-frågor som eleverna? Kanske skulle rankingen av ländernas lärare vara samma som mellan eleverna. Alla som nu säger att vi måste höja läraryrkets status/lön säger väl egentligen att vi behöver attrahera intelligentare ungdomar till lärarbanan. Men det är inte så lätt när nya expanderande spännande (eller välbetalda) yrkesområden lockar inom media, finans och data.

P.P.S. Vidare så undrar jag hur resultatet blivit om Björklund och Baylan hade fått ta samma test. Hade de gjort det bättre än den genomsnittlige läraren? I radiodebatten hävdade Baylan att lärartätheten i den svenska skolan minskat eftersom vi under det borgerliga styret fått 12 500 färre lärare i grundskolan. Björklund replikerade att lärartätheten ökat eftersom eleverna blivit så mycket färre. Båda verkar ha fel. Lärartätheten i grundskolan ligger sedan många år mycket stabilt kring 12 elever per heltids lärartjänst. Möjligen har Baylan lite mer fel eftersom det är enkelt att plocka fram statistik på Skolverkets hemsida. Mellan 2006 och 2012 har antalet heltids lärare i grundskolan minskat med 5760 samtidigt som antalet elever minskat med 63164, vilket lämnar lärartätheten oförändrad.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev