Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Faciliterad kommunikation - ideomotoriskt önsketänkande

Publicerad: 20 juli 2014, 08:22

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Detta är första delen i en serie bloggar som tar sin utgångpunkt i Socialstyrelsens utredning om FC och två artiklar som 20/7 publicerades i Dagens Nyheter:
Skolor använder omstridd metod för autistiska barn.
Lärare blev anklagad för sexuella övergrepp.

Tänk om det vore så att nästan alla personer med utvecklingsstörning, med eller utan autism, som inte kan tala, i själva verket kan tänka lika klart som alla andra. Att de till och med har lärt sig läsa helt på egen hand, det är bara att de inte kan uttrycka sina tankar med ord. Tänk om det vore så att bara med en smula stöd till deras hand kan de faktiskt skriva på tangentbordet, och ur pekfingervalsen kommer ofta rättstavade, grammatiskt korrekta och välformulerade meningar. Tänk om det vore sant.

Detta mirakel har många pedagoger världen runt varit med om, och det måste vara en helt otrolig upplevelse av genombrott. Helt oväntat öppnar sig en ny kommunikationskanal och fram träder en elev som inte längre verkar vara utvecklingsstörd. Så synd att det är en illusion baserad på ideomotor-effekten, samma omedvetna påverkan som gör att pendlar och slagrutor upplevs fungera fast de inte gör det på riktigt. Som anden i glaset. Som ett ouija board.

Tekniken med att hjälpa elevens finger hitta tangenterna döptes till facilitated communication, förkortat FC. Metodens uppfinnare är Rosemary Crossley på andra sidan jordklotet. I Australien utvecklade hon på 70-talet denna ifrågasatta metod att kommunicera med en gravt CP-skadad och utvecklingsstörd flicka, Anne McDonald, som levde på institution. Men om man skall tro på det som 16-åriga Anne verkade förmedla via en bokstavsplatta (och senare tangentbord) så var hon inte alls utvecklingsstörd som läkarna och föräldrarna antagit.

Trots skepsis från en del håll hyllades Crossley i pressen som en hjältinna, och i domstol gavs Anne McDonald rätten att bestämma över sitt eget liv. Fast det som uttrycktes som hennes vilja skedde med Rosemarys stöttande hand, och Anne flyttade hem till Rosemary Crossley. Anne McDonalds mor och bror tillhörde de skeptiker som inte trodde på miraklet. Anne skrev med sin mentors stöd en bok om sitt liv, grunden för spelfilmen Annie's Coming Out. Ryktet om facilitated communication spreds vidare ut över världen, och Anne McDonald höll föredrag och tog akademisk examen, som vore hon en modern Helen Keller.

När Anne gick bort 2010, knappt 50 år gammal, berövades FC-rörelsen ett av sina största dragplåster. Ingen har tagit hennes plats eftersom Rosemary Crossley 2012 förlorade i domstol när hon ville ta med sig den gravt funktionshindrade Leonie McFarlane med CP till en konferens. Inte heller denna kvinnas föräldrar trodde på Crossley, och stöttade av Anne McDonalds mor Beverley vägrade de att låta Crossley använda sig av dottern.

Faciliterad kommunikation har fortfarande sina supportrar i Australien, men har ändå dalat i popularitet, och verkar inte ha något som stöd inom akademin på den kontinenten. Men i USA finns faktiskt ett ensamt universitet som ger en vetenskaplig aura kring FC. Om det skall nästa blogg handla.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev